Folkpartiets utrikesfokus - Demokrati och mänskliga rättigheter

Jag skriver i liberala Tidningen NU om utgångspunkterna för Folkpartiets utrikespolitik. Fokus på kvinnors och minoriteters rättigheter, värna frihandel och marknadsekonomi, främja en demokratisk utveckling i Mellanöstern- och Nordafrika, verka för en tvåstatslösning där Israel äntligen kan få lugn och ro och palestinierna få sin efterlängtade stat, mer fokus på demokratiseringsaktörer inom biståndet och en del annat.

Artikeln går att läsa här nedan under bilden:



En liberal utrikespolitik

Inbördeskriget i Syrien, våldtäkter i Kongo och attacker mot minoriteter i Burma är exempel på hur liberala friheter förtrampas i en rad länder. Övergrepp sker på varje kontinent. Samtidigt ser vi hur de länder som valt en mer liberal politik har kunnat resa sig ur fattigdom och bygga demokratiska samhällen. Detta är den viktigaste insikten om världens utveckling: att samhällen som bygger liberal demokrati blir mer öppna samhällen än dem som går i motsatt riktning. De utmaningar som världen står inför gör liberala värden om frihet och demokrati lika angelägna som någonsin förr.

Låt mig peka ut några viktiga punkter för en liberal utrikespolitik.

Främja en demokratisk utveckling i Mellanöstern och Nordafrika

Revolterna i arabvärlden har inte lett till den positiva utveckling som vi liberaler hoppades på. Samtidigt handlar det om förändringsprocesser som är betydligt längre än bara några år. Demokrati kan inte byggas över en natt – men den som sviker demokratiska krafter lämnar hela samhällen därhän för generationer framöver. Vi måste öka ansträngningarna för att stötta de reformkrafter i Mellanöstern och Nordafrika som arbetar för demokrati och frihet.

Sverige måste dessutom ge allt stöd till USA:s utrikesminister John Kerrys försök att medla fred mellan Israel och palestinierna. En fredlig lösning förutsätter en tvåstatslösning, där Israel kan leva i fred och säkerhet sida vid sida med en demokratisk palestinsk stat.

Kvinnor, HBTQ-personer och minoriteters rättigheter

Folkpartiet är det parti som tydligast och tidigast velat föra in jämställdhetsmål och kvinnofrågor i utrikespolitiken. Det finns en anledning till det. I många länder behandlas kvinnor som andra klassens medborgare. De saknar lika rättigheter i lag som män. Det utdöms kroppsstraff, till och med stening till döds, för otrohet eller sex före äktenskap.

I en lång rad länder utsätts HBTQ-personer för förföljelse, polistrakasserier, fängslanden, tortyr eller i värsta fall dödsstraff för sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. Utvecklingen i Ryssland med antagandet av den lag som förbjuder ”homosexuell propaganda” är skrämmande och kräver att vi reagerar och agerar.

Likaså utsätts religiösa minoriteter, till exempel kristna i Mellanöstern eller muslimer i Burma, för omfattande förföljelser.

Kvinnors, HBTQ-personers och minoriteters rättigheter är mänskliga rättigheter. Sverige måste med kraft driva dessa frågor i internationella organ och i bilaterala kontakter med de regeringar som är ansvariga för förtrycket.

Världen behöver mer frihandel, inte mindre.

Om tillväxten i de fattigaste länderna ska kunna öka och människorna ta sig ur fattigdom är interna reformer och ökade handelsmöjligheter avgörande. Den interna handeln i många regioner är svag och outvecklad. Utvecklingen hämmas också av korruption, rättslöshet och ineffektiva myndigheter. Många regeringar välkomnar utländska investeringar, men betraktar inhemska entreprenörer som fiender. Det krävs en ny våg av ekonomisk liberalisering i världen. Sverige bör gå i bräschen för mer frihandel och mer företagande.

Bistånd för demokrati

Folkpartiet har under lång tid kämpat för att demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet ska vara en ledstjärna i biståndet. Och trots att den synen fått stort genomslag i den förda biståndspolitiken finns mycket kvar att göra. Förtryck och fattigdom är fortfarande vardag för alltför många. Därför är demokrati och mänskliga rättigheter inom biståndet centralt. Folkpartiets krav på att demokrati bör vara det övergripande målet för biståndet, är lika aktuellt idag som tidigare. Sverige ska ge en procent av vår bruttonationalinkomst i bistånd.

I september 2014 är det riksdagsval i Sverige. Då är det viktigt att Folkpartiet står starkt så att vi kan öka vårt inflytande i både inrikes- och utrikespolitiken. Ett första steg är att det nya partiprogrammet som vi kommer att fatta beslut om på landsmötet i november, som rymmer viktiga ställningstaganden om demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Det är viktigt att inte gå i fällan att tro att inga väljare bryr sig om internationella frågor. Tvärtom finns ett stort intresse för utrikespolitiken i Sverige, inte minst mot bakgrund av att många väljare har rötter inte bara i Sverige utan också i andra länder.

Fredrik Malm, riksdagsledamot, utrikespolitisk talesperson (FP)

Situationen för kristna i Mellanöstern

Jag deltog igår i SVT Aktuellt och diskuterade situationen för de kristna i Mellanöstern. Inslaget går att titta på här.

Jag har i flera artiklar berört förföljelsen av assyrier/syrianer/kaldéer, kopter, armenier och andra kristna grupper, bland annat i Kyrkans Tidning och Hemmets Vän.

Four more years!

Idag är min första dag tillbaka på jobbet efter sex månaders pappaledighet. Det har varit en fantastisk tid med barnen! Nu känns det extra roligt att vara tillbaka i riksdagsarbetet. Det är ett tufft år som väntar med val till Europaparlamentet 25 maj 2014 och allmänna val till riksdag, kommun och landsting 14 september 2014.

Jag vill idag ge två besked för det kommande året: Jag ställer upp för omval till riksdagen. Jag ställer inte upp i valet till Europaparlamentet den här gången.

Sedan hösten 2006 har jag suttit i riksdagen för Folkpartiet. Det har varit en stor ära och mycket givande. Jag satsar nu på en tredje mandatperiod i riksdagen. Det finns mer kvar att göra och jag vill gärna vara med och bidra till att göra både Sverige och världen lite bättre.

Idag är jag ledamot i utrikesutskottet och utrikespolitisk talesperson för Folkpartiet. Det betyder att jag har ansvar för Folkpartiets utrikespolitiska arbete i riksdagen, deltar aktivt i förhandlingar inom allianssamarbetet och leder partiets internationella utskott som sköter våra kontakter med liberala systerpartier och internationella sammanslutningar. Jag vill fortsätta jobba med dessa frågor så länge partiordföranden har förtroende för mitt arbete.

Det var de internationella frågorna som gjorde att jag började engagera mig politiskt för snart 20 år sedan. Global demokratikamp var en bärande del i Liberala ungdomsförbundet under mitt ordförandeskap, och nu arbetar jag för att Folkpartiets utrikespolitik ska vara tydlig, klok och djärv. När vi ser våldet i Syrien och Egypten, för att ta två exempel, ser vi hur viktigt det är att liberala värderingar får starkare fotfäste i Mellanöstern.

Samtidigt är mitt politiska engagemang större än bara de internationella frågorna. Frågor som rör utbildning, ekonomi och Stockholmsregionen har alltid engagerat mig. Jag vill se mer fokus på innovatörer och entreprenörer och större anslag till forskning och utveckling. Stockholms utveckling hämmas av långsamt bostadsbyggande, och den svaga konkurrensen driver upp byggkostnader. Detta är viktiga frågor där mer kan göras.

Sedan 2009 är jag förste ersättare för Folkpartiet i Europaparlamentet. Det är tur att jag inte har fått tjänstgöra eftersom våra tre EU-parlamentariker Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström gör ett utmärkt jobb! För egen del är min slutsats att jag vill fortsätta arbetet i riksdagen en ytterligare mandatperiod, och det finns en rad duktiga kandidater till Europaparlamentet som jag gärna skulle samarbeta med. Jag har därför beslutat mig för att inte ställa upp i Folkpartiets provval inför valet till Europaparlamentet. Självklart kommer jag att engagera mig i valrörelsen och arbeta för Folkpartiet så mycket jag kan.

Folkpartiets interna provval i Stockholm inleds 15 september. Alla medlemmar i Stockholms stad och län får då rösta på sina favoritkandidater. Jag blir väldigt glad för alla röster jag kan få i provvalet. Är du folkpartimedlem och har frågor eller idéer så är du välkommen att höra av dig till mig enligt adresser här nedan.

Ett år till valet – nu kör vi!

 

Fredrik Malm

fredrik.malm@riksdagen.se



Med medarbetare Fredrik Svensson, internationell sekreterare
i Folkpartiet, och Susanne Hagbard, utrikeshandläggare.

 

Förintelsen och romerna

Jag är en av undertecknarna av en artikel i Dagens Nyheter om romerna och Förintelsen. Artikeln går att läsa här och publicerades på dagen 69 år sedan den så kallade "Zigenarnatten" i utrotningslägret Auschwitz-Birkenau.

Artikeln sammanfattas väl i det sista stycket, som lyder:

"Sjuttioårsdagen för Zigenarnatten infaller nästa år. Vi vill se den som en minnesåtbörd för hela den europeiska gemenskapen där vi betonar alla människor lika värde och alla folks rätt till erkännande. Romer kan därmed äntligen få en fullvärdig plats bland Förintelsens offer." 

Ghassemlous dödsdag

Varje år i juli högtidlighålls minnet av den iransk-kurdiske ledaren Dr. Abdurrahman Ghassemlou, som mördades av agenter för den iranska regimen i Wien 1989. Jag talade vid minnesmötet i Kista i Stockholm. Talade om vikten av civilkurage, om utvecklingen i Iran, Syrien och vikten av demokrati i Mellanöstern.

Läs mer om mordet på Ghassemlou här.

Här en bild från mötet.

Foto: Loghman Ahmedi.

Tal vid minnet av Srebrenica

Idag arrangerade Stiftelsen Expo och bosniska organisationen APU Network en manifestation på Raoul Wallenbergs Plats i Stockholm till minne av de 8000 bosniaker som dödades i folkmordet i Srebrenica. Det var ett mycket bra och värdigt möte. Över 300 personer slöt upp, vilket är bra med tanke på att det är semestertider.

Expo skriver om manifestationen. Läs gärna min och Larisa Aganovic artikel i Expressen också.

Jag var en av talarna vid mötet, och talet finns här nedan:

----------------

FREDRIK MALM, TAL SREBRENICA MINNESMANIFESTATION 2013-07-11.
DET TALADE ORDET GÄLLER.

"Kada Hotic, hennes man Ekrem och sonen Samir sökte skydd vid FN:s bas i Srebrenica den 11 juli 1995. Staden höll på att omringas och invånarna försökte fly. Samir tog sin tillflykt till skogen med en grupp andra män. Samir och Kada hann aldrig säga adjö till varandra i det kaos som rådde när en granat just slagit ned i folkmassan.

Kada har aldrig fått se sin son igen.

Nu gick Kada och Ekrem längs vägen från Srebrenica till Potocari. Det var en het sommardag. Bosniakerna som vandra längs vägen gick med tunga steg. De var trötta, de var rädda, de var förtvivlade. När de kom fram till Potocari stod Kada tio meter från Ratko Mladic som delade ut choklad och bröd till flyktingarna framför serbiska TV-kameror. När kamerorna försvann rövades flera flickor bort. En liten bebis blev halshuggen. Kadas man Ekrem togs av serbiska soldater och fördes bort.

Kada har aldrig fått se sin man igen.

Kada Hotic vittnesmål från Srebrenica lämnar ingen oberörd. Okuvliga styrkan att fortsätta leva trots sorgen och smärtan visar på den inneboende kraft vi människor besitter, trots all de grymheter vi utsätter varandra för.

För Kada och alla andra bosniaker vill jag läsa två strofer ur en dikten Iz Grobova Ustaju av Abdulah Sidran:

Pogledaj sad!
Iz progona, sa daljina,
iz izgnanstva, sa strasina,
vracaju se - dobri Bosnjani!

Kako ih je, Boze,
malo ostalo,
a kolika, Boze,
svjetlost pobjede,
sa lica im zraci!

*

Idag den 11 juli hedrar vi de 8000 bosniaker som dödades i folkmordet i Srebrenica.
Vi manifesterar vår solidaritet med dem som överlevde och de anhöriga till offren; med bröder och systrar, mödrar och fäder, söner och döttrar. Dessa anhöriga undkom att avrättas och skyfflas ned i massgravar. I stället har de tvingats att leva med sorgen och traumat för Srebrenica för resten av sina liv.

Den börda som de överlevande och anhöriga bär på sina axlar, dag efter dag och år efter år, är lika tung som offrens. Att överleva Srebrenica gör man inte bara en gång, utan varje dag för resten av sitt liv.
Att minnas Srebrenica betyder också att vi här i Sverige kan visa för dem som överlevde att de inte står ensamma. Att ge stöd, visa empati och att hjälpa till att minnas är det minsta vi kan göra.

Att minnas handlar väldigt mycket om oss som aldrig drabbades. Det är inte offren som riskerar att glömma – utan det är alla vi andra, vi som lever i trygga demokratiska länder som Sverige. Glömmer vi Srebrenica och andra folkmord som har begåtts, då kommer vi inte heller att vara på vår vakt när nya blodbad sker.

Det är lätt att visa sitt stöd för de anhöriga 18 år efter folkmordet. Men var fanns omvärlden när Bosnien brann?

Vi såg hur människor sköts ihjäl på det som kallades för Snipers Alley i Sarajevo – men belägringen pågick i nästan 4 år utan att den stoppades.

Vi såg bilder från lägren i Trnopolje och Prijedor, män som stod vid taggtråden, deras kroppar var utmärglade och man kunde se varje kota. Men där fanns ingen internationell styrka som kunde befria dem.

Bosniens karta ritades om. Kvinnor och barn vandrade längs vägarna med sina tillhörigheter i bylten och skrindor. Det var på flykt i sitt eget land. Men ingen kom till deras hjälp.

Att aldrig glömma ett folkmord förpliktigar också att se till att det inte händer igen. Srebrenica skedde, det förhindrades inte. Men genom att vårda minnet kan vi bidra till en värld där nya folkmord inte sker.

Orsaken till att allt detta kunde ske var nationalismen. Det var etnisk nationalism som drev Jugoslavien till sammanbrott och som slet Bosnien-Hercegovina i stycken. Det var nationalismen som banade väg för de oerhörda övergrepp som begicks under kriget. Det var nationalismen som öppnade portarna till helvetet i Srebrenica.

Den nationalistiska propagandan pekade ut bosniakerna som turkar, muslimer och inkräktare. Denna propaganda spelade på gamla fördomar och konflikter från det osmanska riket. Trots att folkgrupperna på Balkan levt sida vid sida i många hundra år blev plötsligt bosniakerna några andra, ett folk som var främmande och en befolkning som inte skulle få finnas kvar i det Storserbien som Milosevic, Karadzic och Mladic ville bygga upp.

Vi ser idag i Europa hur nationalistiska och rasistiska partier är på frammarsch. Vi har sett attacker på romer, judar och homosexuella, terroristattentat i Norge och högerextremister i många parlament.
Detta gör att vi idag står inför ett vägskäl. Ska vi låta mörkrets krafter än en gång gripa tag i Europa eller ska vi kämpa för att demokratins och toleransens ljus fortsatt ska kunna lysa över oss.

Det är allas vår gemensamma uppgift att bygga ett samhälle som präglas av tolerans och alla människors lika värde. Om vi misslyckas med detta uppdrag kommer vår kontinent återigen att dras ned i en spiral av propaganda, hat och våld.

Det låter som en klyscha att varje generation måste återerövra  demokratin – men det är precis så det är. Och för dagens unga generation är det mer viktigt än någonsin. Om inte de får en tilltro till demokrati så kommer hela det fundament som vårt fria samhälle vilar på att undermineras. Det är något jag bävar inför.

Att vi hedrar och minns offren och överlevarna av folkmordet i Srebrenica är en viktig handling i kampen för friheten.

Jag vill avslutningsvis å det varmaste tacka APU Network och Stiftelsen Expo som har organiserat detta möte.

Tack så mycket. Hvala."

Srebrenica: Ultranationalism bakom folkmordet

Idag är minesdagen av folkmordet i Srebrenica, i Bosnien-Hercegovina 1995.

Jag skriver tillsammans med Larisa Aganovic från bosniska organisationen APU Network i Expressen idag. Läs artikeln här.

Utdrag:

"Sorgen för Srebrenica tillhör Bosnien och bosniakerna. Men folkmordet är också en del av vår gemensamma samtidshistoria. Det visar vad som är den yttersta konsekvensen om nationalism kopplar greppet över ett samhälle och tillåts att härja fritt.

Europas historia är kantad av stöveltramp och blodiga tragedier. En gemensam nämnare för våra blodbad har varit olika varianter av nationalism. Det senaste massmordet, Anders Behrings Breiviks mordorgie på unga socialdemokrater i Norge, hade också tydliga nationalistiska förtecken. I Breiviks manifest finns många referenser till just den serbiska ultranationalism och det hat mot muslimer som banade vägen för folkmordet i Srebrenica.

En viktig lärdom av Srebrenica är att ett demokratiskt samhälle alltid måste vara starkare än dess fiender. Nationalism, hat och extremism kommer att finnas i alla länder, men ett öppet samhälle måste med kraft pressa sådana fenomen ut i den politiska marginalen."

Begravningsplatsen i Srebrenica, bild hämtad här.

DN Debatt om Broderskaparna och Omar Mustafa

Jag skriver på DN Debatt idag om Socialdemokrater för Tro och Solidaritet (fd Broderskaparna) och hanteringen av härvan kring invalet av Omar Mustafa i Socialdemokraternas partistyrelse.

Läs artikeln här.

Kommentar angående EU-brev om Assad

Jag har idag för TT kommenterat det faktum att Sverige inte undertecknar brev till FN:s säkerhetsråd ang att lyfta frågan om Assadregimens brott i Syrien till Internationella Brottmåldsdomstolen:


(syrien-krigsbrottNV2: Regeringen inte överens)

TT den 14 januari 2013, 21.39

Det är pinsamt att Sverige som enda EU-land inte är med och undertecknar detta brev, för över 60 000 människor har dött nu i Syrien och det är

...uppenbart att regimen ägnar sig åt krigsbrott, säger Fredrik Malm, Folkpartiets utrikespolitiske talesperson, till TT.
Också med tanke på att ingen fredsprocess finns i sikte säger sig Malm vara förvånad över att Sverige "väljer att signalera att vi vill se ett mindre tryck på regimen". Malm säger att regeringen inte är överens i frågan. Från Folkpartiets sida skulle vi gärna se att Sverige undertecknar detta brev."

Arabiska upproren två år

Det är idag två år sedan Mohamed Bouazizi satte eld på sig själv och triggade igång den arabiska våren. Upproret tog fart i Tunisien den 18 dec 2010. Därefter har Ben Ali, Mubarak och Gaddafi tvingats bort från makten. Därefter har vi sett både steg framåt och steg bakåt, vilket visar ännu tydligare hur viktigt det är att inte svika dem som vill se mer av demokrati och tolerans i Mellanöstern.

Biståndet till Etiopien

Jag och Martin Ängeby, generalsekreterare i Silc, skriver i SVD idag om biståndet till Etiopien.

Artikeln går att läsa här.

Kort utdrag:

Det är dags för Sverige att helt stänga ner det bilaterala biståndet till Etiopien, med undantag av stöd till förändringsaktörer. Regimen i Etiopien kan antingen reagera genom att ta sitt förnuft till fånga. Eller så rycker den på axlarna – och om så är fallet, då kan vi glömma att den regering som fått svenskt stöd i ur och skur under decennier skulle låta sig ta intryck av våra demokratiska värderingar.

Vandringshistoria på nätet och fakta i målet

Det cirkulerar en text på nätet om hur mycket ersättning invandrare får i etableringsreformen. Här nedan finns påståendena, och fakta i målet från Arbetsmarknadsdepartementet.

Påståendet lyder som följer:

-"Sedan etableringsreformen trädde i kraft får en nyanländ arbetslös invandrarmamma med tre barn följande bidrag varje månad.

6 510 kr i etableringsersättning

4 500 kr i etableringstillägg
4 500 kr i bostadsbidrag
3 754 kr i barnbidrag
2 546 kr i underhållsstöd

= 21 810 kr i månaden skattefritt.

Utöver detta har invandraren rätt till:

259 200 kr i retroaktiv föräldrapenning
12 000 kr i skattefri SFI-bonus.

Invandraren kan själv välja i vilken takt föräldrapengen ska betalas ut. SFI-bonusen betalas ut vid avklarad kurs.

Inget av ovanstående bidrag kan dras in för att invandraren vägrar att ta ett erbjudet jobb."

 

Kort samlat svar

Beräkningen baseras på en icke-existerande familj som har konstruerats enkom för att maximera påstådda bidrag per person i familjen. Den innefattar bidrag som är omöjliga att kombinera med varandra, som är delvis beräknade på felaktigt sätt och i något fall bara osannolika. Några av bidragen är inga rättigheter, utan förutsätter en motprestation. För andra måste man ha verkliga kostnader som är högre än bidraget. För att få bidragen enligt exemplet måste den ensamstående mamman plugga svenska och delta i arbetsmarknadsinsatser på heltid. Den verkliga bidragsnivån för en nyanländ familj enligt exemplet är på samma nivå som riksnormen för försörjningsstöd för en motsvarande svensk familj.

Detaljerad genomgång av delarna av svaret

”Sedan etableringsreformen trädde i kraft får en nyanländ arbetslös invandrarmamma med tre barn följande bidrag varje månad”

Svar: Nej, de flesta nyanlända mammor ”får” inte dessa bidrag. Runt 40 procent av alla invandrare till Sverige tillhör kategorier som ha jobb eller annan egen försörjning för att över huvud taget få uppehållstillstånd eller uppehållsrätt i landet (arbetskraft och studenter). Därtill är huvudregeln för ytterligare 20 procent, EU-medborgarna, att de ska kunna försörja sig för att få uppehållsrätt (även om det kan vara komplicerat i praktiken). Flera av bidragen i räkningen gäller inte ”invandrare”, utan endast nyanlända flyktingar och vissa av deras anhöriga under de första två åren i landet. De utgör i runda slängar en femtedel av invandrarna.

För att ”få” etableringsersättning måste man plugga svenska, delta i samhällsorientering och vara med i andra utbildningar eller arbetsmarknadsinsatser på heltid. Man kan inte få föräldrapenning samtidigt. För att ”få” sfi-bonus måste man klara av den högsta nivån på sfi inom loppet av ett år från utbildningsstart. För att ”få” underhållsstöd krävs att den andra föräldern inte bidrar till försörjningen. För att ”få” bostadsbidrag krävs en boendekostnad som är betydligt högre än bidraget.

6 510 kr i etableringsersättning

Svar: Stämmer i stort. Ersättningen är 308 kronor per dag man deltar i aktiviteter på heltid. En månad består ungefär av 21 dagar vilket ger en månadsersättning på 6468 kronor. För att få full ersättning ska man plugga svenska och samhällsorientering samt delta i utbildningar eller arbetsmarknadsåtgärder fyrtio timmar i veckan. Ersättningen finns bara för nyanlända flyktingar och deras anhöriga under de första två åren i landet.

4 500 kr i etableringstillägg

Svar: Detta är maximalt belopp för etableringstillägg, oavsett hur många barn man har. Möjligt om alla tre barnen är minst 11 år gamla (bidraget är mindre för yngre barn), men bara om man av någon anledning inte får underhållsstöd för mer än två av dem. Om man får underhållsstöd för det tredje har man bara rätt till etableringstillägg för två barn. Det här bidraget finns bara för nyanlända flyktingar och deras anhöriga under de första två åren i landet.

4 500 kr i bostadsbidrag

Svar: Teoretiskt möjligt. Familjen kan få 4 500 i bostadsbidrag, om den har en hyra på över 5 700 kronor i månaden och det tredje barnet i familjen helt saknar försörjning. Om det tredje barnet har en pappa som bidrar till försörjningen så kan bostadsbidraget minska, om det i stället har underhållsstöd så minskar etableringstillägget. Maximalt bostadsbidrag för en familj med 3 barn är 4900 kronor oavsett hyreskostnad. Alla bosatta i Sverige har rätt till bostadsbidrag om de uppfyller villkoren.

3 754 kr i barnbidrag

Svar: Stämmer, barnbidraget är lika för alla i Sverige

2 546 kr i underhållsstöd

Svar: Osannolikt, bygger på antagandet att kvinnan bara får underhåll för två av de tre barnen. Underhållsstöd betalas bara om barnens pappa inte bidrar till deras försörjning. Om pappan är med i bilden så försvinner underhållsstödet. Om det tredje barnet har en pappa som bidrar till försörjningen så kan bostadsbidraget minska, om det i stället har underhållsstöd så minskar etableringstillägget.

= 21 810 kr i månaden skattefritt.

Mer korrekt beräkning för en ensamstående mamma som pluggar svenska och deltar i andra insatser på heltid, med tre barn över 11 år utan någon pappa som bidrar till försörjningen är:

6 468 kr i etableringsersättning

3 000 kr i etableringstillägg (om man får underhållsstöd för tre barn )

4 500 kr i bostadsbidrag (förutsatt en hyra på 5 700 kronor i månaden)

3 754 kr i barnbidrag

3 819kr i underhållsstöd (underhållsstöd för tre barn i stället för två)

=21 541 Detta har man rätt i under högst två år, och förutsätter att den ensamma mamman deltar på heltid i utbildningar och andra insatser.

Jämför detta med riksnormen för försörjningsstöd i motsvarande situation(ensamstående mamma, tre barn på 11, 12 och 15 år, ingen pappa som bidrar, hyra på 5 700 kronor i månaden, deltar i någon form av arbetsmarknadsinsatser:

4 500 kr i bostadsbidrag

3 754 kr i barnbidrag

3 819 kr i underhållsstöd

7 967 kr i kompletterande försörjningsstöd (antaget 1 100 kronor i månaden för hushållsel, hemförsäkring, fackföreningsavgifter och kollektivtrafikresor till arbetsmarknadsinsatser m.m.)

= 20 040. Därtill kan man få ersättning för bl.a. tandvård, hälso- och sjukvård, läkemedel, glasögon,  underhåll, reparation och inköp av hemutrustning och möbler, flyttkostnader, barnomsorg m.m.

Etableringsersättningen är alltså 1040 kronor högre än försörjningsstödet, men ger inte rätt till ersättning för något av de sistnämnda kostnaderna. En nyanländ invandrare kan i stället få lån för att skaffa hemutrustning. Lånet ska återbetalas och har samma ränta som studielån.

Utöver detta har invandraren rätt till 259 200 kr i retroaktiv föräldrapenning. Invandraren kan själv välja i vilken takt föräldrapengen ska betalas ut.

Svar: Nej. Beräkning ovanför utgår från att barnen är minst 11 år gamla. Då har rätten till föräldrapenning upphört. Nästa år ska också reglerna för föräldrapenning ändras så att 80 procent av dagarna måste tas ut innan barnet fyllt 4 år. Därmed blir det svårare att ta ut långa sammanhängande perioder med föräldrapenning för flera barn som är födda utomlands. I gengäld får de övriga 20 procenten av dagarna sparas tills barnet fyllt 12. Om man har yngre barn och tar ut mycket föräldrapenning under de första två åren så brinner etableringsersättningen och –tillägget inne. Dessutom kan föräldrapenning inte kombineras med full etableringsersättning och etableringstillägg.

Invandraren har rätt till 12 000 kr i skattefri SFI-bonus. SFI-bonusen betalas ut vid avklarad kurs.

Svar: Nej, man har inte rätt till sfi-bonus utan det är något som man förtjänar. Sfi-bonus är ett engångsbelopp. 12 000 kronor är högsta bonus, som bara betalas ut om man klarar den högsta nivån (kurs 3D) av sfi inom tolv månader från utbildningsstart och 15 månader från folkbokföring. Den nivån är ungefär jämförbar med svenska för sjätte klass i en svensk grundskola. Om man klarar sfi på lägre nivåer i samma tid kan man få ett lägre bonus.

Inget av ovanstående bidrag kan dras in för att invandraren vägrar att ta ett erbjudet jobb."

Svar: Etableringsersättningen kan dras in eller sättas ned om man inte medverkar i sin etableringsplan på heltid. Reglerna är på väg att ändras så att det framgår tydligt att det också betyder att man ska tacka ja till ett lämpligt arbete. Efter de första två åren är det precis samma regler som gäller oavsett om man är invandrare eller infödd.

Krönika om Iran

Jag skriver krönika om Iran i veckans Tidningen NU (nr 38). Text finns ej på nätet, så jag lägger upp den här nedan.

Iran: Förtryck, krigshot och sanktioner

Det finns idag en reell risk för krig i Iran. Orsaken är att landets diktatoriska regim söker framställa kärnvapen, eller kapacitet för snabb sådan framställan. Detta sker i strid med icke-spridningsavtalet som Iran undertecknat. Gång på gång hotar prästerskapet i Iran att staten Israel ska utplånas. Regimen förnekar Förintelsen och arrangerar konferenser där världens mest kända nazistiska förintelseförnekare bjuds in.

Samtidigt förföljer regimen i Iran sin egen befolkning skoningslöst. De fängslar journalister, torterar aktivister, hänger oppositionella i lyftkranar och har drivit hundratusentals iranier i exil. Betänk då vilken brutalitet ayatollorna är beredda att utöva om de också skulle förfoga över världens farligaste vapen.

För tio år sedan fanns hopp om reformer i Iran. Presidenten var uttalad reformist och EU förde en ”kritisk dialog” med Iran. Men det blev ingen öppning för demokrati. Det kärntekniska programmet i Natanz avslöjades och Mahmoud Ahmadinejad valdes till president. Reformisterna rensades ut eller sattes i husarrest. Kvar finns den hårda kärnan runt prästerskapet.

Den iranska regimen har blivit mer inåtvänd, mer exkluderande och mer paranoid. Regimen är ovillig att kompromissa om det kärntekniska programmet och ointresserad av demokratiska reformer. I stället söker ledningen konflikt med omvärlden och hotar Israel med utplåning.

Samtidigt börjar sanktionerna alltmer påverka ekonomin. Det gäller inte minst de finansiella sanktionerna mot bankväsendet. Givetvis kan Iran kringgå dessa sanktioner, men det kostar att hela tiden tvingas lista ut mer raffinerade metoder att kringgå regelverket, och vänner som är beredda att stå till hands blir färre.

Många iranier anser att regimen skapar konfrontation med västvärlden i onödan. Även om en hel del är hjärntvättade och alltid kommer att stödja regimen så är stödet för den aggressiva retoriken mot omvärlden förmodligen ganska begränsat.

Den aggressiva retoriken och det kärntekniska programmet riskerar att leda till en militär konflikt. Ett sådant krig är jag själv är starkt kritisk till. En militär aktion mot Iran skulle sannolikt inte uppnå dess syften att slå ut det kärntekniska programmet eftersom en hel del faciliteter är undangömda eller långt under jord. Tvärtom skulle en militär insats utan tvekan försvaga den iranska oppositionen och trigga igång en våg av iransk terrorism runt om i världen.

Det som återstår av handlingsvägar för omvärlden är främst att skärpa sanktionerna. Det är inte något optimalt alternativ, men det är i dagsläget det minst dåliga av de alternativ som finns. Sanktionerna kommer att slå hårdare mot den iranska befolkningen, men de är nödvändiga.

Jag har ända sedan FN införde sanktioner mot Iran 2006 argumenterat för att sanktionerna kommer att behöva bli skarpare. I takt med att den iranska regimen blivit alltmer inåtvänd och krigshotet växt så gissar jag att fler och fler kommer att ansluta sig till uppfattningen att sanktionerna är det minst dåliga alternativet.

Fredrik Malm, utrikespolitisk talesperson Folkpartiet

Val i Nederländerna

Idag är det val i Nederländerna. Har änn inte sett slutgiltigt valresultat så jag väntar med att kommentera det.

Diskuterade dock valet i morse i SVT Gomorron Sverige tillsammans med Jonas Sjöstedt (V). Programmet går att se här.

Etiopien

Tack och lov släpptes de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson från Etiopien. Kort därefter börjar historien om hur deras gripande gick till att rullas upp.

Jag kommenterade Sveriges bistånd till Etiopien för SVT Rapport idag (se här) och diskuterade också frågan i Studio Ett på eftermiddagen (lyssna här).

Artikel om Turkiet

Jag skriver om Turkiet i premiärnumret av Frivärld Magasin.

Läs artikeln här.

Kort utdrag:

Faktum är att många utvidgningsvänner i Europa tyvärr tonar ned de faktiska problem som finns i Turkiet, samtidigt som de reformer som genomförs överdrivs. Det finns en rädsla att klumpas ihop med dem som inte vill att Turkiet någonsin ska bli medlem i EU. Problemet är att denna hållning inte hjälper Turkiet eftersom trycket att genomföra reformer inte blir lika starkt.

Den svenska regeringen med utrikesminister Carl Bildt längst fram på barrikaden har satt detta i system. Ingen detalj är för liten för att kunna beskrivas som ett framsteg, och inget bakslag i Turkiet är för stort för att kunna sopas under mattan.

Artikel om kristna i Mellanöstern

Jag skriver i Kyrkans Tidning om kristna i Mellanöstern.

Artikeln går att läsa här.

I arbetet med artikeln gjorde jag ett litet test och gick in på Sveriges kristna råds hemsida (skr.org) och sökte på några olika folkgrupper i Mellanöstern. Resultatet blev så här:

Sökordet "kopter" - 3 träffar
Sökordet "assyrier" - 4 träffar
Sökordet "syrianer" - 5 träffar
Sökordet "palestinier" - 576 träffar.

Detta visar i blixtbelysning den överdimensionering palestinafrågan har fått i Sverige, inte minst i många kristna kretsar. Notera i detta att mellan 100-200 000 kopter har lämnat Egypten senaste året. Hälften av alla assyrier/syrianer har tvingats lämna Irak senaste 9 åren. Detta har inte renderat någon uppmärksamhet alls hos paraplyorganisationen för kristna grupper i Sverige, vilket måste betecknas som synnerligen förvånande. Jag har dock inte haft möjlighet att se om detta är ett mönster som går igen hos enskilda kristna samfund och tillhörande biståndsgrupper.

Krönika i Folkbladet

Jag blev erbjuden att skriva en sommarkrönika i tidningen Folkbladet, av utmärkte redaktören Widar Andersson.

Krönikan handlar om situationen i Turkiet, ett passande ämne med tanke på president Abdullah Guls besök till Sverige i september.

Krönikan går att läsa här och klistras också in här nedan.

Pressfrihet, kurder, rasism.

Av Fredrik MalmRiksdagsledamot Folkpartiet. Uppdaterad 2012-07-10

I dag skriver Fredrik Malm (FP) ett inlägg i debattserien "Politikens skillnader".

 

Den 10-12 september kommer Turkiets president Abdullah Gul till Sverige. Det är första gången en turkisk president kommer på officiellt besök till Sverige.
Turkiets roll i Mellanöstern, våldet i Syrien och anslutningsprocessen till EU lär stå på dagordningen.

Men mindre ofta diskuteras det som är mest väsentligt av allt, nämligen vad som händer inne i Turkiet. Där är problemen betydligt större än vad regeringsföreträdarna från Ankara vill medge.

Politikens skillnader
Här är några punkter som borde stå på dagordningen när Abdullah Gul besöker Sverige.

Pressfriheten. Turkiet har idag ca 100 journalister i fängelse. Det är nästan dubbelt så många som för ett år sedan. Landet sägs vara världsrekordhållare i att fängsla journalister. Förra året yrkade en åklagare på 3000 års fängelse för en journalist. Misshagliga journalister kan också avskedas. Till exempel fick Ali Akel sparken från dagstidningen Yeni Safak för att han kritiserade premiärminister Erdogan i en kolumn den 25 maj i år.

Kurderna. Turkiska staten har de senaste åren fått någon sorts fnatt när det gäller arresteringar. Flera tusen kurdiska politiker, skribenter och aktivister har gripits. De kan hållas i många månader utan rättegång, och åklagarna yrkar ofta på tiotals år i fängelse. Officiellt är detta en kampanj mot gerillan PKK, men i praktiken slår batongerna betydligt vidare än så. Vem som grips är ett lotteri. Till exempel fick en man 8 års fängelse (åklagaren yrkade på 25 år) för att ha bedrivit "propaganda" - trots att han är döv, stum, analfabet och illiterär. För en månad sedan dömdes två studenter till 8 års fängelse för att de hållit upp en banderoll som krävde gratis utbildning.

Rasismen. Det är hemskt att behöva säga det, men Turkiets regering understödjer motsättningar och hat. Premiärminister Erdogan hotade för två år sedan att deportera 100 000 armenier från Turkiet. Han uttalade att kurder som inte älskar Turkiet borde lämna landet. För några månader sedan talade Turkiets inrikesminister Idris Naim Sahin vid ett möte där deltagare höll upp plakat med texten "alla armenier är horungar" (?Hepiniz Ermenisiniz, Hepiniz Piçsiniz?). Vid ett stödmöte för Gazaflottiljen/Mavi Marmara, med tydliga kopplingar till Turkiets regering, hölls det upp plakat med hakkorset och texten "Vi tackar er" (?Ellerinize Saglik?). Detta är bara ett axplock.

Journalister och politiker måste våga ställa de obekväma frågorna till Abdullah Gul. Annars kommer hans besök att reduceras till ett gemytligt kafferep i Arvfurstens palats och några kindpussar på Slottet.

Ingmar Karlssons plagiat

För några år sedan läste jag Sveriges förre generalkonsul i Turkiet Ingmar Karlssons bok "Kurdistan - landet som icke är" (Wahlström & Widstrand, 2008). Jag skrev också i Expressen om boken.

Jag upptäckte då att flera passager i boken var i stort sett rakt av plagierade från en rapport av International Crisis Group. Jag skrev då ett inlägg på bloggen, men inlägget försvann när jag sedan dödade bloggen, men jag sparade ned det på datorn.

Nu har Torbjörn Jerlerup gjort en granskning av ett citat i Ingmar Karlssons senaste bok. Det är bra att detta granskas och jag lägger därför upp min genomgång igen så att den finns tillgänglig på nätet.

...................................................................

tisdagen den 9:e september 2008

Ingmar Karlssons plagiat i "Kurdistan - Landet som icke är"

Sakine Madon berättade förra veckan om avslöjandet 2004 att Ingmar Karlsson plagierat en artikel i SVD i en av sina böcker.

Detta återgavs också i Expressen, den 1/4 2004 (obs, inget aprilskämt):

Toppdiplomaten Ingmar Karlsson anklagas för plagiat. Flera stycken i hans bok är stulna från en debattartikel.

- Så beter man sig bara inte, säger upphovsmannen Carl Johan Gardell.

Knappt har stormen bedarrat efter Arne Rebergs indragna bok om Astrid Lindgren. Då seglar nästa författarkonflikt upp. Nu handlar det om Sveriges generalkonsul i Turkiet, Ingmar Karlsson och hans bok "Tro, terror och tolerans".

- Jag upptäckte snabbt att boken innehåller meningar och citat från en artikel jag skrivit i Svenska Dagbladet, säger historikern Carl Johan Gardell.

Artikeln handlade om en bok av den franske islamexperten Gilles Kepel. Carl Johan Gardell har hittat 13 stycken i Ingmar Karlssons bok som är snarlika eller exakta med formuleringarna i artikeln i SvD.

- Inom forskarvärlden är det tabu att inte ange källan. Jag förstår inte hur Ingmar Karlsson har resonerat, säger Carl Johan Gardell.

Ingmar Karlsson bad då om ursäkt och lovade att rätta till felet om fler upplagor skulle ges ut.

När jag läser "Kurdistan - Landet som icke är" så inser jag att Karlsson har gjort precis samma sak en gång till.

Nu handlar det inte om en artikel i SVD utan om en 20-sidor rapport av International Crisis Group (ICG) från 2007. Det handlar om delkapitlet i boken som rör normalisering och folkomröstning i Kirkuk. Att notera är dessutom att denna 20-sidor korta rapport tycks vara den enda källan Karlsson använder sig av i den del av boken som rör den mest brännheta frågan för Irak och Kurdistan under detta årtionde.

Vad som är slående är att ICG-rapporten inte ens nämns i litteraturförteckningen längst bak i boken, och inte heller i inledningen där Karlsson klargör att ett annat kapitel är en utvidgning av ett kapitel i en av hans tidigare böcker. Därmed blir det extra besvärligt att faktiskt upptäcka detta.

(För läsare som inte känner till Kirkuk hänvisar jag till en kort beskrivning längst ned i detta inlägg, där det också finns lite lästips.)

Låt oss gå igenom detta sakligt.

I Karlssons bok på sidorna 161-163 och 166 (se bilder nedan) så återges i stort sett direkta översättningar från ICG:s rapport (sidorna 2-4, 8, 12-13, 15 och 19). På ett ställe i boken anges ICG som källa, då för en detaljuppgift om återvändande shiitiska araber. I övrigt berättas aldrig för läsaren att hela avsnittet är så nära en direktöversättning av ICG-rapporten det går att komma.

Se bilderna nedan, och jämför med ICG:s rapport som finns att ladda ned här.

De stycken som är markerade i gult är i stort sett direktöversättningar från ICG-rapporten, och du hittar dem i rapporten enligt följande:

2 - sida 2 i rapporten sista stycket
3 - sida 3 inledningen andra stycket vänsterspalt (här nämner IK källan)
4 - sida 4 ungefär mitten vänsterspalten
5 - sida 9 ungefär i mitten vänsterspalten
6 - sida 9 strax under nr 5
7 - sida 9 direkt efter nr 6
8 - sida 8 högerspalten
9 - sida 2 andra stycket
10 - sida 12 högerspalten första delen
11 - sida 13 först i vänsterspalten
12 - sida 19 inledningen av sammanfattningen
13 - sida 3 överst vänsterspalt
14 - sida 3 strax under nr 13
15 - sida 3 direkt efter 14
16 - sida 8 en bit ned i vänsterspalten
17 - sida 8 efter nr 16
18 - sida 13 längst ned i vänsterspalten (notera att detta är ett citat från en turkmensk politiker, men återges av Karlsson som ett faktum)
19 - sida 15 sist i vänsterspalten

Hur gör Karlsson? Jo, han tar ett stycke här, ett stycke där och klistrar sedan in dem i boken så att styckena hamnar i stort sett i en direkt följd. Totalt handlar det om tre hela sidor i Karlssons bok som är snudd på direkta översättningar från ICG-rapporten.

Detta görs dessutom selektivt. ICG för i rapporten flera viktiga resonemang, som i kort sammanfattning går ut på:

1. Hård kritik mot de kurdiska partierna för deras agerande i Kirkuk, men ICG anser också att de ser en förändrad och mer lyssnande attityd från de kurdiska ledarskapet senaste året.
2. Betoning av vikten av större engagemang från USA:s sida och en mer långsiktigt hållbar strategi.
3. Rekomendationer till samtliga inblandade parter (Krg, Irak, Turkiet, PKK, de olika grupperna i Kirkuk samt USA)
4. Att Turkiet dämpar sin retorik rörande Kirkuk och erbjuder PKK amnesti (ej högsta ledarskiktet som föreslås avväpnas och integreras i Kurdistan-Irak) mot att de lägger ned vapnen.

Av dessa punkter återger Ingmar Karlsson endast punkt ett, och då endast första bisatsen. USA:s roll nämns inte, inte heller ICG:s kritik mot Turkiets agerande eller signalerna om en förändrad attityd från kurdiskt håll.

Eftersom Karlsson inte berättar för läsaren att de långa resonemangen är inklippta från en rapport så tror förstås läsaren att detta är Karlssons egna analyser. Om han däremot berättade om källan så skulle en uppmärksam läsare se att den dessutom återges mycket selektivt.

Ett exempel är ett Crisis Groups stycke om hur grupperna i Kirkuk ser på folkomröstningsfrågan. Karlsson i stort sett direktöversätter stycket (nr 5 markerat gult sid 163 och nr 6 markerat gult sid 165). Men det finns en liten hake. När Karlsson delar upp ICG-stycket i två så väljer han att inte översätta en viktig mening som finns i mitten. Den lyder: "Some of their opponents may accept the 1957 census as a baseline but will question the legitimacy of identity papers held by Kurds claiming a Kirkuki ancestry" (sida 9 i rapporten, vänsterspalten).

Denna mening innebär nämligen att ICG inte definierar synen på folkomröstningsfrågan som en tvådimensionell fråga, utan komplicerar den ytterligare. Detta passar uppenbarligen inte Ingmar Karlssons tes varför han låter meningen utgå och därmed sätter den kurdiska uppfattningen och den icke-kurdiska uppfattningen i motsatsförhållande, och inga uppfattningar tycks finnas där emellan.

Nu ska klargöras att Ingmar Karlsson (tack och lov!) aldrig hävdat att hans bok är något vetenskapligt verk. I sitt rättshaveristmejl om sina kritiker hävdar Karlsson att en tidigare bok blivit ett "standardverk", så förmodligen anser han att Kurdistan-boken är något liknande, en sorts encyklopedi över bergsfolket.

Men detta betyder förstås inte att man kan hantera källor hur som helst. Det betyder inte heller att man kan förvänta sig att gå fri från kritik. Och det betyder framför allt inte att man bör plagiera på samma sätt som tidigare, när man redan fått göra avbön en gång och be om ursäkt.

Guns N' Roses skulle förstås kunna skriva "Lyrics: W Axl Rose" ovanför texten till Knockin on heaven's door i CD-fordralet till Use your illusion 2, men Bob Dylan skulle inte tycka om det.

Kort beskrivning av Kirkuk:

Kiruk är en stad i norra Irak, en mosaik där kurder, araber, turkmener och assyrier lever. När Baathpartiet styrde fördrevs hundratusentals icke-araber (främst kurder) och regimen betalade araber för att flytta in till staden. På så sätt förändrades demografin och regimen försäkrade sig om arabisk kontroll över de stora oljefyndigheterna, och försökte göra slut på kurdiska anspråk att införliva staden i sin autonomi (på 1970-talet) och eventuellt i en framtida självständig kurdisk stat.

Efter Saddam Husseins fall har fördrivna kurder återvänt och många araber har lämnat Kirkuk. Enligt Iraks konstitution ska en folkomröstning hållas senast 31/12 2007 om framtida status för Kirkuk och andra områden runtomkring - om de ska tillhöra arabiska Irak eller det kurdiska självstyret. Folkomröstningen har skjutits upp och ännu inte hållits. Svensk-italienaren Staffan de Mistura är FN:s sändebud i Kirkuk och försöker att hitta en lösning på problemen, något som är svårt eftersom kurder, araber och turkmener har olika krav och visar upp stor oförsonlighet mot varandra.

 Lite läsning för den som är intresserad att lära sig mer om Kirkuk och Baathpartiets ohyggliga brott mot befolkningen där:

- Henry Astarjians "The struggle for Kirkuk" som är både personlig och läsvärd. Handlar inte så mycket om arabiseringen, men desto mer om tiden fram till Qassem-kuppen 1958.

- Min och Gulans artikel i Expressen 2005 om Kirkuk.

- International Crisis Groups första rapport om Kirkuk.

- Noury Talabanis uppsats "Arabization of the Kirkuk Region" (jag har ej hittat på nätet, men den gavs ut vid Upsala Universitet).

- Gå in på turkmen.nl för ett turkmenskt perspektiv.

Text i Expressen och källhänvisningar

Den 10-12 september kommer Turkiets president Abdullah Gul till Sverige. Det är det första turkiska statsbesöket i Sverige. Det är viktigt att de systematiska övergrepp som pågår i Turkiet också finns med på agendan under Guls besök.

Jag har skrivt en artikel i Expressen om detta. Går att läsa här.

Här nedan följer källhänvisningar till uppgifter i artikel:

Journalisten Ali Akel som fick sparken för att han kritiserat premiärminister Erdogan:
http://www.hurriyetdailynews.com/turkish-columnist-fired-for-criticizing-pm-.aspx?pageID=238&nID=21943&NewsCatID=341

Rasistiska plakat mot armenier och inrikesministern Sahins medverkan:
http://www.huliq.com/3257/anti-armenian-demonstrations-turkey-you-are-armenians-you-are-bastards

Vägskylten i Diyarbakir:
http://news.am/eng/news/112126.html
(här finns ett sakfel i min artikel, det står välkommen på zazaki, inte på kurmanci)

Det syrisk-ortodoxa klostret Mor Gabriel, se till exempel text i Wall Street Journal:
http://online.wsj.com/article/SB123638477632658147.html

Assyriern Favlus Ay som stoppats av författningsdomstolen från att byta namn:
http://www.aina.org/news/20111004180141.htm

Studenter som fick 8 års fängelse för en banderoll om gratis utbildning:
http://www.hurriyetdailynews.com/students-sentenced-to-eight-years-for-banner-in-turkey.aspx?pageID=238&nID=22632&NewsCatID=339&fb_source=message

Mehmet Tahir Ilhan:
http://www.hurriyetdailynews.com/deaf-mute-man-faces-25-years-in-jail-for-terrorist-propaganda-in-turkey-.aspx?pageID=238&nID=23169&NewsCatID=339 (anklagelserna)
http://bianet.org/english/freedom-of-expression/139273-court-sentences-mute-suspect-to-eight-years-for-making-propaganda (domen)