Dessa krav bör Sverige ställa på Turkiet

Jag skriver i Aftonbladet med anledning av valet i Turkiet. Texten publicerades 17 juni, alltså före valet. Läs artikeln här.

Liberalerna välkomnar folkomröstning i Irakiska Kurdistan

Liberalerna välkomnar folkomröstningen om självständighet i irakiska Kurdistan. Artikel i Svenska Dagbladet finns att läsa här.

Minskade asylkostnader ger utrymme för högre bistånd

Jag skriver i DN om att öka stödet till de humanitära FN-organen för att hantera den akuta flyktingkrisen i Mellanöstern.

Läs artikeln här.

Den tysta kyrkan

Legenden berättar om kungasonen Behnam i Nineve, som i mitten av 300-talet träffar den kristna eremiten Mattai i en grotta. Behnam lovar att bli kristen om Mattai kan bota hans syster Sarah från spetälska. Så sker också, men till faderns stora förtret. Kungen ger order om att döda Behnam och Sarah, som flyr och lämnar jordelivet innan kungens trupper hinner ifatt dem.

När kungen senare själv fick spetälska blev också han botad av Mattai, och konverterade till kristendomen likaså.

Denna berättelse gav namn åt klostren Mar Behnam och Mar Mattai som restes öster om Mosul år 361 och 363 e.Kr. Det förstnämnda förlades i anslutning till Behnam och Sarahs grav.

Mellan klostren är det bara några mil. Men deras öden skiljer sig åt.

De hamnade på var sin sida fronten när IS intog Nineveslätten för två år sedan. Den 19 mars 2015 sprängde IS hela Mar Behnam. Nästan 1700 år av ortodoxt, och de sista 175 åren katolskt, arv försvann på några sekunder. Samtidigt gömmer sig flyktingar i Mar Mattai som skyddas av assyriska och kurdiska förband.

Så hårfin kan gränsen mellan liv och död vara, både för människor och monument.

Mar Behnam, kyrkan med Behnam och Sarahs grav intill. 

När människor fördrivs och mördas för sin kristna tro, när kyrkor attackeras och biskopar kidnappas, då är det nödvändigt att kyrkor i väst visar solidaritet och engagemang.

Tusentals år av civilisation sprängs bort, och den som följer bekännarnas fotspår ser att de leder hela vägen upp till Mälardalen.

IS spränger Mar Behnam, mars 2015.

De kristna befolkningarnas existens i Mellanöstern är ytterst trängd idag. Det är inte mycket kvar. Och det är inte bara en tragedi för dem som drabbas, det är en tragedi för hela mänskligheten.

När alla judar lämnat för Israel, när de kristna flytt till Väst och sunni- och shiamuslimer jagas iväg av varandras extremister – då blir Mellanöstern till slut en region av homogena etniska och religiösa enklaver. Det blir omöjligt att bygga tolerans i en sådan miljö. Fiendebilder och rädsla förs vidare från generation till generation.

Men för Svenska Kyrkan tycks IS frammarsch knappt ha ägt rum.

Jag surfar in på Svenska Kyrkans internationella blogg och letar febrilt efter något tecken på engagemang. På bloggen finns över 300 inlägg sedan 2009.

Jag söker på ”IS”. Det ger 1 träff, ett inlägg från den 21 augusti 2014. Därutöver inte en rad.

Kanske har de skrivit om ”Isis” tänker jag, så jag söker på det: 0 träffar.

Så här fortsätter det:

”Daesh” 0 träffar.

”Islamiska staten” 0 träffar.

”Kalifat” 0 träffar.

”Mosul” 2 träffar, dels inlägget om IS som nämns ovan, och dels en uppmaning att tänka på människorna i Mellanöstern förrförra påsken.

”Bagdad” 0 träffar.

”Assyrier” 0 träffar.

”Syrianer” 0 träffar.

”Kaldéer” 0 träffar.

”Kopter” 2 träffar, båda på ordet helikopter.

”Folkmord” 0 träffar om IS folkmord.

”Terrorism” 1 träff, som kritiserar kriget mot terrorismen.

”Kristna” + ”Irak” 5 träffar där ingen fokuserar specifikt på kristna i Irak.

”Seyfo” 0 träffar.

”Nazarene” 0 träffar.

Jag begär inte att Svenska Kyrkan ska bli en kampanjorganisation för ortodoxa och katoliker i Mellanöstern. Men jag tycker det är ett anständighetskrav att Svenska Kyrkan ska göra något.

Under denna period har flera dussin kyrkor och helgedomar sprängts, Mosul och Nineveslätten har tömts på sin kristna befolkning, biskopar har kidnappats, Turkiet har försökt konfiskera ett av världens äldsta kristna kloster, assyrier/syrianer i Sverige har drivit en rad kampanjer för att uppmärksamma den tragedi deras folk utsätts för, EU och amerikanska kongressen har erkänt IS skövling som folkmord och mycket annat.

IS sprayar arabiska tecknet för "N", kod för kristna, på hus och butiker i Mosul 2014.

Jag letar vidare.

På sidan openaid.se finns 140 dokument om Svenska Kyrkans olika biståndsprojekt. Inget av dem handlar om att hjälpa kristna trosfränder som hotas till sin existens av grupper såsom IS.

Jag hittar en förteckning över Svenska Kyrkans internationella insamlingsprojekt. De är 26 stycken, men inget handlar om att stödja minoriteter i Mellanöstern. Inte kristna, och inte jezidier, shiamuslimer eller några andra heller för den delen.

De två projekt som Svenska Kyrkan samlar in pengar till i Mellanöstern handlar om att ge sjukvård i Palestina (Bra och viktigt!) och att utbilda sekreterare och bilmekaniker i Ramallah.

Svenska Kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg, han som anser att det är ”uppviglande” och ”okristligt” att bära korset i solidaritet med utsatta kristna, skrev till mig på Facebook häromdagen: ”Fredrik, välkommen att ta del av Svenska kyrkans uthålliga solidaritet för människor som förföljs för sin tro”.

Så jag letar vidare.

Årets almedalsvecka. Där kan man bilda opinion och lyfta viktiga ämnen. Enligt Svenska Kyrkans pressmeddelande höll man ca 20 seminarier och utfrågningar. Inget av dem handlade om IS och folkmordet på kristna i Mellanöstern, däremot fokuserade man på andra angelägna ämnen såsom jämställd filmkonst och att investera i solenergi.

Kollekten då? Finns någon rikskollekt till projekt för att bygga upp kyrkor som har sprängts eller liknande? Har det delats ut några stipendier för projekt kring de ämnen denna text handlar om? Tar kyrkan upp detta på MR-dagarna där man är engagerad?  

Jag hittar ingenting.

Ute i församlingarna händer det förhoppningsvis mer. Där kanske engagemanget är större. Jag har själv blivit inbjuden att hålla föredrag i några församlingar. Det finns också personer som till exempel Annika Borg som jobbar för att uppmärksamma frågan. Men detta väger inte upp tystnaden från centralt håll.

Jag har varit med i Svenska Kyrkan i 39 år. Jag är döpt och konfirmerad där, har suttit i kyrkofullmäktige och i varje kyrkoval har jag röstat på partier som står upp för jämställdhet, hbtq-rättigheter och för att hjälpa flyktingar. Jag har sett på nära håll vilken roll kyrkan hade för min farmor och mormor deras sista tid i livet.

Men det finns inte någon anledning att vara kvar längre. Jag gör det mest ”okristliga” jag kan komma på. Skickar in blanketten och begär utträde.

Två år sedan folkmordet på yazidier inleddes

Det har nu gått två år sedan terrorsekten IS tog kontroll över staden Sinjar/Shengal väster om Mosul och inledde folkmordet på den lilla minoritetsgruppen yazidierna.

Jag skriver om detta i Expressen, läs artikel här.

Yazidier flyr IS intåg i Sinjar, augusti 2014

Sönderfallet i Mellanöstern

Jag skriver i Svenska Dagbladet om sönderfallet i Mellanöstern.

Går att läsa här.

Uddéns beskrivning av IS-anhängarna felaktig och problematisk

I SVT Agenda i söndags gjorde Sveriges Radios utrikeskorrespondent Cecilia Uddén en skildring av varför IS vinner nya anhängare och vilka motiv som driver dessa krigare. Jag är starkt kritisk till Uddéns beskrivning.

Jag menar att den är förskönande, till stor del felaktig och spelar IS egen propaganda i händerna.

Sändningen går att se här, min kritik finns här och här, och Uddéns svar här.

Islamiska Staten har utropat en religiös diktatur i syriska staden Raqqa och andra områden man kontrollerar. Där ska krigarna bygga Kalifatet. En central fråga är förstås hur IS-anhängarna tänker sig att denna stat ska se ut.

Cecilia Uddén strösslar positivt värdeladdade ord över SVT-tittarna när hon ska förklara detta: IS-anhängarna drömmer om att bygga en ”modern stat där alla är lika” med ”moderna universitet”, ”modern infrastruktur”, ”moderna finanser”, där ”alla har ett lika värde om de är muslimer” och lever ”bortom polisiära stater i Mellanöstern”.

Men stämmer denna beskrivning? Är det så IS-anhängarnas vision verkligen ser ut?

Allt sådant som i våra ögon är modernt är i IS-anhängarens ögon en västerländsk påverkan på deras renläriga islam. Idén om det moderna samhället har ingen plats i IS doktriner. Vad IS-anhängarna drömmer om är den moderna statens motsats, nämligen en idealiserad forntid för 1 400 år sedan under islams första dagar.

Den radikaliseringsprocess och hjärntvätt som IS följeslagare genomgår fostrar dem att anse sig själva ha rätt att behandla kritiker, andra muslimer och icke-muslimer precis som de behagar. Det är fritt fram att prygla, våldta och sälja andra människor, särskilt jezidiska flickor som anses stå i förbund med satan. Se till exempel detta.

Sådana utgångspunkter är oförenliga med vår uppfattning om ett modernt samhälle. Ett modernt samhälle handlar inte om att ha moderna prylar, utan är en samhällsordning som bygger på individuella rättigheter, vetenskap och demokratiska beslutsprocesser.

Att IS-anhängarna drömmer om ett samhälle med ”moderna universitet” är också ett märkligt påstående. Sanningen är det motsatta. IS-anhängarnas syn på utbildning dogmatisk och totalitär: det finns endast en sanning och den finns i Koranen och haditherna, och endast i de delar som IS lyfter fram och/eller väljer att förvränga. Historia, filosofi, sociologi m.m. uppfattas som ett västliga påfund, hot mot de religiösa tesernas hegemoni.

Samma sak gäller påståendet att IS-anhängarna drömmer om en ”modern ekonomi”. Snarare dör det ekonomiska livet i områden IS tagit över. Den enda rikedom som tillförs kalifatet är det som kombattanterna roffar åt sig från dem som drivits på flykt eller nackats vid dikeskanten. Svarthandel och smuggling förekommer givetvis, men det är inte några kännetecken för en modern ekonomi.

Som journalist och korrespondent ska man givetvis skildra. Det är ingen som ifrågasätter det. Men att skildra handlar också om att relatera IS propaganda till verkligheten så som den faktiskt ser ut och hur IS faktiskt agerar och beter sig. Den balansen uppnåddes inte på långa vägar i Agenda.

Jezidier flyr undan IS

Expressen om IS-kalifatet och SVT Agenda

Jag skriver i Expressen idag om SR:s utrikeskorrespondent Cecilia Uddéns uttalande om IS-kalifatet i söndagens SVT Agenda.

Artikeln finns här.

Kort utdrag:

"Om detta så kallade kalifat ska utvecklas till den oas av rättvisa som Uddén tror att anhängarna drömmer om, då förutsätter det att alla fiender – shiamuslimer, icke-muslimer, demokratiska sunnimuslimer, vanligt hyggligt folk – dödas eller fördrivs. Hela grundförutsättningen för den 'samhällsbyggardröm' Uddén hänvisar till är kort och gott folkmord. Och det är detta folkmord som just nu pågår. Det är för att delta i detta folkmord som unga killar, hjärntvättade och manipulerade, reser till Raqqa och Mosul. De är fullt medvetna om att detta är syftet. Det är inga statshemligheter vi talar om."

Här finns mitt blogginlägg från igår på samma ämne.

SVT Agendas sändning.

Jezidier flyr undan IS terror i Shengal, Irak/Kurdistan

Intervjuad om tillståndet i världen

Jag intervjuas om demokratins tillstånd i världen i poddradion Amerikanska Nyhetsanalyser. Samtalet handlar bland annat om Mellanöstern, Asien och Latinamerika.

Går att lyssna på här.

Extremism och terrorism måste bekämpas, är något jag tar upp i intervjun.

Insatser för Syrien och Irak

Jag skriver i Dagens Nyheter om nödvändigheten av en internationell återuppbyggnadsstrategi för Syrien och Irak.

Läs artikeln här.

Utdrag:

Det är bedrövligt att kriget med dess barbariska människorättsbrott har kunnat pågå i snart fyra år mitt framför våra ögon utan att det internationella samfundet på allvar diskuterat en strategi som sträcker sig längre än att täcka finansieringen för UNHCR:s matkuponger för det kommande kvartalet.

Seminarium om Syrien med Staffan de Mistura och Aron Lund

OBS. Seminariet är på engelska.

Folkpartiet fördömer attacker mot assyrier i Syrien

Min kollega Maria Weimer och jag fördömer IS attacker mot assyriska byar i nordöstra Syrien. Flera hundra människor har tagits som gisslan. Detta är ännu ett exempel på det lidande kristna utsätts för av islamister i Mellanöstern. Assyrier/syrianer har levt under detta helvete i många år och nu eskalerar våldet när alla hämningar har släppt under kriget i Irak och Syrien.

Läs pressmeddelandet.

Läs mer på BBC.

Assyrier i Chicago protesterar mot IS

Kanada och kvotflyktingarna

Kanada har nu beslutat ta emot 10 000 kvotflyktingar från Syrien och 3000 från Irak de kommande tre åren. Bra, fler länder bör följa efter. Den här pojken som står barfota i snön i ett av lägren i Libanon har rent statistiskt 1 chans på 334 att få bygga ett nytt liv i Kanada under de kommande tre åren. Plötsligt händer det.

Seminarium hos Fri Värld

Jag deltog i ett frukostseminarium hos tankesmedjan Fri Värld igår om utvecklingen i Kurdistan mot bakgrund av striderna mellan kurdiska peshmergastyrkorna och Islamiska Staten. Panelen bestod förutom jag själv av Shorsh Kadir Rahem, representant för Kurdistans Regionala Regering i Sverige och forskaren Idris Ahmedi, som disputerat på en avhandling om relationerna mellan USA, Iran och Irak.

Jag fick återigen tillfälle att tala om det som varit min viktigaste utrikespolitiska fråga under de senatsen månaderna, nämligen nödvändigheten att stoppa Islamiska Statens härjningar och skydda civilbefolkningen från att bli halshuggen och korsfäst av terroristerna.

Seminariet kan man titta på här.

Fredrik Malm och Shorsh Kadir Rahem, bild från KRG Swedens facebooksida.

Militärt stöd krävs för att stoppa folkmord

Jag skriver i Svenska Dagbladet tillsammans med Allan Widman (FP), ordförande i EU-nämnden, och nödvändigheten att besegra Islamiska Staten i Irak, Syrien och Kurdistan.

Läs artikeln här.

Ett krig mellan civilisation och barbari

Just nu pågår en fruktansvärd utveckling i Irak, Syrien och Kurdistan. Islamiska Staten (IS, tidigare ISIS) har under sommaren ryckt fram i delar av Irak och stärkt sina ställningar i Syrien. De har tillskansat sig tunga vapen i strid och från militära förråd. De attackerar nu i alla väderstreck.

Islamiska Staten är namnet på det ”kalifat” som ledaren Abu Bakr al-Baghdadi har utropat över de områden IS kontrollerar, med staden Raqqa som starkaste fäste. Gruppen har sina rötter i den forna irakiska grenen av al-Qaida.

IS utgör ett dödligt hot mot praktiskt taget alla som inte delar dess totalitära tolkning av sunniislam. Kristna assyrier/syrianer/kaldéer på Nineveslätten öster om Mosul och jezidier i Sinjar väster om Mosul har drabbats skoningslöst med mord och massflykt. Samma öde gick turkmener till mötes i Tal Afar.

Bilderna från Sinjarbergen dit jezidikurder flydde undan IS är hjärtskärande. Tusentals människor utan vatten och mat. Många har nu evakuerats men flera hundra har dött. Det vi nu bevittnar är inte ett krig mot terrorismen, det är mer omfattande än så – det är ett krig mellan civilisation och barbari.

På Ninevehslätten har kristna assyrier/syrianer/kaldéer levt i årtusenden. Men nu har de flytt. IS forcerade österut från Mosul in på slätten och tog över Baghdede (Qaraqosh/al-Hamdaniya), Bartella och andra städer och byar. Nu trängs invånarna i läger, kyrkor och hos släktingar i Duhok och Erbil. IS svartvita fana vajar över platser som tidigare har sjudit av liv. Det går inte att med ord beskriva den tragedi terroristernas framfart innebär för de människor som drabbas. I Sverige går telefonerna varma i Södertälje, Botkyrka och Märsta när folk ringer till anhöriga i den kristna oasen Ankawa i Erbil för att höra desperationen och gråten i andra änden.

Den kurdiska fronten mot IS är uppemot 130 mil och sträcker sig grovt uttryckt från Kirkuk i Irak till Kobaneenklaven i Syrien. Striderna i Irak mellan kurderna och IS har koncentrerats runt Kirkuk och Makhmour, men också närmare Syriens gräns. Därtill är IS på offensiven i Syrien såväl mot Assadfästen och mot kurdiskkontrollerade områden i norr (Kobane och Hassakah).

Kurdisk peshmerga utanför Kirkuk

Situation i Kurdistan blir allt tuffare och det är osäkert om peshmergastyrkorna kan stå emot IS attacker. Därtill finns närmare 1,5 miljon flyktingar i Kurdistan och regeringen i Bagdad har vägrat betala ut Kurdistans regionala regerings andel av irakiska statsbudgeten det senaste halvåret.

Detta är en ny fas i Syrien och Iraks sönderfall. Utvecklingen är oförutsägbar och kommer till största del att avgöras av vad som sker på marken. Följetongen lär fortsätta, detta kommer inte att ta slut i morgon. Det är nödvändigt att IS besegras militärt, men också att få en fungerande politisk process som kan bidra till stabilitet och utveckling. Om Irak kan få en ny premiärminister vore ett stort steg i rätt riktning.

Omvärlden måste stödja kurderna militärt, vilket jag krävde förra veckan. Så sker också nu, genom amerikanska flygattacker och leveranser av tyngre vapen. Sverige bör driva på i EU-kretsen för detta. Det kommer att krävas ett mer omfattande engagemang från omvärlden för att säkra de långa fronterna mot Islamiska Staten.

Hundratusentals, kanske miljontals, liv står på spel.

Stoppa Islamiska Staten - möte i Lund

Folkpartiet arrangerar möte i Lund på fredag 15 augusti om katastrofen i Irak, Syrien och Kurdistan.

Välkomna.

Ljusning på kvotflyktingfronten

Jag har i tidigare blogginlägg (här och här) beskrivit det bedrövligt svaga engagemang från många länder i Europa att ställa upp och ge vidarebosättning för kvotflyktingar, inte minst från Syrien.

Situationen är nu bättre, såtillvida att FN:s flyktingorgan UNHCR sannolikt når målet att garantera 30 000 vidarebosättningar för 2013/2014 för syriska flyktingar i Syriens grannländer. Med tanke på att antalet registrerade flyktingar från Syrien i FN-lägren är fler än 2,4 miljoner så är 30 000 en låg siffra, men UNHCR har nog inte kapacitet att skapa vidarebosättning för fler. Det är en del byråkrati kring sådant och flyktingtragedin i Syrien är så enorm att man måste klara av att hantera registreringen och lägren.

I dagsläget är 18 349 platser för vidarebosättningar för syriska flyktingar klara i hela världen. Sverige tar emot 1200 av dessa. Ytterligare platser lär tillkomma och sedan kommer USA ta emot en del. En majoritet av dessa kvotflyktingar kommer dock inte få permanent uppehälle i det nya landet, utan får så kallad Humanitarian Admission, ett tidsbegränsat uppehålle av humanitära skäl, men som lär förlängas om kriget fortgår i Syrien.

Men faktum kvarstår: Att 2,4 miljoner flyktingar trängs i FN:s läger i grannländerna är inte en hållbar situation. Den som tittar på tidsaxeln över flyktingströmmarna lär inte bli mindre uppgiven:

Kriget i Syrien är långt värre än situationen i grannländerna givetvis. Landet slits i stycken och 5000 år av civilisation hotas. Men när kriget tippar över till Libanon i väster och Irak i öster riskerar vi en regional implosion. I dagsläget är 897 613 personer registrerade flyktingar hos UNHCR i Libanon. Regeringen i Beirut uppskattar antalet syriska flyktingar i Libanon till en miljon. Det motsvarar en femtedel av Libanons befolkning. Att dämpa den stundande katastrofen görs inte genom 30 000 vidarebosättningsplatser för kvotflyktingar. Det enda som kan rädda denna situation är ett slut på kriget i Syrien. Och det är, som vi vet, lättare sagt än gjort.

Europas svek mot flyktingarna från Syrien

 

 

Titta på denna pojke. Hans ögon och rädsla. Jag hittade bilden här. Hur mycket jag än försöker så kommer jag aldrig kunna förstå hur han känner. Under mitt liv kommer jag aldrig känna en sådan förtvivlan som denna pojke måste känna.

 

Idag höll jag ett av många föredrag om inbördeskrigets Syrien, hos Utrikespolitiska Föreningen i Växjö, vid Linnéuniversitet. Jag gick igenom statistiken över flyktingar från kriget. Om pojken på bilden har flytt vet jag inte, men över en miljon syriska barn under 18 år har flytt, och de utgör drygt hälften av de flyktingar som registrerats i FN-organet UNHCR:s läger i grannländerna och Egypten.

 

Vi måste förstå ett viktigt faktum: Detta är inte ett temporärt blodbad, det är en permanent tragedi. Det är en utmaning som kommer att kräva mycket stora insatser från omvärldens sida inte bara under de kommande åren, utan de kommande årtiondena.

 

Den som flyr från Syrien hamnar med största sannolikhet i något av grannländerna. Där registreras flyktingen i något av UNHCR:s läger. Så här ser situationen ut idag (2/12 2013), enligt siffror från UNHCR:

 

Libanon: 762 242 registrerade syriska flyktingar hos UNHCR (173 910 hushåll),

71 443 väntar på registrering
Regeringen i Beirut uppskattar att 1 miljon finns i landet

Turkiet: 536 371 registrerade hos UNHCR, Ankara uppskattar 700,000 syrier i Turkiet

Jordanien: 663 008 registrerade hos UNHCR

Irak: 208 054 registrerade (73 577 hushåll), Nästan samtliga är i Kurdistan

Egypten: 128 158 registrerade hos UNHCR, Regeringen uppskattar 300 000 i landet.

Totalt: 2 286 415 registrerade flyktingar hos UNHCR, 71 443 ännu inte registrerade.

Låt oss nu titta på tidsaxeln, hur flyktingströmmarna till grannländerna har ökat:

 

Situationen i Syrien är bokstavligen ett helvete. De interna flyktingarna i landet är uppskattningsvis dubbelt så många som dem som har flytt till grannländerna. Risken för att kriget ska sprida sig är överhängande, framför allt för Libanon. Med fem miljoner invånare, en skör maktbalans och interna motsättningar, skapar trycket från Syrien en situation som är ohållbar. Kommer kriget med full kraft till Damaskus kommer flyktingarna till Libanon att bli betydligt fler, och om regimen skulle falla i Syrien lär det bli rena syndafloden.

 

Det är absolut nödvändigt att europeiska ledare och resten av omvärlden samlar sig för ett omfattande och betydligt mer aktivt stöd till Libanon.

 

Låt oss nu titta på hur mycket (eller snarare lite) länderna i Europeiska Unionen ställer upp och tar emot flyktingar från UNHCR:s läger, så kallade kvotflyktingar.

 

Siffrorna för i år ser ut så här, enligt siffror från UNHCR som jag fick från Justitiedepartementets migrationsavdelning:

 

EU Resettlement Quotas For UNHCR Referrals 2013:

 

Belgium 100

Czech Republic 40

Denmark 500

Finland 750

France 100

Germany 300

Ireland 80

The Netherlands 500

Portugal 30

Romania 40

Spain 30

Sweden 1900

United Kingdom 750

 

Total: 5120

 

Europeiska Unionens 28 medlemsstater har hittills i år förbundit sig att ta emot 5120 kvotflyktingar. Detta handlar om flyktingar från hela världen, inte bara från Syrien. Samtidigt trängs nästan 2,3 miljoner människor, varav fler än hälften är under 18 år, i flyktinglägren för syrier. Av dessa 5120 kommer 1370 personer från Syrien, samt 100 platser till (Ungern 10, Irland 10 och Luxemburg 60) och därutöver 6000 tillfälliga uppehållstillstånd, så kallade "humanitarian admissions".

 

Vi talar alltså om endast 1450 kvotflyktingar, vid sidan av de som får tillfälligt uppehälle.

 

Är det detta vi kallar för ansvar i Europa? Är det detta vi kallar att bidra till stabiliteten i Mellanöstern? Mellanöstern är, som det heter på byråkratspråk, vårt "södra grannskap". Det är inga optimala grannar vi har, det ska sägas, men är det rimligt att så fullständigt ogenerat vända ryggen till miljoner civila i och från Syrien?

 

Det är sant att flyktingar från Syrien åker direkt till Europa, men det är bara en liten del i marginalen jämfört med dem som trängs precis utanför landets gränser. Att hjälpa till på plats är avgörande, framför allt att avlasta Libanon. Men att avlasta grannländerna måste också innebära att fler flyktingar tas emot i Europa på kvot. Dukar Libanon under till följd av kriget i Syrien ligger sjövägen öppen till Cypern och resten av länderna i Sydeuropa. Det ligger också i vårt eget intresse att denna humanitära härdsmälta kan hanteras på ett sätt där vi löser en katastrof istället för att bidra till en apokalyps.

 

Vad betyder då detta för Sverige? Ärligt talat inte på något sätt mer än vad vårt land klarar av. Vi tar idag emot flest syriska flyktingar i Europa, men det är ändå betydligt färre än de som kom under krigen på Balkan och Irakkriget. Situationen i Sverige är betydigt bättre idag än vad den var 1992 när Bosnien-Hercegovina stod i lågot. Då var det politiskt kaos, djup lågkonjunktur med massarbetslöshet, riksbanken tvingades höja styrräntan till ofattbara 500 procent i september 1992, Ny Demokrati havererade i riksdagen och Lasermannen satte skräck i invandrare. Åren 1991-1992 begicks 112 attentat mot flyktingförläggningar i Sverige. Vi tog emot över 80 000 människor från Bosnien-Hercegovina under de, för vårt land, mycket tuffa förhållandena.

 

Idag är vi inte i närheten av något sådant i Sverige. Ekonomin är i ordning trots skuldkrisen i Europa, arbetslösheten är hög men går inte att jämföra med läget i början av 90-talet. Kommunsektorn går totalt sett plus, de flesta kommuner har avtal med Migrationsverket och vi har, trots en del brister, ett fungerande mottagande. Dessutom är flyktingarna från Syrien, hittills ca 15 000 personer, betydligt färre än de stora vågorna av flyktingar från tidigare krig.

 

Vårt land klarar av att ta emot dem som flyr hit från Syrien. Våra politiker har ett ansvar att kräva av andra europeiska länder att ställa upp i en betydligt större utsträckning än hittills för att avlasta Syriens grannar och upprätthålla en anständighet gentemot de FN-organ vi gemensamt har ett ansvar för.

 

I slutändan handlar det om pojken på bilden här uppe. Han är ingen massinvandrare. Om han knackar på vår dörr ska vi släppa in honom.

Artikel om kristna i Mellanöstern

Jag skriver i Kyrkans Tidning om kristna i Mellanöstern.

Artikeln går att läsa här.

I arbetet med artikeln gjorde jag ett litet test och gick in på Sveriges kristna råds hemsida (skr.org) och sökte på några olika folkgrupper i Mellanöstern. Resultatet blev så här:

Sökordet "kopter" - 3 träffar
Sökordet "assyrier" - 4 träffar
Sökordet "syrianer" - 5 träffar
Sökordet "palestinier" - 576 träffar.

Detta visar i blixtbelysning den överdimensionering palestinafrågan har fått i Sverige, inte minst i många kristna kretsar. Notera i detta att mellan 100-200 000 kopter har lämnat Egypten senaste året. Hälften av alla assyrier/syrianer har tvingats lämna Irak senaste 9 åren. Detta har inte renderat någon uppmärksamhet alls hos paraplyorganisationen för kristna grupper i Sverige, vilket måste betecknas som synnerligen förvånande. Jag har dock inte haft möjlighet att se om detta är ett mönster som går igen hos enskilda kristna samfund och tillhörande biståndsgrupper.