Problemet är brist på frihet, inte brist på bygglov

Nyligen presenterade den rödgröna regeringen rapporter över situationen för mänskliga rättigheter i en rad länder.

I rapporten om Iran beskrivs förtrycket i landet på ett övergripande sätt. Men när det kommer till landets minoriteter breder tystnaden ut sig. Situationen för balucher och azerier nämns knappt alls.

Och regeringen beskriver situationen för kurderna endast med några meningar. Låt oss titta på dessa meningar.

För många kurder i Iran, särskilt de som är politiska oppositionella, väntar fruktansvärd tortyr, mångåriga fängelsestraff eller döden om de blir gripna.

Men den rödgröna regeringen väljer en annan infallsvinkel. Man konstaterar att de flesta kurder är sunnimuslimer och lägger därefter till ”Nya sunnitiska moskéer ges inte bygglov i Teheran”.

Detta är att förminska problemen. Det handlar om politiskt och kulturellt förtryck. Inte brist på bygglov.

Regeringen sammanfattar därefter situationen så här: ”Många kurder anser sig diskriminerade på arbetsmarknaden och de kämpar för en större roll för det kurdiska språket i Iran. Flera kurder har avrättats för brott mot rikets säkerhet. Ett antal kurdiska organisationer är förbjudna.”

Detta är också ett exempel på att förminska ett problem. Den diskriminering som är genomgående i det iranska samhället, inte bara mot kurder, beskrivs som i huvudsak ett arbetsgivarproblem på arbetsmarknaden.

Därtill skriver regeringen att kurder har avrättats för ”brott mot rikets säkerhet”. Men detta är ju den brottsrubricering som den iranska regimen använder. Officiellt heter det Moharebeh, vilket betyder Guds fiende. (Se t ex). Det kan betyda praktiskt taget vad som helst som är emot regimen eller Gud. En person kan bli gripen för att ha skickat ett email till Amnesty International. Vägrar personen sedan att samarbeta med säkerhetstjänsten så väntar i stället avrättning för något påstått brott, t ex narkotikalangning, brott mot rikets säkerhet eller något dylikt.

Avrättning i Iran

Den som läser rapporten ser att regeringen beskriver Moharebeh på ett annat ställe, men just när det gäller kurderna kallar man det brott mot rikets säkerhet.

Avslutningsvis konstaterar regeringen att ”ett antal” kurdiska organisationer är förbjudna.

Detta är en synnerligen mjuk skrivning. Sanningen är att alla politiska organisationer är förbjudna om de argumenterar för något annat system än den teokrati Iran är sedan 1979. De dominerande kurdiska politiska partierna är inte heller bara förbjudna. De är landsförvisade. Deras ledare har avrättats av iranska dödspatruller i Wien och Berlin.

Detta som kommenteras ovan är det enda den svenska regeringen nämner om kurdernas situation i Iran.

Regeringen nämner inte den omfattande militariseringen och inte heller hur den iranska regimen använder narkotika för att passivisera befolkningen och skapa sociala problem. 

Man berör inte heller upploppen i Mahabad efter att en kvinna som arbetade på ett hotell begick självmord genom att hoppa från ett fönster efter att ha utsatts för övergrepp av iranska militärer. Detta skedde mitt under bevakningsperioden för regeringens rapport.

Inte heller nämner rapporten det faktum att tiotals kurder (så kallade kolbars) dödas godtyckligt varje år för att de fraktar varor över gränsen från Irak.

Inte heller nämns upptrappade strider mellan gerillagrupper och militär, med följden att hundratals kurder har arresterats på mycket vaga grunder.

Det bör betonas att inget av de större kurdiska partierna kräver självständighet från Iran. Det man eftersträvar är federalism med kurdiskt självstyre. Det är ett rimligt krav som den svenska regeringen borde ställa sig bakom.

Intervjuad om tillståndet i världen

Jag intervjuas om demokratins tillstånd i världen i poddradion Amerikanska Nyhetsanalyser. Samtalet handlar bland annat om Mellanöstern, Asien och Latinamerika.

Går att lyssna på här.

Extremism och terrorism måste bekämpas, är något jag tar upp i intervjun.

Happy Nouroz/Newroz

Happy Nouroz/Newroz to all Iranians, Kurds, Afghans, Azerbaijanis, and all of you who celebrate!
With the hope of peace and freedom.

Mottakis besök till Sverige 2007, källa till uppgift i artikel

I min artikel i Aftonbladet om Carl Bildts besök till Iran, som går att läsa här, så nämner jag hur Iran använde utrikesminister Manouchehr Mottakis besök till Sverige 2007 för att stärka regimens legitimitet på hemmaplan.

Irans officiella nyhetsbyrå IRNA hävdade att man var på väg att inleda ett energisamarbete med Sverige. Detta var förstås ett försök att påskina att landet inte var isolerat på grund av kärnprogrammet. Maud Olofsson, som sannerligen inte kan beskyllas för att vara kärnkraftsvän och ännu mindre för att teckna firma för kärnkraftssamarbete med frustande mullor i Iran, dementerade uppgifterna.

Tyvärr finns inte Dagens Nyheters artikel i fråga på nätet, men jag klistrar in den här:

Dagens Nyheter 9 maj 2007

Bildts besök till Iran

Idag besöker utrikesminister Carl Bildt Iran. Jag skriver om Iran och besöket i Aftonbladet.

Artikeln går att läsa här. I papperstidningen finns också en kortare version av artikeln.

Utdrag:

"Politiska högnivåbesök till Iran kan bidra till att landet agera mer konstruktivt, men de kan också få motsatt effekt och förvissa ayatollorna att Iran släpps in i stugvärmen utan att behöva göra nödvändiga uppoffringar. Politisk diplomati är formbar materia och den inverkan besöken får beror till stor del på vad som sägs och hur omvärlden agerar.

Carl Bildt och andra utrikesministrars besök måste ramas in av tydliga uttalanden om behovet av mänskliga rättigheter, stopp för sponsring av terrorism och tryck på Iran att agera mer konstruktivt i sitt närområde. Besöken får inte innebära att den islamiska regimen och dess maktutövning bekräftas.

Den enda långsiktigt hållbara lösningen är att iranierna får möjligheten att bygga demokrati. Det är detta Carl Bildts besök i Tehran bör handla om."

Picture from Flickr, courtesy to Steve Rhodes.

Ghassemlous dödsdag

Varje år i juli högtidlighålls minnet av den iransk-kurdiske ledaren Dr. Abdurrahman Ghassemlou, som mördades av agenter för den iranska regimen i Wien 1989. Jag talade vid minnesmötet i Kista i Stockholm. Talade om vikten av civilkurage, om utvecklingen i Iran, Syrien och vikten av demokrati i Mellanöstern.

Läs mer om mordet på Ghassemlou här.

Här en bild från mötet.

Foto: Loghman Ahmedi.

Krönika om Iran

Jag skriver krönika om Iran i veckans Tidningen NU (nr 38). Text finns ej på nätet, så jag lägger upp den här nedan.

Iran: Förtryck, krigshot och sanktioner

Det finns idag en reell risk för krig i Iran. Orsaken är att landets diktatoriska regim söker framställa kärnvapen, eller kapacitet för snabb sådan framställan. Detta sker i strid med icke-spridningsavtalet som Iran undertecknat. Gång på gång hotar prästerskapet i Iran att staten Israel ska utplånas. Regimen förnekar Förintelsen och arrangerar konferenser där världens mest kända nazistiska förintelseförnekare bjuds in.

Samtidigt förföljer regimen i Iran sin egen befolkning skoningslöst. De fängslar journalister, torterar aktivister, hänger oppositionella i lyftkranar och har drivit hundratusentals iranier i exil. Betänk då vilken brutalitet ayatollorna är beredda att utöva om de också skulle förfoga över världens farligaste vapen.

För tio år sedan fanns hopp om reformer i Iran. Presidenten var uttalad reformist och EU förde en ”kritisk dialog” med Iran. Men det blev ingen öppning för demokrati. Det kärntekniska programmet i Natanz avslöjades och Mahmoud Ahmadinejad valdes till president. Reformisterna rensades ut eller sattes i husarrest. Kvar finns den hårda kärnan runt prästerskapet.

Den iranska regimen har blivit mer inåtvänd, mer exkluderande och mer paranoid. Regimen är ovillig att kompromissa om det kärntekniska programmet och ointresserad av demokratiska reformer. I stället söker ledningen konflikt med omvärlden och hotar Israel med utplåning.

Samtidigt börjar sanktionerna alltmer påverka ekonomin. Det gäller inte minst de finansiella sanktionerna mot bankväsendet. Givetvis kan Iran kringgå dessa sanktioner, men det kostar att hela tiden tvingas lista ut mer raffinerade metoder att kringgå regelverket, och vänner som är beredda att stå till hands blir färre.

Många iranier anser att regimen skapar konfrontation med västvärlden i onödan. Även om en hel del är hjärntvättade och alltid kommer att stödja regimen så är stödet för den aggressiva retoriken mot omvärlden förmodligen ganska begränsat.

Den aggressiva retoriken och det kärntekniska programmet riskerar att leda till en militär konflikt. Ett sådant krig är jag själv är starkt kritisk till. En militär aktion mot Iran skulle sannolikt inte uppnå dess syften att slå ut det kärntekniska programmet eftersom en hel del faciliteter är undangömda eller långt under jord. Tvärtom skulle en militär insats utan tvekan försvaga den iranska oppositionen och trigga igång en våg av iransk terrorism runt om i världen.

Det som återstår av handlingsvägar för omvärlden är främst att skärpa sanktionerna. Det är inte något optimalt alternativ, men det är i dagsläget det minst dåliga av de alternativ som finns. Sanktionerna kommer att slå hårdare mot den iranska befolkningen, men de är nödvändiga.

Jag har ända sedan FN införde sanktioner mot Iran 2006 argumenterat för att sanktionerna kommer att behöva bli skarpare. I takt med att den iranska regimen blivit alltmer inåtvänd och krigshotet växt så gissar jag att fler och fler kommer att ansluta sig till uppfattningen att sanktionerna är det minst dåliga alternativet.

Fredrik Malm, utrikespolitisk talesperson Folkpartiet

Mehrangiz Kar i Sveriges riksdag

Den 14 april arrangerade Folkpartiet Liberalerna ett seminarium om Iran i Sveriges riksdag. Omkring 150 personer deltog, vilket var väldigt roligt!

Bland talarna märktes bland andra Mehrangiz Kar, som är en mycket framstående förkämpe för mänskliga rättigheter i Iran.

Här en bild på mig och Mehrangiz.

IAEA-rapporten och skärpta sanktioner

Jag skrev en artikel på Sveriges Televisions debattsida med anledning av den IAEA-rapport om Irans kärntekniska program som presenterades i november.

Artikeln går att läsa här.

Kort utdrag:

FN:s atomenergiorgan IAEA har presenterat en ny rapport som ytterligare förstärker farhågorna att Iran försöker att utveckla kärnvapen, det handlar till exempel om arbete med avfyringsteknik för nukleära kedjereaktioner och möjligheten att bygga in kärnvapenstridsspetsar i ballistiska missiler. Dtta är mycket oroväckande och visar också att de sanktioner som FN, EU och en rad enskilda länder har infört mot Iran inte är tillräckliga. Vi bör därför vara beredda att skärpa sanktionerna och Sverige bör också stödja en sådan linje såväl i FN som i EU-kretsen.