Syrienkatastrofen tar inte semester

Jag skriver idag i Svenska Dagbladet om den humanitära härdsmältan i Mellanöstern till följd av kriget i Syrien och flera andra konflikter.

I korthet går mina förslag ut på att:

1. Öka fokus på humanitära stöd i biståndet.

2. Pressa Gulfstaterna att betala mer till FN:s hjälporgan

3. Stärk Libanons kapacitet och stabilitet

4. Slussa svenska icke-utnyttjade biståndsmedel direkt till FN:s hjälporgan

Här är artikeln i dess helhet:

Den syriska flyktingkatastrofen tar inte semester. Just nu är 5 598 780 syrier registrerade flyktingar i grannländerna. Majoriteten av dessa, drygt 3,5 miljoner finns i Turkiet, nästan 1 miljon i Libanon, knappt 670 000 i Jordanien och 250 000 i Irak (främst i Kurdistanregionen). Därutöver finns miljoner internflyktingar kvar i Syrien, och ytterligare omkring 1 miljon på andra ställen, främst i Europa.

Syrienkriget har skapat flyktingströmmar som tillsammans med en rad andra konflikter (i Jemen, Libyen, Irak, Afrikas horn etc) skapar en humanitär härdsmälta som kommer att vara omöjlig att hantera utan betydligt större ansträngningar från omvärlden. Jag vill i denna text resonera kring detta och ge några förslag.

Det finns idag inga tecken på någon omfattande återuppbyggnad i Syrien. Dels är syriska regimen fullt upptagen att fortsätta kriga, och dels vägrar USA och Europa att bidra med något återuppbyggnadsstöd till Bashar al-Assad. Att syriska regimens allierade Ryssland och Iran skulle finansiera någon återuppbyggnad är inte heller att tänka på. Dessutom är omfattningen av en återuppbyggnad så att större skaror flyktingar skulle kunna återvända så stor och skulle ta så lång tid att det inte skulle kunna lätta på trycket i närtid. Många som har flytt den syriska regimen lär inte heller våga återvända.

Samma sak gäller i flera andra konfliktområden i Nordafrika och Mellanöstern. Den härdsmälta vi nu bevittnar är mer permanent än temporär. En rimlig uppskattning är du som läser detta kommer att få leva med denna katastrof vid Europas husknut under resten av ditt liv.

En mindre grupp av dessa miljoner flyktingar kan och bör vidarebosättas som kvotflyktingar till Europa och andra håll. Men det säger sig självt att detta inte på långa vägar löser den enorma mänskliga tragedi vi nu ser. Sverige tar i år emot 5 000 kvotflyktingar och detta från olika konfliktområden, och då är vi dessutom bland de mest generösa länder. Lösningen ligger i att få slut på krigen, att mödosamt bygga upp samhällen igen och att ge ett större stöd till grannländerna i regionen för att integrera flyktingar och ge möjligheter till utbildning och jobb. Detta kompliceras av den bräckliga säkerheten, att regimerna är hårdhänta, korruptionen är utbredd och misstron mot flyktingarna är stor.

Här är några av mina konkreta förslag:

1. Stärk Libanon

Libanon är det grannland som påverkats mest av Syrienkriget när det handlar om flyktingströmmar. Samtidigt har Libanon en bräcklig statsapparat och komplicerad maktdelning mellan folkgrupper. Den libanesiska staten måste ges ett betydligt större stöd för att hantera landets läge och gräns. Det finns en risk att Libanon kommer att köra ut syriska flyktingar och eftersom många ursprungligen flydde från regimen lär de inte behandlas barmhärtigt i Syrien. Min bild är att det är helt osannolikt att Libanon kan tänka sig att tillåta formell naturalisering av syrier i någon större skala. Men EU bör agera för att Libanon inte ska tvångsrepatriera syrier utan i stället ordna anständiga villkor så länge människor behöver stanna. Samtidigt bör det skapas en mer långsiktig garanti från omvärlden att stödja stabiliteten i Libanon. Detta är förstås betydligt lättare sagt än gjort, det förstår jag också. I ganska hög grad gäller situationen för Libanon även Jordanien, om än läget i Libanon av olika skäl är mer allvarligt och akut.

2. GCC-länderna måste öppna plånboken

Gulfstaterna, inte minst Saudiarabien, Qatar och UAE är Mellanösterns Krösus Sork. De badar i oljemiljarder. Men dessa länder gör alldeles för lite för att bidra till stabilitet och förbättringar i regionen. Tvärtom har de eldat på konflikter och bidragit till den härdsmälta vi nu ser. De vägrar ta emot flyktingar, men i relation till deras rikedomar gör de också för lite för att förbättra den humanitära situationen (med undantag för Kuwait).

Om Gulfstaterna inte vill ta emot flyktingar så bör de ställa upp humanitärt. De är grannländer, del av samma arabiska demos och riskerar dessutom själva att dras med i sönderfallet när konflikter regionaliseras. Sverige bör agera för ett betydligt hårdare tryck på GCC-länderna att öppna plånboken och stödja FN:s humanitära appeller. Den som vill kan gå in på UNOCHAS:s databas för finansiering av humanitär nödhjälp (FTS, Financial Tracking Service) och själv beskåda den kroniska underfinansieringen av den humanitära nödhjälpen. När det gäller den humanitära appellen för Syrien och appellen för de syriska flyktingarna så är ingen av dem finansierade till 40 procent för detta år, trots att det återstår mindre än fyra månader av året.

3. Omdirigera svenskt bistånd

Sverige bör dimensionera om i vårt bistånd. Vi bör lägga en större del på humanitärt bistånd (till World Food Program, UNHCR, UNOCHA etc) och vi bör lägga en större tyngdpunkt på Europas närområde. Det senare handlar inte om att vara eurocentrisk, utan att inse att behoven är så enorma nu.

När vi nu går in i årets sista månader bör icke-utnyttjade biståndsmedel slussas direkt till de humanitära hjälporganen. Sverige bör behålla enprocentsmålet i biståndet.

Fredrik Malm

Riksdagsledamot för Liberalerna

Dessa krav bör Sverige ställa på Turkiet

Jag skriver i Aftonbladet med anledning av valet i Turkiet. Texten publicerades 17 juni, alltså före valet. Läs artikeln här.

Liberalerna välkomnar folkomröstning i Irakiska Kurdistan

Liberalerna välkomnar folkomröstningen om självständighet i irakiska Kurdistan. Artikel i Svenska Dagbladet finns att läsa här.

Problemet är brist på frihet, inte brist på bygglov

Nyligen presenterade den rödgröna regeringen rapporter över situationen för mänskliga rättigheter i en rad länder.

I rapporten om Iran beskrivs förtrycket i landet på ett övergripande sätt. Men när det kommer till landets minoriteter breder tystnaden ut sig. Situationen för balucher och azerier nämns knappt alls.

Och regeringen beskriver situationen för kurderna endast med några meningar. Låt oss titta på dessa meningar.

För många kurder i Iran, särskilt de som är politiska oppositionella, väntar fruktansvärd tortyr, mångåriga fängelsestraff eller döden om de blir gripna.

Men den rödgröna regeringen väljer en annan infallsvinkel. Man konstaterar att de flesta kurder är sunnimuslimer och lägger därefter till ”Nya sunnitiska moskéer ges inte bygglov i Teheran”.

Detta är att förminska problemen. Det handlar om politiskt och kulturellt förtryck. Inte brist på bygglov.

Regeringen sammanfattar därefter situationen så här: ”Många kurder anser sig diskriminerade på arbetsmarknaden och de kämpar för en större roll för det kurdiska språket i Iran. Flera kurder har avrättats för brott mot rikets säkerhet. Ett antal kurdiska organisationer är förbjudna.”

Detta är också ett exempel på att förminska ett problem. Den diskriminering som är genomgående i det iranska samhället, inte bara mot kurder, beskrivs som i huvudsak ett arbetsgivarproblem på arbetsmarknaden.

Därtill skriver regeringen att kurder har avrättats för ”brott mot rikets säkerhet”. Men detta är ju den brottsrubricering som den iranska regimen använder. Officiellt heter det Moharebeh, vilket betyder Guds fiende. (Se t ex). Det kan betyda praktiskt taget vad som helst som är emot regimen eller Gud. En person kan bli gripen för att ha skickat ett email till Amnesty International. Vägrar personen sedan att samarbeta med säkerhetstjänsten så väntar i stället avrättning för något påstått brott, t ex narkotikalangning, brott mot rikets säkerhet eller något dylikt.

Avrättning i Iran

Den som läser rapporten ser att regeringen beskriver Moharebeh på ett annat ställe, men just när det gäller kurderna kallar man det brott mot rikets säkerhet.

Avslutningsvis konstaterar regeringen att ”ett antal” kurdiska organisationer är förbjudna.

Detta är en synnerligen mjuk skrivning. Sanningen är att alla politiska organisationer är förbjudna om de argumenterar för något annat system än den teokrati Iran är sedan 1979. De dominerande kurdiska politiska partierna är inte heller bara förbjudna. De är landsförvisade. Deras ledare har avrättats av iranska dödspatruller i Wien och Berlin.

Detta som kommenteras ovan är det enda den svenska regeringen nämner om kurdernas situation i Iran.

Regeringen nämner inte den omfattande militariseringen och inte heller hur den iranska regimen använder narkotika för att passivisera befolkningen och skapa sociala problem. 

Man berör inte heller upploppen i Mahabad efter att en kvinna som arbetade på ett hotell begick självmord genom att hoppa från ett fönster efter att ha utsatts för övergrepp av iranska militärer. Detta skedde mitt under bevakningsperioden för regeringens rapport.

Inte heller nämner rapporten det faktum att tiotals kurder (så kallade kolbars) dödas godtyckligt varje år för att de fraktar varor över gränsen från Irak.

Inte heller nämns upptrappade strider mellan gerillagrupper och militär, med följden att hundratals kurder har arresterats på mycket vaga grunder.

Det bör betonas att inget av de större kurdiska partierna kräver självständighet från Iran. Det man eftersträvar är federalism med kurdiskt självstyre. Det är ett rimligt krav som den svenska regeringen borde ställa sig bakom.

Erdogans taxonomi

Jag skriver i senaste numret (juni 2017) av tidskriften Axess om hur Turkiet ändrat latinska vetenskapligt vedertagna namn på djur för att ta bort hänvisningar till Armenien och Kurdistan. 

Artikeln finns i tidskriften, och här nedan:

--------------------------------------

Turkisk Taxonomi

Även vissa latinska djurnamn ses som ett hot mot Turkiet. Och då får djuren heta något annat, skriver Fredrik Malm, Riksdagsledamot Liberalerna.

Inget land i världen är så hotat som Turkiet. Så låter det i alla fall om man lyssnar på president Recep Tayyip Erdogan.

Listan över hoten är lång: kurder, armenier, kritiska journalister, religiöse ledaren Fethullah Gulen, arga twittrare, Israel, USA och jihadister (sedan de slutat få turkiskt stöd).

Mindre känt är att regeringen i Ankara försöker neutralisera ytterligare tre allvarliga hot mot Turkiet: rödräven, rådjuret och fåret.

Ja, det är faktiskt sant. Turkiets regering har fattat beslut om att ändra de vetenskapliga namnen på dessa djur.

År 1758 publicerade Carl von Linné sitt verk Systema Naturae. Sedan dess har Linnés taxonomi varit den vetenskapliga ryggraden i systematiseringen av världens djur och växter. Steg för steg har nya arter eller varianter av redan upptäckta lagts till i klassificeringen. En del av dessa arter har regionala beteckningar, och det är där skon klämmer för Erdogan.

Carl von Linnés taxonomi från 1758

De latinska namnen för arterna rödräv och rådjur samt släktet får i Linnés klassifikation är Vulpes vulpes, Capreolus capreolus respektive Ovis. De två förstnämnda finns i flera olika varianter eller underarter och fårsläktet innehåller ett flertal olika arter. När den ryske zoologen Konstantin Satunin fann flera varianter av räv i Kaukasus och söderöver för drygt hundra år sedan fick en av dem namnet Vulpes vulpes kurdistanica. Året var 1906.

Tio år senare, 1916, fann zoologen W. Blackler rådjur i Kaukasus, snarlika dem som finns i Alperna och Karpaterna i Europa. De kaukasiska rådjuren fick namnet Capreolus capreolus armenius. Tre år därefter, 1919, fann Nikolai Nasonov vildfår i samma område, vilka fick namnet Ovis armeniana.

Arts-/underartsbeteckningarna kurdistanica och armenius/armeniana har varit vetenskapligt godkända för dessa djur sedan dess. De kan jämföras med exempelvis åsjordfly och hönsbär som bär hänvisningar till Sverige: Spaelotis suecica (Aur.) respektive Cornus suecica (L.).

Men så en dag i mars 2005 kom ett pressmeddelande från miljö- och skogsdepartementet i Ankara: ”Tyvärr finns många arter i Turkiet som fått sina namn på grund av onda avsikter. Dessa onda avsikter blir uppenbara eftersom arter som bara upptäckts i vårt land fått namn som går emot Turkiets enhet.”

Det är ett intressant uttalande. Dels kan man rimligen ifrågasätta om dessa djur endast finns i Turkiet. Jag såg till exempel en räv på en parkering i Huddinge häromdagen. Ovis-arter och Capreolus capreolus har också äldre referenser till Kaukasus, vilket svårligen kan påstås ligga i Turkiet.

Därtill fick djuren sina regionala beteckningar flera år innan republiken Turkiet ens utropats 1923.

Men sådant är överkurs för regeringen i Ankara. Man ändrade istället namnen på djuren. Vulpes vulpes kurdistanica klumpades ihop med nominatarten Vulpes vulpes. Ovis armeniana döptes om till Ovis orientalis anatolicus och Capreolus capreolus armenius slogs ihop med nominatunderarten Capreolus capreolus capreolus.

Turkiets politisering av latinska djurnamn har inte lett till någon förtjusning i forskarvärlden. I en katalog över däggdjur i Kaukasus, utgiven av Georgiens Nationalmuseum, listas de vetenskapligt vedertagna namnen på djuren. Under dessa finns fotnoter:

”Den turkiska regeringen har ändrat de latinska namnen på flera djur för att ta bort referenser till Kurdistan och Armenien. De gamla namnen hotade Turkiets enhet, slog Turkiets miljö- och skogsdepartement fast.”

Där nämns också att Andrew Polaszek, generalsekreterare för Internationella kommissionen för zoologisk nomenklatur (ICZN), klargör att det är förbjudet (verboten) att ändra arters namn av politiska skäl. Samtidigt behöver inte ändringarna bryta mot reglerna eftersom de nya namnen är vetenskapligt godtagbara alternativ.

(Bilderna ovan är hämtade från "Catalogue of the type specimens of caucasian large mammalian fauna in the collection of the National Museum of Georgia".)

Detta försök att politisera taxonomin är förstås bedrövligt. Det visar på ett konspirativt tänkande, där varje hänvisning och referens till Armenien och Kurdistan påstås vara ett angrepp på Turkiet. Detta trots att termen Kurdistan har använts med säkerhet sedan 1100-talet, alltså i ungefär 900 år.

Denna incident hjälper oss samtidigt att förstå den mentalitet som präglar president Erdogan och hans styre. Om man med sådan nitiskhet jagar hundra år gamla djurnamn är det inte så konstigt att man också stänger tidningar och fängslar oppositionella.

Men reaktionerna från EU uteblev. Istället godkände Bryssel under pompa och ståt kapitel 25 i anslutningsprocessen. Avsnittet bär titeln ”Vetenskap och forskning”.

Slutsatsen av detta är att Erdogans konspirationsteorier även syns i detaljerna. Och att Carl von Linné vänder sig i sin grav.

Fredrik Malm, Riksdagsledamot Liberalerna

Göteborgs Stad: kurdiska kvinnor värre än IS

Göteborgs Stad har kastat ut en kurdisk kvinnoförening som sålde mat på Biskopsgårdens dag.

Orsak: de har haft en PKK-flagga i tältet. Och PKK betraktas som bekant som en terroristorganisation.

Man får konstatera att Göteborgs Stad kör en rätt tuff linje här. Kurdiska kvinnor som säljer Gevalia-kaffe kanske inte känns som det största säkerhetshotet för tillfället.

Så hur agerar då Göteborgs Stad - där Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet styr - när det gäller Islamiska Staten, IS, och den jihadistiska terrorismen? Enligt polisen finns det utbredda sympatier för IS i Göteborgsområdet och staden ligger i Europatopp när det gäller IS-resenärer.

Vi börjar med en annan flaggincident. Då gjorde Göteborgs Stad ingenting. Då handlade det om att sätta flaggan i dess "kontext".

Hur ser man då på den omfattande rekryteringen av 031-män till IS?

En av Göteborgs samordnare fick frågan av Göteborgs-Posten när det var full fart på rekryteringen hösten 2015:

Nu var inte linjen lika tuff... Anhängarna står för "radikala åsikter" - vilket för tankarna till radikalism typ frihetlig socialism eller anhängare till Ayn Rand. Samordnaren menar att vi måste "sätta oss ner och prata" om IS värderingar.

Göteborg har också en stadsteater. De satte nyligen upp pjäsen Jihadisten. Då lät det så här:

Nu skulle bilden av jihadisterna "nyanseras".

Konsten är fri och teatern får sätta upp vilka pjäser de vill givetvis. Men kurdiska kvinnoföreningen får däremot inte sätta upp vilka flaggor de vill - just när det gäller dem så är det tydligen inte lika viktigt att "nyansera diskussionen", "sätta sig ner och prata" och sätta flaggan i dess "kontext".

Två år sedan folkmordet på yazidier inleddes

Det har nu gått två år sedan terrorsekten IS tog kontroll över staden Sinjar/Shengal väster om Mosul och inledde folkmordet på den lilla minoritetsgruppen yazidierna.

Jag skriver om detta i Expressen, läs artikel här.

Yazidier flyr IS intåg i Sinjar, augusti 2014

Vältra humanitärt bistånd över Syrien

Jag skriver på SVT Opinion om vapenvilan i Syrien och att vi måste göra allt för att den ska hålla.

Läs text här.

Sönderfallet i Mellanöstern

Jag skriver i Svenska Dagbladet om sönderfallet i Mellanöstern.

Går att läsa här.

Erdogan spelar rysk roulette

Jag skriver om utvecklingen i Turkiet och Kurdistan på bloggen Säkerhetsrådet hos Svenska Dagbladet. Rubriken är "Erdogan spelar rysk roulette".

Läs artikel.

Döda kroppar, förödelse och förtvivlan i Ankara efter terrorattentatet i oktober 2015.

Uddéns beskrivning av IS-anhängarna felaktig och problematisk

I SVT Agenda i söndags gjorde Sveriges Radios utrikeskorrespondent Cecilia Uddén en skildring av varför IS vinner nya anhängare och vilka motiv som driver dessa krigare. Jag är starkt kritisk till Uddéns beskrivning.

Jag menar att den är förskönande, till stor del felaktig och spelar IS egen propaganda i händerna.

Sändningen går att se här, min kritik finns här och här, och Uddéns svar här.

Islamiska Staten har utropat en religiös diktatur i syriska staden Raqqa och andra områden man kontrollerar. Där ska krigarna bygga Kalifatet. En central fråga är förstås hur IS-anhängarna tänker sig att denna stat ska se ut.

Cecilia Uddén strösslar positivt värdeladdade ord över SVT-tittarna när hon ska förklara detta: IS-anhängarna drömmer om att bygga en ”modern stat där alla är lika” med ”moderna universitet”, ”modern infrastruktur”, ”moderna finanser”, där ”alla har ett lika värde om de är muslimer” och lever ”bortom polisiära stater i Mellanöstern”.

Men stämmer denna beskrivning? Är det så IS-anhängarnas vision verkligen ser ut?

Allt sådant som i våra ögon är modernt är i IS-anhängarens ögon en västerländsk påverkan på deras renläriga islam. Idén om det moderna samhället har ingen plats i IS doktriner. Vad IS-anhängarna drömmer om är den moderna statens motsats, nämligen en idealiserad forntid för 1 400 år sedan under islams första dagar.

Den radikaliseringsprocess och hjärntvätt som IS följeslagare genomgår fostrar dem att anse sig själva ha rätt att behandla kritiker, andra muslimer och icke-muslimer precis som de behagar. Det är fritt fram att prygla, våldta och sälja andra människor, särskilt jezidiska flickor som anses stå i förbund med satan. Se till exempel detta.

Sådana utgångspunkter är oförenliga med vår uppfattning om ett modernt samhälle. Ett modernt samhälle handlar inte om att ha moderna prylar, utan är en samhällsordning som bygger på individuella rättigheter, vetenskap och demokratiska beslutsprocesser.

Att IS-anhängarna drömmer om ett samhälle med ”moderna universitet” är också ett märkligt påstående. Sanningen är det motsatta. IS-anhängarnas syn på utbildning dogmatisk och totalitär: det finns endast en sanning och den finns i Koranen och haditherna, och endast i de delar som IS lyfter fram och/eller väljer att förvränga. Historia, filosofi, sociologi m.m. uppfattas som ett västliga påfund, hot mot de religiösa tesernas hegemoni.

Samma sak gäller påståendet att IS-anhängarna drömmer om en ”modern ekonomi”. Snarare dör det ekonomiska livet i områden IS tagit över. Den enda rikedom som tillförs kalifatet är det som kombattanterna roffar åt sig från dem som drivits på flykt eller nackats vid dikeskanten. Svarthandel och smuggling förekommer givetvis, men det är inte några kännetecken för en modern ekonomi.

Som journalist och korrespondent ska man givetvis skildra. Det är ingen som ifrågasätter det. Men att skildra handlar också om att relatera IS propaganda till verkligheten så som den faktiskt ser ut och hur IS faktiskt agerar och beter sig. Den balansen uppnåddes inte på långa vägar i Agenda.

Jezidier flyr undan IS

Expressen om IS-kalifatet och SVT Agenda

Jag skriver i Expressen idag om SR:s utrikeskorrespondent Cecilia Uddéns uttalande om IS-kalifatet i söndagens SVT Agenda.

Artikeln finns här.

Kort utdrag:

"Om detta så kallade kalifat ska utvecklas till den oas av rättvisa som Uddén tror att anhängarna drömmer om, då förutsätter det att alla fiender – shiamuslimer, icke-muslimer, demokratiska sunnimuslimer, vanligt hyggligt folk – dödas eller fördrivs. Hela grundförutsättningen för den 'samhällsbyggardröm' Uddén hänvisar till är kort och gott folkmord. Och det är detta folkmord som just nu pågår. Det är för att delta i detta folkmord som unga killar, hjärntvättade och manipulerade, reser till Raqqa och Mosul. De är fullt medvetna om att detta är syftet. Det är inga statshemligheter vi talar om."

Här finns mitt blogginlägg från igår på samma ämne.

SVT Agendas sändning.

Jezidier flyr undan IS terror i Shengal, Irak/Kurdistan

Insatser för Syrien och Irak

Jag skriver i Dagens Nyheter om nödvändigheten av en internationell återuppbyggnadsstrategi för Syrien och Irak.

Läs artikeln här.

Utdrag:

Det är bedrövligt att kriget med dess barbariska människorättsbrott har kunnat pågå i snart fyra år mitt framför våra ögon utan att det internationella samfundet på allvar diskuterat en strategi som sträcker sig längre än att täcka finansieringen för UNHCR:s matkuponger för det kommande kvartalet.

Kanada och kvotflyktingarna

Kanada har nu beslutat ta emot 10 000 kvotflyktingar från Syrien och 3000 från Irak de kommande tre åren. Bra, fler länder bör följa efter. Den här pojken som står barfota i snön i ett av lägren i Libanon har rent statistiskt 1 chans på 334 att få bygga ett nytt liv i Kanada under de kommande tre åren. Plötsligt händer det.

Seminarium hos Fri Värld

Jag deltog i ett frukostseminarium hos tankesmedjan Fri Värld igår om utvecklingen i Kurdistan mot bakgrund av striderna mellan kurdiska peshmergastyrkorna och Islamiska Staten. Panelen bestod förutom jag själv av Shorsh Kadir Rahem, representant för Kurdistans Regionala Regering i Sverige och forskaren Idris Ahmedi, som disputerat på en avhandling om relationerna mellan USA, Iran och Irak.

Jag fick återigen tillfälle att tala om det som varit min viktigaste utrikespolitiska fråga under de senatsen månaderna, nämligen nödvändigheten att stoppa Islamiska Statens härjningar och skydda civilbefolkningen från att bli halshuggen och korsfäst av terroristerna.

Seminariet kan man titta på här.

Fredrik Malm och Shorsh Kadir Rahem, bild från KRG Swedens facebooksida.

Militärt stöd krävs för att stoppa folkmord

Jag skriver i Svenska Dagbladet tillsammans med Allan Widman (FP), ordförande i EU-nämnden, och nödvändigheten att besegra Islamiska Staten i Irak, Syrien och Kurdistan.

Läs artikeln här.

Ett krig mellan civilisation och barbari

Just nu pågår en fruktansvärd utveckling i Irak, Syrien och Kurdistan. Islamiska Staten (IS, tidigare ISIS) har under sommaren ryckt fram i delar av Irak och stärkt sina ställningar i Syrien. De har tillskansat sig tunga vapen i strid och från militära förråd. De attackerar nu i alla väderstreck.

Islamiska Staten är namnet på det ”kalifat” som ledaren Abu Bakr al-Baghdadi har utropat över de områden IS kontrollerar, med staden Raqqa som starkaste fäste. Gruppen har sina rötter i den forna irakiska grenen av al-Qaida.

IS utgör ett dödligt hot mot praktiskt taget alla som inte delar dess totalitära tolkning av sunniislam. Kristna assyrier/syrianer/kaldéer på Nineveslätten öster om Mosul och jezidier i Sinjar väster om Mosul har drabbats skoningslöst med mord och massflykt. Samma öde gick turkmener till mötes i Tal Afar.

Bilderna från Sinjarbergen dit jezidikurder flydde undan IS är hjärtskärande. Tusentals människor utan vatten och mat. Många har nu evakuerats men flera hundra har dött. Det vi nu bevittnar är inte ett krig mot terrorismen, det är mer omfattande än så – det är ett krig mellan civilisation och barbari.

På Ninevehslätten har kristna assyrier/syrianer/kaldéer levt i årtusenden. Men nu har de flytt. IS forcerade österut från Mosul in på slätten och tog över Baghdede (Qaraqosh/al-Hamdaniya), Bartella och andra städer och byar. Nu trängs invånarna i läger, kyrkor och hos släktingar i Duhok och Erbil. IS svartvita fana vajar över platser som tidigare har sjudit av liv. Det går inte att med ord beskriva den tragedi terroristernas framfart innebär för de människor som drabbas. I Sverige går telefonerna varma i Södertälje, Botkyrka och Märsta när folk ringer till anhöriga i den kristna oasen Ankawa i Erbil för att höra desperationen och gråten i andra änden.

Den kurdiska fronten mot IS är uppemot 130 mil och sträcker sig grovt uttryckt från Kirkuk i Irak till Kobaneenklaven i Syrien. Striderna i Irak mellan kurderna och IS har koncentrerats runt Kirkuk och Makhmour, men också närmare Syriens gräns. Därtill är IS på offensiven i Syrien såväl mot Assadfästen och mot kurdiskkontrollerade områden i norr (Kobane och Hassakah).

Kurdisk peshmerga utanför Kirkuk

Situation i Kurdistan blir allt tuffare och det är osäkert om peshmergastyrkorna kan stå emot IS attacker. Därtill finns närmare 1,5 miljon flyktingar i Kurdistan och regeringen i Bagdad har vägrat betala ut Kurdistans regionala regerings andel av irakiska statsbudgeten det senaste halvåret.

Detta är en ny fas i Syrien och Iraks sönderfall. Utvecklingen är oförutsägbar och kommer till största del att avgöras av vad som sker på marken. Följetongen lär fortsätta, detta kommer inte att ta slut i morgon. Det är nödvändigt att IS besegras militärt, men också att få en fungerande politisk process som kan bidra till stabilitet och utveckling. Om Irak kan få en ny premiärminister vore ett stort steg i rätt riktning.

Omvärlden måste stödja kurderna militärt, vilket jag krävde förra veckan. Så sker också nu, genom amerikanska flygattacker och leveranser av tyngre vapen. Sverige bör driva på i EU-kretsen för detta. Det kommer att krävas ett mer omfattande engagemang från omvärlden för att säkra de långa fronterna mot Islamiska Staten.

Hundratusentals, kanske miljontals, liv står på spel.

Stoppa Islamiska Staten - möte i Lund

Folkpartiet arrangerar möte i Lund på fredag 15 augusti om katastrofen i Irak, Syrien och Kurdistan.

Välkomna.

Happy Nouroz/Newroz

Happy Nouroz/Newroz to all Iranians, Kurds, Afghans, Azerbaijanis, and all of you who celebrate!
With the hope of peace and freedom.

Ez Kurdistanî me

Here is my contribution to the campaign "Ez Kurdistanî me", a project for raising awareness of the Kurdish issue.