Syrienkatastrofen tar inte semester

Jag skriver idag i Svenska Dagbladet om den humanitära härdsmältan i Mellanöstern till följd av kriget i Syrien och flera andra konflikter.

I korthet går mina förslag ut på att:

1. Öka fokus på humanitära stöd i biståndet.

2. Pressa Gulfstaterna att betala mer till FN:s hjälporgan

3. Stärk Libanons kapacitet och stabilitet

4. Slussa svenska icke-utnyttjade biståndsmedel direkt till FN:s hjälporgan

Här är artikeln i dess helhet:

Den syriska flyktingkatastrofen tar inte semester. Just nu är 5 598 780 syrier registrerade flyktingar i grannländerna. Majoriteten av dessa, drygt 3,5 miljoner finns i Turkiet, nästan 1 miljon i Libanon, knappt 670 000 i Jordanien och 250 000 i Irak (främst i Kurdistanregionen). Därutöver finns miljoner internflyktingar kvar i Syrien, och ytterligare omkring 1 miljon på andra ställen, främst i Europa.

Syrienkriget har skapat flyktingströmmar som tillsammans med en rad andra konflikter (i Jemen, Libyen, Irak, Afrikas horn etc) skapar en humanitär härdsmälta som kommer att vara omöjlig att hantera utan betydligt större ansträngningar från omvärlden. Jag vill i denna text resonera kring detta och ge några förslag.

Det finns idag inga tecken på någon omfattande återuppbyggnad i Syrien. Dels är syriska regimen fullt upptagen att fortsätta kriga, och dels vägrar USA och Europa att bidra med något återuppbyggnadsstöd till Bashar al-Assad. Att syriska regimens allierade Ryssland och Iran skulle finansiera någon återuppbyggnad är inte heller att tänka på. Dessutom är omfattningen av en återuppbyggnad så att större skaror flyktingar skulle kunna återvända så stor och skulle ta så lång tid att det inte skulle kunna lätta på trycket i närtid. Många som har flytt den syriska regimen lär inte heller våga återvända.

Samma sak gäller i flera andra konfliktområden i Nordafrika och Mellanöstern. Den härdsmälta vi nu bevittnar är mer permanent än temporär. En rimlig uppskattning är du som läser detta kommer att få leva med denna katastrof vid Europas husknut under resten av ditt liv.

En mindre grupp av dessa miljoner flyktingar kan och bör vidarebosättas som kvotflyktingar till Europa och andra håll. Men det säger sig självt att detta inte på långa vägar löser den enorma mänskliga tragedi vi nu ser. Sverige tar i år emot 5 000 kvotflyktingar och detta från olika konfliktområden, och då är vi dessutom bland de mest generösa länder. Lösningen ligger i att få slut på krigen, att mödosamt bygga upp samhällen igen och att ge ett större stöd till grannländerna i regionen för att integrera flyktingar och ge möjligheter till utbildning och jobb. Detta kompliceras av den bräckliga säkerheten, att regimerna är hårdhänta, korruptionen är utbredd och misstron mot flyktingarna är stor.

Här är några av mina konkreta förslag:

1. Stärk Libanon

Libanon är det grannland som påverkats mest av Syrienkriget när det handlar om flyktingströmmar. Samtidigt har Libanon en bräcklig statsapparat och komplicerad maktdelning mellan folkgrupper. Den libanesiska staten måste ges ett betydligt större stöd för att hantera landets läge och gräns. Det finns en risk att Libanon kommer att köra ut syriska flyktingar och eftersom många ursprungligen flydde från regimen lär de inte behandlas barmhärtigt i Syrien. Min bild är att det är helt osannolikt att Libanon kan tänka sig att tillåta formell naturalisering av syrier i någon större skala. Men EU bör agera för att Libanon inte ska tvångsrepatriera syrier utan i stället ordna anständiga villkor så länge människor behöver stanna. Samtidigt bör det skapas en mer långsiktig garanti från omvärlden att stödja stabiliteten i Libanon. Detta är förstås betydligt lättare sagt än gjort, det förstår jag också. I ganska hög grad gäller situationen för Libanon även Jordanien, om än läget i Libanon av olika skäl är mer allvarligt och akut.

2. GCC-länderna måste öppna plånboken

Gulfstaterna, inte minst Saudiarabien, Qatar och UAE är Mellanösterns Krösus Sork. De badar i oljemiljarder. Men dessa länder gör alldeles för lite för att bidra till stabilitet och förbättringar i regionen. Tvärtom har de eldat på konflikter och bidragit till den härdsmälta vi nu ser. De vägrar ta emot flyktingar, men i relation till deras rikedomar gör de också för lite för att förbättra den humanitära situationen (med undantag för Kuwait).

Om Gulfstaterna inte vill ta emot flyktingar så bör de ställa upp humanitärt. De är grannländer, del av samma arabiska demos och riskerar dessutom själva att dras med i sönderfallet när konflikter regionaliseras. Sverige bör agera för ett betydligt hårdare tryck på GCC-länderna att öppna plånboken och stödja FN:s humanitära appeller. Den som vill kan gå in på UNOCHAS:s databas för finansiering av humanitär nödhjälp (FTS, Financial Tracking Service) och själv beskåda den kroniska underfinansieringen av den humanitära nödhjälpen. När det gäller den humanitära appellen för Syrien och appellen för de syriska flyktingarna så är ingen av dem finansierade till 40 procent för detta år, trots att det återstår mindre än fyra månader av året.

3. Omdirigera svenskt bistånd

Sverige bör dimensionera om i vårt bistånd. Vi bör lägga en större del på humanitärt bistånd (till World Food Program, UNHCR, UNOCHA etc) och vi bör lägga en större tyngdpunkt på Europas närområde. Det senare handlar inte om att vara eurocentrisk, utan att inse att behoven är så enorma nu.

När vi nu går in i årets sista månader bör icke-utnyttjade biståndsmedel slussas direkt till de humanitära hjälporganen. Sverige bör behålla enprocentsmålet i biståndet.

Fredrik Malm

Riksdagsledamot för Liberalerna

Dessa krav bör Sverige ställa på Turkiet

Jag skriver i Aftonbladet med anledning av valet i Turkiet. Texten publicerades 17 juni, alltså före valet. Läs artikeln här.

Minskade asylkostnader ger utrymme för högre bistånd

Jag skriver i DN om att öka stödet till de humanitära FN-organen för att hantera den akuta flyktingkrisen i Mellanöstern.

Läs artikeln här.

Riksdagen kör över regeringen om kvotflyktingar

Riksdagen stoppade idag regeringens förslag att använda platser i kvotflyktingsystemet för anhöriginvandring.

Det är bra att regeringens förslag stoppas. För oss i Liberalerna är detta en viktig fråga, kvotflyktingsystemet handlar om att hjälpa de mest utsatta, oavsett om de har en brorsa i Tranås eller ej.

Jag kommenterar idag för SR Ekot.

Vältra humanitärt bistånd över Syrien

Jag skriver på SVT Opinion om vapenvilan i Syrien och att vi måste göra allt för att den ska hålla.

Läs text här.

Om migration i GP

Jag skriver en replik till två miljöpartister som är ute och snurrar i migrationsdebatten.

Min replik här.

MP-texten här.

Sönderfallet i Mellanöstern

Jag skriver i Svenska Dagbladet om sönderfallet i Mellanöstern.

Går att läsa här.

Ökat stöd för hjälpa flyktingar

Andelen svenskar som vill ta emot fler flyktingar har ökat stort senaste tiden, enligt en mätning från Ipsos.

Jag kommenterar detta i DN.

Gulfstaternas hyckleri om syriska flyktingar

Jag skriver i Aftonbladet idag om Gulfstaterna och flyktingar från Syrien.

Artikeln här.

Syrisk flicka i Libanon

UAE försöker dupera omvärlden

Förenade Arabemiratens utrikesminister Abdullah bin Zayed fick idag frågan om landet kommer ta emot syriska flyktingar. Protokollet, se sista styckena.

Bin Zayed svarar: "I’ll just say that in the last four years, the UAE has received over 100,000 Syrians. That’s a huge burden for a very small country."

Det är en sanning med mycket stor modifikation. Det finns säkert en hel del syrier i UAE, insläppta på alla möjliga lösa boliner, inklusive tidigare gästarbetare som fått stanna o.s.v. Flyktingstatus blir det däremot icke tal om, för då får man ju rättigheter. Gulfprinsarna förväxlar också gärna att ge en flykting asyl, eller låta UNHCR slussa in fattiga kvotflyktingar, med att ta in utbildad arbetskraft till reapris. Det finns ingen anledning att känna sympati för dessa shejkers påstådda generositet mot dem som lyckats undkomma tunnbomber, halshuggning och utsvältning i Syrien. Snarare försöker de dupera omvärlden att de själva skulle vara utsatta likt Libanon.

Läs gärna min artikel i Aftonbladet om gulfstaterna och flyktingarna.

Syrisk pojke i flyktingläger i Libanon

Uddéns beskrivning av IS-anhängarna felaktig och problematisk

I SVT Agenda i söndags gjorde Sveriges Radios utrikeskorrespondent Cecilia Uddén en skildring av varför IS vinner nya anhängare och vilka motiv som driver dessa krigare. Jag är starkt kritisk till Uddéns beskrivning.

Jag menar att den är förskönande, till stor del felaktig och spelar IS egen propaganda i händerna.

Sändningen går att se här, min kritik finns här och här, och Uddéns svar här.

Islamiska Staten har utropat en religiös diktatur i syriska staden Raqqa och andra områden man kontrollerar. Där ska krigarna bygga Kalifatet. En central fråga är förstås hur IS-anhängarna tänker sig att denna stat ska se ut.

Cecilia Uddén strösslar positivt värdeladdade ord över SVT-tittarna när hon ska förklara detta: IS-anhängarna drömmer om att bygga en ”modern stat där alla är lika” med ”moderna universitet”, ”modern infrastruktur”, ”moderna finanser”, där ”alla har ett lika värde om de är muslimer” och lever ”bortom polisiära stater i Mellanöstern”.

Men stämmer denna beskrivning? Är det så IS-anhängarnas vision verkligen ser ut?

Allt sådant som i våra ögon är modernt är i IS-anhängarens ögon en västerländsk påverkan på deras renläriga islam. Idén om det moderna samhället har ingen plats i IS doktriner. Vad IS-anhängarna drömmer om är den moderna statens motsats, nämligen en idealiserad forntid för 1 400 år sedan under islams första dagar.

Den radikaliseringsprocess och hjärntvätt som IS följeslagare genomgår fostrar dem att anse sig själva ha rätt att behandla kritiker, andra muslimer och icke-muslimer precis som de behagar. Det är fritt fram att prygla, våldta och sälja andra människor, särskilt jezidiska flickor som anses stå i förbund med satan. Se till exempel detta.

Sådana utgångspunkter är oförenliga med vår uppfattning om ett modernt samhälle. Ett modernt samhälle handlar inte om att ha moderna prylar, utan är en samhällsordning som bygger på individuella rättigheter, vetenskap och demokratiska beslutsprocesser.

Att IS-anhängarna drömmer om ett samhälle med ”moderna universitet” är också ett märkligt påstående. Sanningen är det motsatta. IS-anhängarnas syn på utbildning dogmatisk och totalitär: det finns endast en sanning och den finns i Koranen och haditherna, och endast i de delar som IS lyfter fram och/eller väljer att förvränga. Historia, filosofi, sociologi m.m. uppfattas som ett västliga påfund, hot mot de religiösa tesernas hegemoni.

Samma sak gäller påståendet att IS-anhängarna drömmer om en ”modern ekonomi”. Snarare dör det ekonomiska livet i områden IS tagit över. Den enda rikedom som tillförs kalifatet är det som kombattanterna roffar åt sig från dem som drivits på flykt eller nackats vid dikeskanten. Svarthandel och smuggling förekommer givetvis, men det är inte några kännetecken för en modern ekonomi.

Som journalist och korrespondent ska man givetvis skildra. Det är ingen som ifrågasätter det. Men att skildra handlar också om att relatera IS propaganda till verkligheten så som den faktiskt ser ut och hur IS faktiskt agerar och beter sig. Den balansen uppnåddes inte på långa vägar i Agenda.

Jezidier flyr undan IS

Expressen om IS-kalifatet och SVT Agenda

Jag skriver i Expressen idag om SR:s utrikeskorrespondent Cecilia Uddéns uttalande om IS-kalifatet i söndagens SVT Agenda.

Artikeln finns här.

Kort utdrag:

"Om detta så kallade kalifat ska utvecklas till den oas av rättvisa som Uddén tror att anhängarna drömmer om, då förutsätter det att alla fiender – shiamuslimer, icke-muslimer, demokratiska sunnimuslimer, vanligt hyggligt folk – dödas eller fördrivs. Hela grundförutsättningen för den 'samhällsbyggardröm' Uddén hänvisar till är kort och gott folkmord. Och det är detta folkmord som just nu pågår. Det är för att delta i detta folkmord som unga killar, hjärntvättade och manipulerade, reser till Raqqa och Mosul. De är fullt medvetna om att detta är syftet. Det är inga statshemligheter vi talar om."

Här finns mitt blogginlägg från igår på samma ämne.

SVT Agendas sändning.

Jezidier flyr undan IS terror i Shengal, Irak/Kurdistan

Intervjuad om tillståndet i världen

Jag intervjuas om demokratins tillstånd i världen i poddradion Amerikanska Nyhetsanalyser. Samtalet handlar bland annat om Mellanöstern, Asien och Latinamerika.

Går att lyssna på här.

Extremism och terrorism måste bekämpas, är något jag tar upp i intervjun.

Insatser för Syrien och Irak

Jag skriver i Dagens Nyheter om nödvändigheten av en internationell återuppbyggnadsstrategi för Syrien och Irak.

Läs artikeln här.

Utdrag:

Det är bedrövligt att kriget med dess barbariska människorättsbrott har kunnat pågå i snart fyra år mitt framför våra ögon utan att det internationella samfundet på allvar diskuterat en strategi som sträcker sig längre än att täcka finansieringen för UNHCR:s matkuponger för det kommande kvartalet.

Seminarium om Syrien med Staffan de Mistura och Aron Lund

OBS. Seminariet är på engelska.

Folkpartiet fördömer attacker mot assyrier i Syrien

Min kollega Maria Weimer och jag fördömer IS attacker mot assyriska byar i nordöstra Syrien. Flera hundra människor har tagits som gisslan. Detta är ännu ett exempel på det lidande kristna utsätts för av islamister i Mellanöstern. Assyrier/syrianer har levt under detta helvete i många år och nu eskalerar våldet när alla hämningar har släppt under kriget i Irak och Syrien.

Läs pressmeddelandet.

Läs mer på BBC.

Assyrier i Chicago protesterar mot IS

Kanada och kvotflyktingarna

Kanada har nu beslutat ta emot 10 000 kvotflyktingar från Syrien och 3000 från Irak de kommande tre åren. Bra, fler länder bör följa efter. Den här pojken som står barfota i snön i ett av lägren i Libanon har rent statistiskt 1 chans på 334 att få bygga ett nytt liv i Kanada under de kommande tre åren. Plötsligt händer det.

Gulfstaterna och Syrienflyktingarna

Jag skriver i Aftonbladet om Gulfstaternas bottenlösa hyckleri när det gäller flyktingarna från Syrien.

Sedan blodbadet i Syrien bröt ut för snart fyra år sedan har över 3 miljoner syrier flytt landet. De sex GCC-länderna (Saudi, UAE, Qatar, Bahrain, Oman och Kuwait) har sammanlagt tagit emot noll (0) kvotflyktingar och fem (5) asylsökanden från Syrien.

Att notera är att fotbolls-VM i Qatar beräknas kosta 14 miljarder dollar.

Läs artikeln här.

Militärt stöd krävs för att stoppa folkmord

Jag skriver i Svenska Dagbladet tillsammans med Allan Widman (FP), ordförande i EU-nämnden, och nödvändigheten att besegra Islamiska Staten i Irak, Syrien och Kurdistan.

Läs artikeln här.

Ett krig mellan civilisation och barbari

Just nu pågår en fruktansvärd utveckling i Irak, Syrien och Kurdistan. Islamiska Staten (IS, tidigare ISIS) har under sommaren ryckt fram i delar av Irak och stärkt sina ställningar i Syrien. De har tillskansat sig tunga vapen i strid och från militära förråd. De attackerar nu i alla väderstreck.

Islamiska Staten är namnet på det ”kalifat” som ledaren Abu Bakr al-Baghdadi har utropat över de områden IS kontrollerar, med staden Raqqa som starkaste fäste. Gruppen har sina rötter i den forna irakiska grenen av al-Qaida.

IS utgör ett dödligt hot mot praktiskt taget alla som inte delar dess totalitära tolkning av sunniislam. Kristna assyrier/syrianer/kaldéer på Nineveslätten öster om Mosul och jezidier i Sinjar väster om Mosul har drabbats skoningslöst med mord och massflykt. Samma öde gick turkmener till mötes i Tal Afar.

Bilderna från Sinjarbergen dit jezidikurder flydde undan IS är hjärtskärande. Tusentals människor utan vatten och mat. Många har nu evakuerats men flera hundra har dött. Det vi nu bevittnar är inte ett krig mot terrorismen, det är mer omfattande än så – det är ett krig mellan civilisation och barbari.

På Ninevehslätten har kristna assyrier/syrianer/kaldéer levt i årtusenden. Men nu har de flytt. IS forcerade österut från Mosul in på slätten och tog över Baghdede (Qaraqosh/al-Hamdaniya), Bartella och andra städer och byar. Nu trängs invånarna i läger, kyrkor och hos släktingar i Duhok och Erbil. IS svartvita fana vajar över platser som tidigare har sjudit av liv. Det går inte att med ord beskriva den tragedi terroristernas framfart innebär för de människor som drabbas. I Sverige går telefonerna varma i Södertälje, Botkyrka och Märsta när folk ringer till anhöriga i den kristna oasen Ankawa i Erbil för att höra desperationen och gråten i andra änden.

Den kurdiska fronten mot IS är uppemot 130 mil och sträcker sig grovt uttryckt från Kirkuk i Irak till Kobaneenklaven i Syrien. Striderna i Irak mellan kurderna och IS har koncentrerats runt Kirkuk och Makhmour, men också närmare Syriens gräns. Därtill är IS på offensiven i Syrien såväl mot Assadfästen och mot kurdiskkontrollerade områden i norr (Kobane och Hassakah).

Kurdisk peshmerga utanför Kirkuk

Situation i Kurdistan blir allt tuffare och det är osäkert om peshmergastyrkorna kan stå emot IS attacker. Därtill finns närmare 1,5 miljon flyktingar i Kurdistan och regeringen i Bagdad har vägrat betala ut Kurdistans regionala regerings andel av irakiska statsbudgeten det senaste halvåret.

Detta är en ny fas i Syrien och Iraks sönderfall. Utvecklingen är oförutsägbar och kommer till största del att avgöras av vad som sker på marken. Följetongen lär fortsätta, detta kommer inte att ta slut i morgon. Det är nödvändigt att IS besegras militärt, men också att få en fungerande politisk process som kan bidra till stabilitet och utveckling. Om Irak kan få en ny premiärminister vore ett stort steg i rätt riktning.

Omvärlden måste stödja kurderna militärt, vilket jag krävde förra veckan. Så sker också nu, genom amerikanska flygattacker och leveranser av tyngre vapen. Sverige bör driva på i EU-kretsen för detta. Det kommer att krävas ett mer omfattande engagemang från omvärlden för att säkra de långa fronterna mot Islamiska Staten.

Hundratusentals, kanske miljontals, liv står på spel.