Syrienkatastrofen tar inte semester

Jag skriver idag i Svenska Dagbladet om den humanitära härdsmältan i Mellanöstern till följd av kriget i Syrien och flera andra konflikter.

I korthet går mina förslag ut på att:

1. Öka fokus på humanitära stöd i biståndet.

2. Pressa Gulfstaterna att betala mer till FN:s hjälporgan

3. Stärk Libanons kapacitet och stabilitet

4. Slussa svenska icke-utnyttjade biståndsmedel direkt till FN:s hjälporgan

Här är artikeln i dess helhet:

Den syriska flyktingkatastrofen tar inte semester. Just nu är 5 598 780 syrier registrerade flyktingar i grannländerna. Majoriteten av dessa, drygt 3,5 miljoner finns i Turkiet, nästan 1 miljon i Libanon, knappt 670 000 i Jordanien och 250 000 i Irak (främst i Kurdistanregionen). Därutöver finns miljoner internflyktingar kvar i Syrien, och ytterligare omkring 1 miljon på andra ställen, främst i Europa.

Syrienkriget har skapat flyktingströmmar som tillsammans med en rad andra konflikter (i Jemen, Libyen, Irak, Afrikas horn etc) skapar en humanitär härdsmälta som kommer att vara omöjlig att hantera utan betydligt större ansträngningar från omvärlden. Jag vill i denna text resonera kring detta och ge några förslag.

Det finns idag inga tecken på någon omfattande återuppbyggnad i Syrien. Dels är syriska regimen fullt upptagen att fortsätta kriga, och dels vägrar USA och Europa att bidra med något återuppbyggnadsstöd till Bashar al-Assad. Att syriska regimens allierade Ryssland och Iran skulle finansiera någon återuppbyggnad är inte heller att tänka på. Dessutom är omfattningen av en återuppbyggnad så att större skaror flyktingar skulle kunna återvända så stor och skulle ta så lång tid att det inte skulle kunna lätta på trycket i närtid. Många som har flytt den syriska regimen lär inte heller våga återvända.

Samma sak gäller i flera andra konfliktområden i Nordafrika och Mellanöstern. Den härdsmälta vi nu bevittnar är mer permanent än temporär. En rimlig uppskattning är du som läser detta kommer att få leva med denna katastrof vid Europas husknut under resten av ditt liv.

En mindre grupp av dessa miljoner flyktingar kan och bör vidarebosättas som kvotflyktingar till Europa och andra håll. Men det säger sig självt att detta inte på långa vägar löser den enorma mänskliga tragedi vi nu ser. Sverige tar i år emot 5 000 kvotflyktingar och detta från olika konfliktområden, och då är vi dessutom bland de mest generösa länder. Lösningen ligger i att få slut på krigen, att mödosamt bygga upp samhällen igen och att ge ett större stöd till grannländerna i regionen för att integrera flyktingar och ge möjligheter till utbildning och jobb. Detta kompliceras av den bräckliga säkerheten, att regimerna är hårdhänta, korruptionen är utbredd och misstron mot flyktingarna är stor.

Här är några av mina konkreta förslag:

1. Stärk Libanon

Libanon är det grannland som påverkats mest av Syrienkriget när det handlar om flyktingströmmar. Samtidigt har Libanon en bräcklig statsapparat och komplicerad maktdelning mellan folkgrupper. Den libanesiska staten måste ges ett betydligt större stöd för att hantera landets läge och gräns. Det finns en risk att Libanon kommer att köra ut syriska flyktingar och eftersom många ursprungligen flydde från regimen lär de inte behandlas barmhärtigt i Syrien. Min bild är att det är helt osannolikt att Libanon kan tänka sig att tillåta formell naturalisering av syrier i någon större skala. Men EU bör agera för att Libanon inte ska tvångsrepatriera syrier utan i stället ordna anständiga villkor så länge människor behöver stanna. Samtidigt bör det skapas en mer långsiktig garanti från omvärlden att stödja stabiliteten i Libanon. Detta är förstås betydligt lättare sagt än gjort, det förstår jag också. I ganska hög grad gäller situationen för Libanon även Jordanien, om än läget i Libanon av olika skäl är mer allvarligt och akut.

2. GCC-länderna måste öppna plånboken

Gulfstaterna, inte minst Saudiarabien, Qatar och UAE är Mellanösterns Krösus Sork. De badar i oljemiljarder. Men dessa länder gör alldeles för lite för att bidra till stabilitet och förbättringar i regionen. Tvärtom har de eldat på konflikter och bidragit till den härdsmälta vi nu ser. De vägrar ta emot flyktingar, men i relation till deras rikedomar gör de också för lite för att förbättra den humanitära situationen (med undantag för Kuwait).

Om Gulfstaterna inte vill ta emot flyktingar så bör de ställa upp humanitärt. De är grannländer, del av samma arabiska demos och riskerar dessutom själva att dras med i sönderfallet när konflikter regionaliseras. Sverige bör agera för ett betydligt hårdare tryck på GCC-länderna att öppna plånboken och stödja FN:s humanitära appeller. Den som vill kan gå in på UNOCHAS:s databas för finansiering av humanitär nödhjälp (FTS, Financial Tracking Service) och själv beskåda den kroniska underfinansieringen av den humanitära nödhjälpen. När det gäller den humanitära appellen för Syrien och appellen för de syriska flyktingarna så är ingen av dem finansierade till 40 procent för detta år, trots att det återstår mindre än fyra månader av året.

3. Omdirigera svenskt bistånd

Sverige bör dimensionera om i vårt bistånd. Vi bör lägga en större del på humanitärt bistånd (till World Food Program, UNHCR, UNOCHA etc) och vi bör lägga en större tyngdpunkt på Europas närområde. Det senare handlar inte om att vara eurocentrisk, utan att inse att behoven är så enorma nu.

När vi nu går in i årets sista månader bör icke-utnyttjade biståndsmedel slussas direkt till de humanitära hjälporganen. Sverige bör behålla enprocentsmålet i biståndet.

Fredrik Malm

Riksdagsledamot för Liberalerna

Internationellt nyhetsbrev

Jag har startat ett nyhetsbrev. Vill du få information om Folkpartiets internationella aktiviteter och utrikespolitiska kommentarer - anmäl då din email på denna länk. Syftet är att förbättra informationen om våra aktiviteter och nå personer som inte alls, eller mindre ofta, följer Facebook.

Folkpartiets utrikesfokus - Demokrati och mänskliga rättigheter

Jag skriver i liberala Tidningen NU om utgångspunkterna för Folkpartiets utrikespolitik. Fokus på kvinnors och minoriteters rättigheter, värna frihandel och marknadsekonomi, främja en demokratisk utveckling i Mellanöstern- och Nordafrika, verka för en tvåstatslösning där Israel äntligen kan få lugn och ro och palestinierna få sin efterlängtade stat, mer fokus på demokratiseringsaktörer inom biståndet och en del annat.

Artikeln går att läsa här nedan under bilden:



En liberal utrikespolitik

Inbördeskriget i Syrien, våldtäkter i Kongo och attacker mot minoriteter i Burma är exempel på hur liberala friheter förtrampas i en rad länder. Övergrepp sker på varje kontinent. Samtidigt ser vi hur de länder som valt en mer liberal politik har kunnat resa sig ur fattigdom och bygga demokratiska samhällen. Detta är den viktigaste insikten om världens utveckling: att samhällen som bygger liberal demokrati blir mer öppna samhällen än dem som går i motsatt riktning. De utmaningar som världen står inför gör liberala värden om frihet och demokrati lika angelägna som någonsin förr.

Låt mig peka ut några viktiga punkter för en liberal utrikespolitik.

Främja en demokratisk utveckling i Mellanöstern och Nordafrika

Revolterna i arabvärlden har inte lett till den positiva utveckling som vi liberaler hoppades på. Samtidigt handlar det om förändringsprocesser som är betydligt längre än bara några år. Demokrati kan inte byggas över en natt – men den som sviker demokratiska krafter lämnar hela samhällen därhän för generationer framöver. Vi måste öka ansträngningarna för att stötta de reformkrafter i Mellanöstern och Nordafrika som arbetar för demokrati och frihet.

Sverige måste dessutom ge allt stöd till USA:s utrikesminister John Kerrys försök att medla fred mellan Israel och palestinierna. En fredlig lösning förutsätter en tvåstatslösning, där Israel kan leva i fred och säkerhet sida vid sida med en demokratisk palestinsk stat.

Kvinnor, HBTQ-personer och minoriteters rättigheter

Folkpartiet är det parti som tydligast och tidigast velat föra in jämställdhetsmål och kvinnofrågor i utrikespolitiken. Det finns en anledning till det. I många länder behandlas kvinnor som andra klassens medborgare. De saknar lika rättigheter i lag som män. Det utdöms kroppsstraff, till och med stening till döds, för otrohet eller sex före äktenskap.

I en lång rad länder utsätts HBTQ-personer för förföljelse, polistrakasserier, fängslanden, tortyr eller i värsta fall dödsstraff för sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. Utvecklingen i Ryssland med antagandet av den lag som förbjuder ”homosexuell propaganda” är skrämmande och kräver att vi reagerar och agerar.

Likaså utsätts religiösa minoriteter, till exempel kristna i Mellanöstern eller muslimer i Burma, för omfattande förföljelser.

Kvinnors, HBTQ-personers och minoriteters rättigheter är mänskliga rättigheter. Sverige måste med kraft driva dessa frågor i internationella organ och i bilaterala kontakter med de regeringar som är ansvariga för förtrycket.

Världen behöver mer frihandel, inte mindre.

Om tillväxten i de fattigaste länderna ska kunna öka och människorna ta sig ur fattigdom är interna reformer och ökade handelsmöjligheter avgörande. Den interna handeln i många regioner är svag och outvecklad. Utvecklingen hämmas också av korruption, rättslöshet och ineffektiva myndigheter. Många regeringar välkomnar utländska investeringar, men betraktar inhemska entreprenörer som fiender. Det krävs en ny våg av ekonomisk liberalisering i världen. Sverige bör gå i bräschen för mer frihandel och mer företagande.

Bistånd för demokrati

Folkpartiet har under lång tid kämpat för att demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet ska vara en ledstjärna i biståndet. Och trots att den synen fått stort genomslag i den förda biståndspolitiken finns mycket kvar att göra. Förtryck och fattigdom är fortfarande vardag för alltför många. Därför är demokrati och mänskliga rättigheter inom biståndet centralt. Folkpartiets krav på att demokrati bör vara det övergripande målet för biståndet, är lika aktuellt idag som tidigare. Sverige ska ge en procent av vår bruttonationalinkomst i bistånd.

I september 2014 är det riksdagsval i Sverige. Då är det viktigt att Folkpartiet står starkt så att vi kan öka vårt inflytande i både inrikes- och utrikespolitiken. Ett första steg är att det nya partiprogrammet som vi kommer att fatta beslut om på landsmötet i november, som rymmer viktiga ställningstaganden om demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Det är viktigt att inte gå i fällan att tro att inga väljare bryr sig om internationella frågor. Tvärtom finns ett stort intresse för utrikespolitiken i Sverige, inte minst mot bakgrund av att många väljare har rötter inte bara i Sverige utan också i andra länder.

Fredrik Malm, riksdagsledamot, utrikespolitisk talesperson (FP)

Four more years!

Idag är min första dag tillbaka på jobbet efter sex månaders pappaledighet. Det har varit en fantastisk tid med barnen! Nu känns det extra roligt att vara tillbaka i riksdagsarbetet. Det är ett tufft år som väntar med val till Europaparlamentet 25 maj 2014 och allmänna val till riksdag, kommun och landsting 14 september 2014.

Jag vill idag ge två besked för det kommande året: Jag ställer upp för omval till riksdagen. Jag ställer inte upp i valet till Europaparlamentet den här gången.

Sedan hösten 2006 har jag suttit i riksdagen för Folkpartiet. Det har varit en stor ära och mycket givande. Jag satsar nu på en tredje mandatperiod i riksdagen. Det finns mer kvar att göra och jag vill gärna vara med och bidra till att göra både Sverige och världen lite bättre.

Idag är jag ledamot i utrikesutskottet och utrikespolitisk talesperson för Folkpartiet. Det betyder att jag har ansvar för Folkpartiets utrikespolitiska arbete i riksdagen, deltar aktivt i förhandlingar inom allianssamarbetet och leder partiets internationella utskott som sköter våra kontakter med liberala systerpartier och internationella sammanslutningar. Jag vill fortsätta jobba med dessa frågor så länge partiordföranden har förtroende för mitt arbete.

Det var de internationella frågorna som gjorde att jag började engagera mig politiskt för snart 20 år sedan. Global demokratikamp var en bärande del i Liberala ungdomsförbundet under mitt ordförandeskap, och nu arbetar jag för att Folkpartiets utrikespolitik ska vara tydlig, klok och djärv. När vi ser våldet i Syrien och Egypten, för att ta två exempel, ser vi hur viktigt det är att liberala värderingar får starkare fotfäste i Mellanöstern.

Samtidigt är mitt politiska engagemang större än bara de internationella frågorna. Frågor som rör utbildning, ekonomi och Stockholmsregionen har alltid engagerat mig. Jag vill se mer fokus på innovatörer och entreprenörer och större anslag till forskning och utveckling. Stockholms utveckling hämmas av långsamt bostadsbyggande, och den svaga konkurrensen driver upp byggkostnader. Detta är viktiga frågor där mer kan göras.

Sedan 2009 är jag förste ersättare för Folkpartiet i Europaparlamentet. Det är tur att jag inte har fått tjänstgöra eftersom våra tre EU-parlamentariker Marit Paulsen, Olle Schmidt och Cecilia Wikström gör ett utmärkt jobb! För egen del är min slutsats att jag vill fortsätta arbetet i riksdagen en ytterligare mandatperiod, och det finns en rad duktiga kandidater till Europaparlamentet som jag gärna skulle samarbeta med. Jag har därför beslutat mig för att inte ställa upp i Folkpartiets provval inför valet till Europaparlamentet. Självklart kommer jag att engagera mig i valrörelsen och arbeta för Folkpartiet så mycket jag kan.

Folkpartiets interna provval i Stockholm inleds 15 september. Alla medlemmar i Stockholms stad och län får då rösta på sina favoritkandidater. Jag blir väldigt glad för alla röster jag kan få i provvalet. Är du folkpartimedlem och har frågor eller idéer så är du välkommen att höra av dig till mig enligt adresser här nedan.

Ett år till valet – nu kör vi!

 

Fredrik Malm

fredrik.malm@riksdagen.se



Med medarbetare Fredrik Svensson, internationell sekreterare
i Folkpartiet, och Susanne Hagbard, utrikeshandläggare.

 

Utrikesdeklaration och debatt

I onsdags hölls den årliga utrikespolitiska debatten i Sveriges Riksdag. Carl Bildt (M) presenterade regeringens utrikesdeklaration och därefter följde debatt med företrädare för samtliga riskdagspartier.
Utrikesdebatten och protokollet finns här. Mina två inlägg går att hitta delas längst ned i filmfönstret och i högerspalten.

Utrikesdeklarationen finns här.

Arrangemang framöver

Som riksdagsledamot och engagerad i internationella frågor får man ofta förfrågningar om att hålla föredrag, delta i paneldiskussioner och att skriva artiklar. Det är nästan alltid lika roligt!

Vill någon förening bjuda in mig så finns kontaktuppgifter i högerspalten här på bloggen.

Här är arrangemang jag deltar på kommande månader. Om någon är intresserad av att komma och lyssna så kontakta arrangörerna för mer info.

Lördag 21 januari

Deltar på kurdiskt möte i Solnahallen på kvällen och håller ett hälsningsanförande för Folkpartiet. Event på Facebook.

Onsdag 25 januari

Föredrag om utrikespolitik med efterföljande diskussion hos Folkpartiet i Älvsjö på kvällen.

Torsdag 26 januari

Talar på tema "Ett år med den arabiska våren" hos Folkpartiet i Solna på kvällen.

Lördag-Söndag 28-29 januari

Föredrag om internationell politik på Folkpartiets stora konferens i Lundsbrunn, Västra Götaland.

Tisdag 7 februari

Håller föredrag för Kurdiska Student- och Akademikerföreningen vid Örebro Universitet, kväll.

Onsdag 8 februari

Talar utrikespolitik på gemensamt årsmöte för Folkpartiet i Skarpnäck, Farsta och Vantör, kväll.

Lördag 11 februari

Deltar i paneldiskussion om migrationspolitik och Europa hos Folkpartiet Örebro kl 14-16.

Håller anförande hos iransk-kurdiska partiet Komala, kväll

Onsdag 15 februari

Deltar på hearing om bistånd i rikdagen. Arrangör Silc m.fl

Torsdag 23 februari

Talar om internationella frågor på årsmöte för Folkpartiet Spånga

Torsdag 1 mars

Talar utrikespolitik hos Liberala Ungdomsförbundet i Göteborg, kväll

Torsdag 15 mars

Talar utrikespolitik hos Liberala Ungdomsförbundet i Stockholm, kväll

Söndag 18 mars

Deltar i panelsamtal om Israel

http://www.israelinsamlingen.org/Israeldagen/Program/tabid/1782/language/sv-SE/Default.aspx