Syrienkatastrofen tar inte semester

Jag skriver idag i Svenska Dagbladet om den humanitära härdsmältan i Mellanöstern till följd av kriget i Syrien och flera andra konflikter.

I korthet går mina förslag ut på att:

1. Öka fokus på humanitära stöd i biståndet.

2. Pressa Gulfstaterna att betala mer till FN:s hjälporgan

3. Stärk Libanons kapacitet och stabilitet

4. Slussa svenska icke-utnyttjade biståndsmedel direkt till FN:s hjälporgan

Här är artikeln i dess helhet:

Den syriska flyktingkatastrofen tar inte semester. Just nu är 5 598 780 syrier registrerade flyktingar i grannländerna. Majoriteten av dessa, drygt 3,5 miljoner finns i Turkiet, nästan 1 miljon i Libanon, knappt 670 000 i Jordanien och 250 000 i Irak (främst i Kurdistanregionen). Därutöver finns miljoner internflyktingar kvar i Syrien, och ytterligare omkring 1 miljon på andra ställen, främst i Europa.

Syrienkriget har skapat flyktingströmmar som tillsammans med en rad andra konflikter (i Jemen, Libyen, Irak, Afrikas horn etc) skapar en humanitär härdsmälta som kommer att vara omöjlig att hantera utan betydligt större ansträngningar från omvärlden. Jag vill i denna text resonera kring detta och ge några förslag.

Det finns idag inga tecken på någon omfattande återuppbyggnad i Syrien. Dels är syriska regimen fullt upptagen att fortsätta kriga, och dels vägrar USA och Europa att bidra med något återuppbyggnadsstöd till Bashar al-Assad. Att syriska regimens allierade Ryssland och Iran skulle finansiera någon återuppbyggnad är inte heller att tänka på. Dessutom är omfattningen av en återuppbyggnad så att större skaror flyktingar skulle kunna återvända så stor och skulle ta så lång tid att det inte skulle kunna lätta på trycket i närtid. Många som har flytt den syriska regimen lär inte heller våga återvända.

Samma sak gäller i flera andra konfliktområden i Nordafrika och Mellanöstern. Den härdsmälta vi nu bevittnar är mer permanent än temporär. En rimlig uppskattning är du som läser detta kommer att få leva med denna katastrof vid Europas husknut under resten av ditt liv.

En mindre grupp av dessa miljoner flyktingar kan och bör vidarebosättas som kvotflyktingar till Europa och andra håll. Men det säger sig självt att detta inte på långa vägar löser den enorma mänskliga tragedi vi nu ser. Sverige tar i år emot 5 000 kvotflyktingar och detta från olika konfliktområden, och då är vi dessutom bland de mest generösa länder. Lösningen ligger i att få slut på krigen, att mödosamt bygga upp samhällen igen och att ge ett större stöd till grannländerna i regionen för att integrera flyktingar och ge möjligheter till utbildning och jobb. Detta kompliceras av den bräckliga säkerheten, att regimerna är hårdhänta, korruptionen är utbredd och misstron mot flyktingarna är stor.

Här är några av mina konkreta förslag:

1. Stärk Libanon

Libanon är det grannland som påverkats mest av Syrienkriget när det handlar om flyktingströmmar. Samtidigt har Libanon en bräcklig statsapparat och komplicerad maktdelning mellan folkgrupper. Den libanesiska staten måste ges ett betydligt större stöd för att hantera landets läge och gräns. Det finns en risk att Libanon kommer att köra ut syriska flyktingar och eftersom många ursprungligen flydde från regimen lär de inte behandlas barmhärtigt i Syrien. Min bild är att det är helt osannolikt att Libanon kan tänka sig att tillåta formell naturalisering av syrier i någon större skala. Men EU bör agera för att Libanon inte ska tvångsrepatriera syrier utan i stället ordna anständiga villkor så länge människor behöver stanna. Samtidigt bör det skapas en mer långsiktig garanti från omvärlden att stödja stabiliteten i Libanon. Detta är förstås betydligt lättare sagt än gjort, det förstår jag också. I ganska hög grad gäller situationen för Libanon även Jordanien, om än läget i Libanon av olika skäl är mer allvarligt och akut.

2. GCC-länderna måste öppna plånboken

Gulfstaterna, inte minst Saudiarabien, Qatar och UAE är Mellanösterns Krösus Sork. De badar i oljemiljarder. Men dessa länder gör alldeles för lite för att bidra till stabilitet och förbättringar i regionen. Tvärtom har de eldat på konflikter och bidragit till den härdsmälta vi nu ser. De vägrar ta emot flyktingar, men i relation till deras rikedomar gör de också för lite för att förbättra den humanitära situationen (med undantag för Kuwait).

Om Gulfstaterna inte vill ta emot flyktingar så bör de ställa upp humanitärt. De är grannländer, del av samma arabiska demos och riskerar dessutom själva att dras med i sönderfallet när konflikter regionaliseras. Sverige bör agera för ett betydligt hårdare tryck på GCC-länderna att öppna plånboken och stödja FN:s humanitära appeller. Den som vill kan gå in på UNOCHAS:s databas för finansiering av humanitär nödhjälp (FTS, Financial Tracking Service) och själv beskåda den kroniska underfinansieringen av den humanitära nödhjälpen. När det gäller den humanitära appellen för Syrien och appellen för de syriska flyktingarna så är ingen av dem finansierade till 40 procent för detta år, trots att det återstår mindre än fyra månader av året.

3. Omdirigera svenskt bistånd

Sverige bör dimensionera om i vårt bistånd. Vi bör lägga en större del på humanitärt bistånd (till World Food Program, UNHCR, UNOCHA etc) och vi bör lägga en större tyngdpunkt på Europas närområde. Det senare handlar inte om att vara eurocentrisk, utan att inse att behoven är så enorma nu.

När vi nu går in i årets sista månader bör icke-utnyttjade biståndsmedel slussas direkt till de humanitära hjälporganen. Sverige bör behålla enprocentsmålet i biståndet.

Fredrik Malm

Riksdagsledamot för Liberalerna

Vältra humanitärt bistånd över Syrien

Jag skriver på SVT Opinion om vapenvilan i Syrien och att vi måste göra allt för att den ska hålla.

Läs text här.

Vänsterpartiet måste sluta stödja diktaturer

Jag skriver på Expressen Debatt om Vänsterpartiets bistånd till odemokratiska grupper.

Artikeln kan läsas här.

Avslöjandet som detta handlar om finns att läsa här. Flera av exemplen i min artikel i Expressen kommer från en tidigare text jag skrev i DN för fyra år sedan som går att läsa här.

Folkpartiets utrikesfokus - Demokrati och mänskliga rättigheter

Jag skriver i liberala Tidningen NU om utgångspunkterna för Folkpartiets utrikespolitik. Fokus på kvinnors och minoriteters rättigheter, värna frihandel och marknadsekonomi, främja en demokratisk utveckling i Mellanöstern- och Nordafrika, verka för en tvåstatslösning där Israel äntligen kan få lugn och ro och palestinierna få sin efterlängtade stat, mer fokus på demokratiseringsaktörer inom biståndet och en del annat.

Artikeln går att läsa här nedan under bilden:



En liberal utrikespolitik

Inbördeskriget i Syrien, våldtäkter i Kongo och attacker mot minoriteter i Burma är exempel på hur liberala friheter förtrampas i en rad länder. Övergrepp sker på varje kontinent. Samtidigt ser vi hur de länder som valt en mer liberal politik har kunnat resa sig ur fattigdom och bygga demokratiska samhällen. Detta är den viktigaste insikten om världens utveckling: att samhällen som bygger liberal demokrati blir mer öppna samhällen än dem som går i motsatt riktning. De utmaningar som världen står inför gör liberala värden om frihet och demokrati lika angelägna som någonsin förr.

Låt mig peka ut några viktiga punkter för en liberal utrikespolitik.

Främja en demokratisk utveckling i Mellanöstern och Nordafrika

Revolterna i arabvärlden har inte lett till den positiva utveckling som vi liberaler hoppades på. Samtidigt handlar det om förändringsprocesser som är betydligt längre än bara några år. Demokrati kan inte byggas över en natt – men den som sviker demokratiska krafter lämnar hela samhällen därhän för generationer framöver. Vi måste öka ansträngningarna för att stötta de reformkrafter i Mellanöstern och Nordafrika som arbetar för demokrati och frihet.

Sverige måste dessutom ge allt stöd till USA:s utrikesminister John Kerrys försök att medla fred mellan Israel och palestinierna. En fredlig lösning förutsätter en tvåstatslösning, där Israel kan leva i fred och säkerhet sida vid sida med en demokratisk palestinsk stat.

Kvinnor, HBTQ-personer och minoriteters rättigheter

Folkpartiet är det parti som tydligast och tidigast velat föra in jämställdhetsmål och kvinnofrågor i utrikespolitiken. Det finns en anledning till det. I många länder behandlas kvinnor som andra klassens medborgare. De saknar lika rättigheter i lag som män. Det utdöms kroppsstraff, till och med stening till döds, för otrohet eller sex före äktenskap.

I en lång rad länder utsätts HBTQ-personer för förföljelse, polistrakasserier, fängslanden, tortyr eller i värsta fall dödsstraff för sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. Utvecklingen i Ryssland med antagandet av den lag som förbjuder ”homosexuell propaganda” är skrämmande och kräver att vi reagerar och agerar.

Likaså utsätts religiösa minoriteter, till exempel kristna i Mellanöstern eller muslimer i Burma, för omfattande förföljelser.

Kvinnors, HBTQ-personers och minoriteters rättigheter är mänskliga rättigheter. Sverige måste med kraft driva dessa frågor i internationella organ och i bilaterala kontakter med de regeringar som är ansvariga för förtrycket.

Världen behöver mer frihandel, inte mindre.

Om tillväxten i de fattigaste länderna ska kunna öka och människorna ta sig ur fattigdom är interna reformer och ökade handelsmöjligheter avgörande. Den interna handeln i många regioner är svag och outvecklad. Utvecklingen hämmas också av korruption, rättslöshet och ineffektiva myndigheter. Många regeringar välkomnar utländska investeringar, men betraktar inhemska entreprenörer som fiender. Det krävs en ny våg av ekonomisk liberalisering i världen. Sverige bör gå i bräschen för mer frihandel och mer företagande.

Bistånd för demokrati

Folkpartiet har under lång tid kämpat för att demokrati, yttrandefrihet och jämställdhet ska vara en ledstjärna i biståndet. Och trots att den synen fått stort genomslag i den förda biståndspolitiken finns mycket kvar att göra. Förtryck och fattigdom är fortfarande vardag för alltför många. Därför är demokrati och mänskliga rättigheter inom biståndet centralt. Folkpartiets krav på att demokrati bör vara det övergripande målet för biståndet, är lika aktuellt idag som tidigare. Sverige ska ge en procent av vår bruttonationalinkomst i bistånd.

I september 2014 är det riksdagsval i Sverige. Då är det viktigt att Folkpartiet står starkt så att vi kan öka vårt inflytande i både inrikes- och utrikespolitiken. Ett första steg är att det nya partiprogrammet som vi kommer att fatta beslut om på landsmötet i november, som rymmer viktiga ställningstaganden om demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Det är viktigt att inte gå i fällan att tro att inga väljare bryr sig om internationella frågor. Tvärtom finns ett stort intresse för utrikespolitiken i Sverige, inte minst mot bakgrund av att många väljare har rötter inte bara i Sverige utan också i andra länder.

Fredrik Malm, riksdagsledamot, utrikespolitisk talesperson (FP)

Biståndet till Etiopien

Jag och Martin Ängeby, generalsekreterare i Silc, skriver i SVD idag om biståndet till Etiopien.

Artikeln går att läsa här.

Kort utdrag:

Det är dags för Sverige att helt stänga ner det bilaterala biståndet till Etiopien, med undantag av stöd till förändringsaktörer. Regimen i Etiopien kan antingen reagera genom att ta sitt förnuft till fånga. Eller så rycker den på axlarna – och om så är fallet, då kan vi glömma att den regering som fått svenskt stöd i ur och skur under decennier skulle låta sig ta intryck av våra demokratiska värderingar.

Etiopien

Tack och lov släpptes de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson från Etiopien. Kort därefter börjar historien om hur deras gripande gick till att rullas upp.

Jag kommenterade Sveriges bistånd till Etiopien för SVT Rapport idag (se här) och diskuterade också frågan i Studio Ett på eftermiddagen (lyssna här).

Oro för Sydafrika

Jag skriver idag i Expressen tillsammans med Karl Lallerstedt om Sydafrika. Zumas regering visar alltmer auktoritära tendenser. Vi uppmanar Sverige att engagera sig mer för ett demokratiskt Sydafrika. Vi har stolta traditioner av arbetet mot apartheid, men det vore en katastrof inte bara för Sydafrika utan för hela den afrikanska kontinenten om Sydafrikas tar steg bakåt istället för framåt.

Läs artikeln här.