Bygg relationer med Armenien

Sverige bör bygga mer relationer med Armenien, skriver jag i Upsala Nya Tidning.

Artikeln kan läsas här.

I korthet: Sammetsrevolutionen i Armenien har gått fredligt till väga. Sverige har också öppnat ambassad i Jerevan 2014. Det finns mer förutsättningar för handel, vilket också är viktigt för Armenien som idag är kraftigt beroende av Ryssland. Mer handel med andra länder gör att Armenien också får större möjligheter att själva fatta långsiktiga strategiska beslut för sitt land. Därtill bör noteras att Armenien vill ha goda relationer med Sverige och EU, man är inte fientligt inställt till västvärlden på samma sätt som de tre stora grannländerna Ryssland, Iran och Turkiet är.

Erdogans taxonomi

Jag skriver i senaste numret (juni 2017) av tidskriften Axess om hur Turkiet ändrat latinska vetenskapligt vedertagna namn på djur för att ta bort hänvisningar till Armenien och Kurdistan. 

Artikeln finns i tidskriften, och här nedan:

--------------------------------------

Turkisk Taxonomi

Även vissa latinska djurnamn ses som ett hot mot Turkiet. Och då får djuren heta något annat, skriver Fredrik Malm, Riksdagsledamot Liberalerna.

Inget land i världen är så hotat som Turkiet. Så låter det i alla fall om man lyssnar på president Recep Tayyip Erdogan.

Listan över hoten är lång: kurder, armenier, kritiska journalister, religiöse ledaren Fethullah Gulen, arga twittrare, Israel, USA och jihadister (sedan de slutat få turkiskt stöd).

Mindre känt är att regeringen i Ankara försöker neutralisera ytterligare tre allvarliga hot mot Turkiet: rödräven, rådjuret och fåret.

Ja, det är faktiskt sant. Turkiets regering har fattat beslut om att ändra de vetenskapliga namnen på dessa djur.

År 1758 publicerade Carl von Linné sitt verk Systema Naturae. Sedan dess har Linnés taxonomi varit den vetenskapliga ryggraden i systematiseringen av världens djur och växter. Steg för steg har nya arter eller varianter av redan upptäckta lagts till i klassificeringen. En del av dessa arter har regionala beteckningar, och det är där skon klämmer för Erdogan.

Carl von Linnés taxonomi från 1758

De latinska namnen för arterna rödräv och rådjur samt släktet får i Linnés klassifikation är Vulpes vulpes, Capreolus capreolus respektive Ovis. De två förstnämnda finns i flera olika varianter eller underarter och fårsläktet innehåller ett flertal olika arter. När den ryske zoologen Konstantin Satunin fann flera varianter av räv i Kaukasus och söderöver för drygt hundra år sedan fick en av dem namnet Vulpes vulpes kurdistanica. Året var 1906.

Tio år senare, 1916, fann zoologen W. Blackler rådjur i Kaukasus, snarlika dem som finns i Alperna och Karpaterna i Europa. De kaukasiska rådjuren fick namnet Capreolus capreolus armenius. Tre år därefter, 1919, fann Nikolai Nasonov vildfår i samma område, vilka fick namnet Ovis armeniana.

Arts-/underartsbeteckningarna kurdistanica och armenius/armeniana har varit vetenskapligt godkända för dessa djur sedan dess. De kan jämföras med exempelvis åsjordfly och hönsbär som bär hänvisningar till Sverige: Spaelotis suecica (Aur.) respektive Cornus suecica (L.).

Men så en dag i mars 2005 kom ett pressmeddelande från miljö- och skogsdepartementet i Ankara: ”Tyvärr finns många arter i Turkiet som fått sina namn på grund av onda avsikter. Dessa onda avsikter blir uppenbara eftersom arter som bara upptäckts i vårt land fått namn som går emot Turkiets enhet.”

Det är ett intressant uttalande. Dels kan man rimligen ifrågasätta om dessa djur endast finns i Turkiet. Jag såg till exempel en räv på en parkering i Huddinge häromdagen. Ovis-arter och Capreolus capreolus har också äldre referenser till Kaukasus, vilket svårligen kan påstås ligga i Turkiet.

Därtill fick djuren sina regionala beteckningar flera år innan republiken Turkiet ens utropats 1923.

Men sådant är överkurs för regeringen i Ankara. Man ändrade istället namnen på djuren. Vulpes vulpes kurdistanica klumpades ihop med nominatarten Vulpes vulpes. Ovis armeniana döptes om till Ovis orientalis anatolicus och Capreolus capreolus armenius slogs ihop med nominatunderarten Capreolus capreolus capreolus.

Turkiets politisering av latinska djurnamn har inte lett till någon förtjusning i forskarvärlden. I en katalog över däggdjur i Kaukasus, utgiven av Georgiens Nationalmuseum, listas de vetenskapligt vedertagna namnen på djuren. Under dessa finns fotnoter:

”Den turkiska regeringen har ändrat de latinska namnen på flera djur för att ta bort referenser till Kurdistan och Armenien. De gamla namnen hotade Turkiets enhet, slog Turkiets miljö- och skogsdepartement fast.”

Där nämns också att Andrew Polaszek, generalsekreterare för Internationella kommissionen för zoologisk nomenklatur (ICZN), klargör att det är förbjudet (verboten) att ändra arters namn av politiska skäl. Samtidigt behöver inte ändringarna bryta mot reglerna eftersom de nya namnen är vetenskapligt godtagbara alternativ.

(Bilderna ovan är hämtade från "Catalogue of the type specimens of caucasian large mammalian fauna in the collection of the National Museum of Georgia".)

Detta försök att politisera taxonomin är förstås bedrövligt. Det visar på ett konspirativt tänkande, där varje hänvisning och referens till Armenien och Kurdistan påstås vara ett angrepp på Turkiet. Detta trots att termen Kurdistan har använts med säkerhet sedan 1100-talet, alltså i ungefär 900 år.

Denna incident hjälper oss samtidigt att förstå den mentalitet som präglar president Erdogan och hans styre. Om man med sådan nitiskhet jagar hundra år gamla djurnamn är det inte så konstigt att man också stänger tidningar och fängslar oppositionella.

Men reaktionerna från EU uteblev. Istället godkände Bryssel under pompa och ståt kapitel 25 i anslutningsprocessen. Avsnittet bär titeln ”Vetenskap och forskning”.

Slutsatsen av detta är att Erdogans konspirationsteorier även syns i detaljerna. Och att Carl von Linné vänder sig i sin grav.

Fredrik Malm, Riksdagsledamot Liberalerna

Krönika i Folkbladet

Jag blev erbjuden att skriva en sommarkrönika i tidningen Folkbladet, av utmärkte redaktören Widar Andersson.

Krönikan handlar om situationen i Turkiet, ett passande ämne med tanke på president Abdullah Guls besök till Sverige i september.

Krönikan går att läsa här och klistras också in här nedan.

Pressfrihet, kurder, rasism.

Av Fredrik MalmRiksdagsledamot Folkpartiet. Uppdaterad 2012-07-10

I dag skriver Fredrik Malm (FP) ett inlägg i debattserien "Politikens skillnader".

 

Den 10-12 september kommer Turkiets president Abdullah Gul till Sverige. Det är första gången en turkisk president kommer på officiellt besök till Sverige.
Turkiets roll i Mellanöstern, våldet i Syrien och anslutningsprocessen till EU lär stå på dagordningen.

Men mindre ofta diskuteras det som är mest väsentligt av allt, nämligen vad som händer inne i Turkiet. Där är problemen betydligt större än vad regeringsföreträdarna från Ankara vill medge.

Politikens skillnader
Här är några punkter som borde stå på dagordningen när Abdullah Gul besöker Sverige.

Pressfriheten. Turkiet har idag ca 100 journalister i fängelse. Det är nästan dubbelt så många som för ett år sedan. Landet sägs vara världsrekordhållare i att fängsla journalister. Förra året yrkade en åklagare på 3000 års fängelse för en journalist. Misshagliga journalister kan också avskedas. Till exempel fick Ali Akel sparken från dagstidningen Yeni Safak för att han kritiserade premiärminister Erdogan i en kolumn den 25 maj i år.

Kurderna. Turkiska staten har de senaste åren fått någon sorts fnatt när det gäller arresteringar. Flera tusen kurdiska politiker, skribenter och aktivister har gripits. De kan hållas i många månader utan rättegång, och åklagarna yrkar ofta på tiotals år i fängelse. Officiellt är detta en kampanj mot gerillan PKK, men i praktiken slår batongerna betydligt vidare än så. Vem som grips är ett lotteri. Till exempel fick en man 8 års fängelse (åklagaren yrkade på 25 år) för att ha bedrivit "propaganda" - trots att han är döv, stum, analfabet och illiterär. För en månad sedan dömdes två studenter till 8 års fängelse för att de hållit upp en banderoll som krävde gratis utbildning.

Rasismen. Det är hemskt att behöva säga det, men Turkiets regering understödjer motsättningar och hat. Premiärminister Erdogan hotade för två år sedan att deportera 100 000 armenier från Turkiet. Han uttalade att kurder som inte älskar Turkiet borde lämna landet. För några månader sedan talade Turkiets inrikesminister Idris Naim Sahin vid ett möte där deltagare höll upp plakat med texten "alla armenier är horungar" (?Hepiniz Ermenisiniz, Hepiniz Piçsiniz?). Vid ett stödmöte för Gazaflottiljen/Mavi Marmara, med tydliga kopplingar till Turkiets regering, hölls det upp plakat med hakkorset och texten "Vi tackar er" (?Ellerinize Saglik?). Detta är bara ett axplock.

Journalister och politiker måste våga ställa de obekväma frågorna till Abdullah Gul. Annars kommer hans besök att reduceras till ett gemytligt kafferep i Arvfurstens palats och några kindpussar på Slottet.

Artikel om Turkiet

Jag skriver om Turkiet i Göteborgs-Posten idag. Texten går att läsa här.

Utgångspunkten är EU:s starkt kritiska framstegsrapport (ett mindre rättvisande namn i detta sammanhang) och utrikesminister Carl Bildts något förvånande kommentar ”av egen kraft och i eget intresse kommer den turkiska reformprocessen att fortsätta, och av sig självt kommer den att föra landet allt närmare EU.”

Ett utdrag från artikeln:

"I praktiken har reformprocessen i Turkiet knappt rört sig framåt de senaste fem åren. Initiativet att stärka den kurdiska befolkningens rättigheter torpederades genom en arresteringsvåg våren 2008 då över 2000 kurdiska folkvalda politiker, MR-aktivister och andra greps. Bristen på politisk process har lett till en eskalering av våld mellan militären och kurdisk gerilla. I höstas fortsatte massarresteringarna. Det finns inga garantier för att kurdernas rättmätiga krav på undervisning på sitt språk kommer att garanteras i en ny konstitution."