Valfuskare i riksdagen?

Denna vecka pågår konferensen "International Forum for Young Politicians of North-West Russia and the Nordic Countries" i Sveriges riksdag. Arrangör är Nordiska rådets svenska delegation.

En rad svenska politiker kontaktades med förfrågan om att delta. Jag bad då att få se en lista över de ryska politiker som deltar. Det är viktigt, inte minst eftersom detta forum ska anta en formell resolution. Då är det bra att veta med vilka ska slå sina påsar ihop. Det ryska politiska systemet lämnar, som vi vet, en hel del i övrigt att önska.

Det är framför allt en av de ryska deltagarna som bjudits in som föredragshållare som väcker frågor. Han heter Alexej Makarov och är ledamot i statsduman i Sankt Petersburg. Han representerar Vladimir Putins parti Enade Ryssland.

Enligt valövervakare och journalister i Ryssland har Makarov i senaste valet stulit 4873 röster. Det går att läsa mer om detta hos Amanda Lövkvist.

Notera att i Sverige hölls omval i hela Västra Götalandsregionen på basis av färre än hundra felräknade röster, vilket då ansågs kunnat påverka valutgången. Vad innebär då nästan 5000 röster, till en och samma kandidat?

Makarov höll igår sitt anförande i Riksdagen. Titeln för detta var "Social inkludering, social sårbarhet och samhälleligt skydd av ungdomen". Just denna titel rimmar särskilt illa med Makarovs aktiva stöd för den lag, allmänt kallad "censurlagen", som förbjuder information om homosexualitet i Sankt Petersburg. Detta skriver QX om.

En person som sammanfattar problematiken på ett bra sätt är Ulrika Westerlund som är ordförande i RFSL:

"Det finns de som menar att det inte blir bättre av att man isolerar ryska politiker och det kan jag hålla med om, svarar Ulrika Westerlund. Men då måste man vara konsekvent med att tydliggöra vad det är som skiljer oss åt. Just nu har unga nordiska och unga ryska politiker väsensskilda åsikter i viktiga frågor. Det skall bli intressant att se hur de hanterar den gemensamma resolutionstexten."

Tyvärr domineras det ryska deltagande av företrädare för regimen i Ryssland. Där finns inte en enda företrädare som faktiskt representerar oppositionen i Ryssland. Jag har därför valt att inte delta på denna konferens.

Irak på väg mot splittring?

Jag deltog under helgen på ett mycket intressant seminarium om Iraks framtid. Vi var fyra personer i panelen och ett 60-tal i publiken. Fördelen med sådana här övningar är att man får tala till punkt, nackdelen är att jag - tyvärr - har en viss förmåga att alltid tala lite för länge. Men det var roligt att så många kom och att många infallsvinklar kom fram.

Man kan se debatten i sin helhet här.

Mehrangiz Kar i Sveriges riksdag

Den 14 april arrangerade Folkpartiet Liberalerna ett seminarium om Iran i Sveriges riksdag. Omkring 150 personer deltog, vilket var väldigt roligt!

Bland talarna märktes bland andra Mehrangiz Kar, som är en mycket framstående förkämpe för mänskliga rättigheter i Iran.

Här en bild på mig och Mehrangiz.

Artikel om oljeberoende

Jag har skrivit en artikel tillsammans med Folkpartiets Europaparlamentariker Olle Schmidt om problemen med vårt oljeberoende, främst ur ett utrikes- och säkerhetspolitiskt perspektiv. Artikeln var publicerad i Enköpings-Posten, som tyvärr inte lägger upp opinionsmaterial på nätet. Artikeln går därför att läsa hos Globala Liberaler.

EU-länder bör sätta press på Ungern

En rad grundläggande värderingar som hör till det öppna Europa utmanas nu i Ungern. Om inte landets grova överträdelser möter en stark reaktion från övriga länder i EU riskerar vi att hamna på ett sluttande plan, skriver Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström och jag själv i Svenska Dagbladet den 9 mars.

Hela artikeln om Ungern finns att läsa här.

Utrikesdeklaration och debatt

I onsdags hölls den årliga utrikespolitiska debatten i Sveriges Riksdag. Carl Bildt (M) presenterade regeringens utrikesdeklaration och därefter följde debatt med företrädare för samtliga riskdagspartier.
Utrikesdebatten och protokollet finns här. Mina två inlägg går att hitta delas längst ned i filmfönstret och i högerspalten.

Utrikesdeklarationen finns här.

Nytt partiprogram i Folkpartiet

Under denna mandatperiod tar Folkpartiet fram ett nytt partiprogram. Processen inleddes för ett år sedan med en rad ämnespolitiska program som behandlades på landsmötet (Folkpartiets kongress som hålls vartannat år) hösten 2011.
Nu har partiledningen tillsatt en arbetsgrupp som kommer att ta fram ett förslag till nytt partiprogram där tidigare program och nya områden inkluderas.

Jag har fått förtroendet att vara en av ledamöterna i programgruppen. Arbetet leds av Christer Nylander, riksdagsledamot och vice ordförande i kulturutskottet.

Läs mer här.

Valet i Taiwan

Jag skriver om valet i Taiwan. Går att läsa i Katrineholms-Kuriren här.

Arrangemang framöver

Som riksdagsledamot och engagerad i internationella frågor får man ofta förfrågningar om att hålla föredrag, delta i paneldiskussioner och att skriva artiklar. Det är nästan alltid lika roligt!

Vill någon förening bjuda in mig så finns kontaktuppgifter i högerspalten här på bloggen.

Här är arrangemang jag deltar på kommande månader. Om någon är intresserad av att komma och lyssna så kontakta arrangörerna för mer info.

Lördag 21 januari

Deltar på kurdiskt möte i Solnahallen på kvällen och håller ett hälsningsanförande för Folkpartiet. Event på Facebook.

Onsdag 25 januari

Föredrag om utrikespolitik med efterföljande diskussion hos Folkpartiet i Älvsjö på kvällen.

Torsdag 26 januari

Talar på tema "Ett år med den arabiska våren" hos Folkpartiet i Solna på kvällen.

Lördag-Söndag 28-29 januari

Föredrag om internationell politik på Folkpartiets stora konferens i Lundsbrunn, Västra Götaland.

Tisdag 7 februari

Håller föredrag för Kurdiska Student- och Akademikerföreningen vid Örebro Universitet, kväll.

Onsdag 8 februari

Talar utrikespolitik på gemensamt årsmöte för Folkpartiet i Skarpnäck, Farsta och Vantör, kväll.

Lördag 11 februari

Deltar i paneldiskussion om migrationspolitik och Europa hos Folkpartiet Örebro kl 14-16.

Håller anförande hos iransk-kurdiska partiet Komala, kväll

Onsdag 15 februari

Deltar på hearing om bistånd i rikdagen. Arrangör Silc m.fl

Torsdag 23 februari

Talar om internationella frågor på årsmöte för Folkpartiet Spånga

Torsdag 1 mars

Talar utrikespolitik hos Liberala Ungdomsförbundet i Göteborg, kväll

Torsdag 15 mars

Talar utrikespolitik hos Liberala Ungdomsförbundet i Stockholm, kväll

Söndag 18 mars

Deltar i panelsamtal om Israel

http://www.israelinsamlingen.org/Israeldagen/Program/tabid/1782/language/sv-SE/Default.aspx

Svar från Bildt om Sydkinesiska sjön

Häromveckan ställde jag en skriftlig fråga till utrikesminister Carl Bildt med anledning av det spända läget i Sydkinesiska sjön. Frågan anknyter till en artikel i samma ämne.

Nu har Carl Bildt svarat.

Kristna i Mellanöstern

Jag har skrivit en artikel om situationen för kristna i Mellanöstern. Texten är publicerad i senaste numret av Frisinnad Tidskrift. Artikeln finns också publicerad på Assyriska Riksförbundets webbsida Hujådå och går att läsa här.

Erik Helmerson på DN:s ledarsida hade en bra text i ämnet häromdagen också.

Fråga till Bildt om Sydkinesiska sjön

Jag har idag ställt en skriftlig fråga i riksdagen till utrikesminister Carl Bildt angående Sydkinesiska sjön och Spratlyöarna. Frågan går att läsa på riksdagens hemsida här, och finns här nedan:

Skriftlig fråga 2011/12:283

den 9 januari

Fråga

2011/12:283 Sydkinesiska sjön

av Fredrik Malm (FP)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

De senaste åren har en rad incidenter ägt rum i Sydkinesiska sjön. Orsaken är Kinas allt mer aggressiva agerande för att kontrollera innanhavet och den mängd atoller, rev och sandbanker som går under namnet Spratlyöarna. Sex länder gör helt eller delvis anspråk på Spratlyöarna. Anspråken är överlappande och motiven skiljer sig åt.

Sydkinesiska sjön förbinder Indiska oceanen med Stilla havet. Hälften av all världens frakttrafik till sjöss passerar där. Att Kina gör anspråk på hela detta innanhav kan få långtgående konsekvenser för världens politiska maktbalans och den fria navigationsrätten till sjöss.

EU bör vara pådrivande för en multilateral lösning på frågan om Sydkinesiska sjön och Spratlyöarna. Utgångspunkten bör vara att den uppförandedeklaration som Kina och tio Asean-länder enades om 2002 läggs till grund för ett bindande dokument. Taiwan, som kontrollerar den största ön i Spratly (Itu Aba), måste också involveras i en sådan process.

Hur ställer sig utrikesministern till möjligheten att inom Europeiska unionen initiera en sådan diskussion som skisseras ovan?

Inkom: 2012-01-09

Artikel om Turkiet

Jag skriver om Turkiet i Göteborgs-Posten idag. Texten går att läsa här.

Utgångspunkten är EU:s starkt kritiska framstegsrapport (ett mindre rättvisande namn i detta sammanhang) och utrikesminister Carl Bildts något förvånande kommentar ”av egen kraft och i eget intresse kommer den turkiska reformprocessen att fortsätta, och av sig självt kommer den att föra landet allt närmare EU.”

Ett utdrag från artikeln:

"I praktiken har reformprocessen i Turkiet knappt rört sig framåt de senaste fem åren. Initiativet att stärka den kurdiska befolkningens rättigheter torpederades genom en arresteringsvåg våren 2008 då över 2000 kurdiska folkvalda politiker, MR-aktivister och andra greps. Bristen på politisk process har lett till en eskalering av våld mellan militären och kurdisk gerilla. I höstas fortsatte massarresteringarna. Det finns inga garantier för att kurdernas rättmätiga krav på undervisning på sitt språk kommer att garanteras i en ny konstitution."

Nyårskrönika

Min krönika som sammanfattar 2011 finns att läsa på Newsmill. Det var ett riktigt skitår, och bättre lär det tyvärr inte bli i år.
Läs krönikan här.

Facket och pensionerna

Jag skriver idag i Svenska Dagbladet om LO och pensioner. Trots högt prat om Mänskliga Rättigheter och etik, och inte minst kritik från LO-ägda AB Kultur och Socialdemorkaterna angående Carl Bildts engagemang i Lundin Oil så har LO:s pensionsfond investerat 73 miljoner kronor i samma bolag. Bäst vore om LO-medlemmarna får flytträtt över sina egna pengar.
Läs artikeln här.

Oro för Sydafrika

Jag skriver idag i Expressen tillsammans med Karl Lallerstedt om Sydafrika. Zumas regering visar alltmer auktoritära tendenser. Vi uppmanar Sverige att engagera sig mer för ett demokratiskt Sydafrika. Vi har stolta traditioner av arbetet mot apartheid, men det vore en katastrof inte bara för Sydafrika utan för hela den afrikanska kontinenten om Sydafrikas tar steg bakåt istället för framåt.

Läs artikeln här.

FN:s MR-råd flaggar halv stång för Kim Jong Il

Det är bra att organisationen UN Watch finns. De granskar FN:s arbete för mänskliga rättigheter, som tyvärr alltför ofta handlar om att släta över eller nonchalera just MR-brott.
UN Watch visar här hur FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) i Geneve flaggar halv stång för att hedra Kim Jong Il.

Det är klart att FN har vissa diplomatiska protokoll att följa. Men måste verkligen det organ som har till uppgift att försvara grundläggande mänskliga rättigheter flagga halv stång för en av världens i särklass mest brutala diktatorer? Den frågan ställer sig UN Watch, och den frågan borde också fler ställa sig.

Bild hämtad från UN Watch

China's alarming rearmament

This article was published in the Swedish newspaper Upsala Nya Tidning (here in Swedish), Dec 16, 2011.

Here a translation in english:

China’s alarming rearmament

On the 25th of February, three Philippine fishing boats anchored by the Jackson atoll, just west from the island of Palawan. This is something fishermen from the Philippines have done for centuries. However, on this very day, all of a sudden a ship approached, and on the radio came a very abrupt message: “This is warship 560 from the People’s republic of China. You are anchored on Chinese territory. Leave the area immediately”.

The fishing boats were in such a hurry that one of them was forced to cut its anchor line. The Chinese vessel, a frigate armed with missiles, shot three rounds in the water right next to the Philippine fishing boats.

The Jackson atoll is situated less than 100 nautical miles from the Philippine main land, and well within the exclusive economical zone of 200 nautical miles, as defined by the United Nations convention of the Law of the Sea. To China it is 600 nautical miles.

This was not the first, nor the last, time the Chinese naval forces attacks boats from other states in the South China Sea. A few weeks after the above mentioned incident, a British research ship hired by the Philippines was chased away from Reed Bank by Chinese naval forces, after which China marked their presence by placing out large steel constructions around the area. During the spring of 2011 the authorities in Manila noted six Chinese military interventions close to the Philippine coast.

The reason to this increased tension in the area is the increasingly aggressive actions taken by China in order to control the South China Sea and the atolls, reefs, and sand banks that constitute the Spratly islands. New deposits of oil and gas have been discovered in the area and it also has a large fish stock, thus the area is an important source of income for the states in the region.

Six states fully or partly claim the Spratly islands. The claims are overlapping and the motives differ. The Philippines refer to the United Nations convention of the Law of the Sea, whereas Vietnam claim that jurisdiction of the island was given to them when the French left Indochina. Vietnam and Malaysia also invoke their claim on the basis of the length of the continental shelf.

Most surprisingly, though, is China’s claim. Beijing claims that the entire South China Sea belongs to China, and invokes their proprietary right, which according to Beijing, stems from the Han dynasty in the 8th century. This can be compared with a situation where Russia would rightfully claim that the entire Baltic Sea would belong to Russian territory. China’s claim to the entire South China Sea can not be presumed to have legal support in neither international law, nor on any other legal basis.

The South China Sea is an inland sea that connects the Indian Ocean with the Pacific Ocean. Practically everything going to China, Japan, Taiwan and South Korea, half of the world cargo traffic by sea, pass through here. Chinese claims on this entire inland sea can result in far-reaching consequences not only for the free navigational rights of the sea, but also for the balance of power in the international system.

When visiting Tokyo during his first year as president, Barack Obama promised that the United States would “strengthen and maintain our leadership in this very important part of the world”. Foreign minister Hilary Clinton has also stated that the navigational freedom in the South China Sea is an American “national interest”.

There is now a great risk that the United States’ influence in East Asia will decrease, partly due to the focus and obligations in other parts of the world during the last decade, partly because of the financial crisis, which has been a serious blow to the American economy. At the same time China has modernized their missile system, upgraded their submarine fleet and produced a large amount of fighter jets. Earlier this year, China’s first aircraft carrier sailed out on her maiden voyage.

This Chinese rearmament has caused concerns in the geographical belt of democracies – Japan, South Korea, Taiwan, and the Philippines – which all have special security-political relations with the United States. The Philippines, for example, an island nation with nearly 100 million inhabitants, has one of the weakest armed forces in Asia. The Philippines is entirely dependent on a strong American military presence in the South China Sea in order not to be totally exposed to China.

The regional cooperation in Asean is too weak to balance China. The Asean-members are at the same time keen on maintaining good relations with China and on solving disputes through diplomatic channels. However, this balancing act is hampered due to the Chinese rearmament.

It will require a stronger and more thorough multilateral engagement towards the East Asia region. As regards Sweden’s and the EU’s part in this engagement, there are certain topics that ought to be of outmost important when discussing further engagement. Amongst them are:

- The EU’s arms embargo on China must be maintained. As of today the embargo is not water proof, and in practice it only consist of one sentence in a conclusion by the European Council, adopted before the treaty of Maastricht entered into force. To renegotiate the embargo would however be too much of a risk, and should thus be retained in its present form.

- Increase the effort and push for a multilateral solution regarding the situation in the South China Sea and the extraction of natural resources around the Spratly islands. The point of departure should be that the declaration of conduct, which the concerned states signed in 2002, ought to become a binding agreement. Taiwan, who is neither a member of the UN, nor Asean, controls the largest island among the Spratly islands (Itu Aba). It is therefore of outmost importance that Taiwan is involved in the process.

- A continued American presence in East Asia is necessary for the balance of power in the region. This requires, in turn, that member states of the EU take greater responsibility in the European vicinity. In the longer term, it is difficult to motivate why the United States should play the leading part in Nato-led interventions in the European vicinity, as in Libya for example. Other Nato-members must be able to take that role.

- China’s increasingly dominant position is causing great concern amongst the democracies in the region. An increased knowledge and understanding of this situation is necessary, and their concerns must be taken seriously. The commitment towards democracies that are concerned about development in Russia can serve as a guideline for the engagement in East Asia.

While the Arab world has witnessed uprisings and revolutions, and Europe and the United States is facing a severe debt crisis, a far reaching shift of power is occurring in East Asia.

In the globalized world of today, continents, fates, and flows are increasingly intertwined. When fishermen from the Philippines are attacked by the Chinese navy it is a single incident in a long chain of events, which ultimately will affect Europe and Sweden. It will require an active and committed policy in order to prevent a future scenario where we stand irresolute to far more difficult situations.

Fredrik Malm

Member of Parliament, Swedish Liberal Party
Foreign Affairs spokesperson

Kinas upprustning och Sydkinesiska sjön

Jag skriver i UNT om det spända läget i Sydkinesiska sjön och Kinas upprustning.

Artikeln går att läsa här.

Mina slutsatser i punktform:

• Kinas upprustning oroar och maktbalansen förändras i Asien med risken att USA:s roll försvagas, vilket oroar det bälte av demokratier som ligger öster om Kina, alltså Japan, Sydkorea, Taiwan och Filippinerna.
• Det kommer att krävas en multilateral lösning kring det överlappande anspråken på Sydkinesiska sjön, Spratlyöarna och utvinning av naturresurser.
• EU:s vapenembargo mot Kina måste upprätthållas.
• Andra länder, främst inom Nato, måste ta ett större ansvar för freds- och säkerhetsoperationer för att kunna avlasta USA.

Jag kommer också här på bloggen att lägga upp en engelsk översättning av artikeln.

Karta över Sydkinesiska sjön, hittad här.

Massgames i Nordkorea?

I dagens DN finns en annons för resa till Nordkorea. För 24 000 kr kan du åka till Pyongyang och vara med när landet firar Kim Il Sungs 100-årsdag.

Att reseföretagens annonser ofta är tillrättalagda och vattnet och himlen är lite blåare än vanligt förtar inte det faktum att den här annonsen måste sätta något sorts rekord.

"Högtidernas högtid firas med enorma massgames". Man tackar. Och vem har satt koreografin, eller ska vi säga koreagrafin?