Ljusning på kvotflyktingfronten

Jag har i tidigare blogginlägg (här och här) beskrivit det bedrövligt svaga engagemang från många länder i Europa att ställa upp och ge vidarebosättning för kvotflyktingar, inte minst från Syrien.

Situationen är nu bättre, såtillvida att FN:s flyktingorgan UNHCR sannolikt når målet att garantera 30 000 vidarebosättningar för 2013/2014 för syriska flyktingar i Syriens grannländer. Med tanke på att antalet registrerade flyktingar från Syrien i FN-lägren är fler än 2,4 miljoner så är 30 000 en låg siffra, men UNHCR har nog inte kapacitet att skapa vidarebosättning för fler. Det är en del byråkrati kring sådant och flyktingtragedin i Syrien är så enorm att man måste klara av att hantera registreringen och lägren.

I dagsläget är 18 349 platser för vidarebosättningar för syriska flyktingar klara i hela världen. Sverige tar emot 1200 av dessa. Ytterligare platser lär tillkomma och sedan kommer USA ta emot en del. En majoritet av dessa kvotflyktingar kommer dock inte få permanent uppehälle i det nya landet, utan får så kallad Humanitarian Admission, ett tidsbegränsat uppehålle av humanitära skäl, men som lär förlängas om kriget fortgår i Syrien.

Men faktum kvarstår: Att 2,4 miljoner flyktingar trängs i FN:s läger i grannländerna är inte en hållbar situation. Den som tittar på tidsaxeln över flyktingströmmarna lär inte bli mindre uppgiven:

Kriget i Syrien är långt värre än situationen i grannländerna givetvis. Landet slits i stycken och 5000 år av civilisation hotas. Men när kriget tippar över till Libanon i väster och Irak i öster riskerar vi en regional implosion. I dagsläget är 897 613 personer registrerade flyktingar hos UNHCR i Libanon. Regeringen i Beirut uppskattar antalet syriska flyktingar i Libanon till en miljon. Det motsvarar en femtedel av Libanons befolkning. Att dämpa den stundande katastrofen görs inte genom 30 000 vidarebosättningsplatser för kvotflyktingar. Det enda som kan rädda denna situation är ett slut på kriget i Syrien. Och det är, som vi vet, lättare sagt än gjort.

Bosnien-Hercegovina, Trnopolje och förnekelsen

Den bosniska tragedin har skildrats utomordentligt väl av Annika Hamrud i två artiklar i Göteborgs-Posten, se här och här.

Som ett brev på posten kom därefter ett debattinlägg, som kan läsas här, där Lennart Palm vid Göteborgs Universitet försöker tona ned skuldbördan för Ratko Mladic serbiska krigsmaskin till oigenkännlighet och istället framställer bosniakerna som den aggressiva aktören i kriget.

Det kan därför vara värt att upprepa vad Ratko Mladic står åtalad för inför krigsförbrytartribunalen i Haag:

”Folkmord, förföljelser, utrotning, mord, utvisning, omänskliga handlingar, terror, olagliga angrepp och tagande av gisslan" (sida 3)

Sådana åtalspunkter är dock inte av intresse för Lennart Palm. Han upprepar i stället tidigare lögner om att koncentrationslägret i Trnopolje skulle vara något annat än just ett koncentrationsläger.

Palm skriver: "Den utmärglade mannen i Trnopolje som gång på gång visades i våra media är inte alls typisk för sina kamrater, som ser välnärda ut. Det är dessutom inte han som står ”bakom” taggtråden, det är den engelska journalisten Penny Marshall som ställt sig bakom ett hönsnät!"

Lennart Palm är inte ute på has is. Isen har redan spruckit och professorn sprattlar i vaken. De påståenden har återger har avgjorts i domstol, och tidningen Living Marxism som saluförde lögerna dömdes att betala 300 000 pund i skadestånd. Det kan man läsa om här.

Man kan läsa mer om Trnopolje hos ICTY här.

Lennart Palm är professor i historia. Vid Göteborgs Universitet. Av hans förnekande av folkmord och försvar av Ratko Mladic att döma blir jag närmast förskräckt när jag tänker på vad hans studenter måste tvingas utstå på föreläsningarna.

Lägret i Trnopolje

EU-kommissionens politiska prioriteringar för 2014

Idag justerade Utrikesutskottet betänkandet EU-kommissionens arbetsprogram för 2014. Kommissionen antog programmet i oktober 2013 så några möjligheter att ändra finns inte, men det är trots det bra att frågorna diskuteras i de nationella parlamenten och det ger också oppositionen möjligheter att framföra EU-politiska synpunkter. 

Arbetsprogrammet för 2014 är speciellt eftersom det är val till Europaparlamentet under året och eftersom den nuvarande kommissionens mandat går ut i november 2014.

Kommissionen fokuserar på fyra övergripande områden: Den ekonomiska och monetära unionen, smart och hållbar tillväxt för alla, rättsliga frågor och säkerhet och yttre åtgärder. Kommissionens prioriteringar ligger i huvudsak i linje med svenska prioriteringar och det är positivt att tillväxt-och konkurrensfrågorna lyfts fram.

Det är viktigt att värna EU:s grundläggande värderingar. Kommissionen kommer att lägga fram ett ramverk för att EU ska kunna reagera när medlemsstater bryter mot rättsstatens principer. Det är mycket bra och viktigt.

Debatten äger rum 5 februari kl 9.00 i Riksdagen. Det lär bli en mer allmänt hållen EU-debatt, en försmak av valrörelsen inför Europavalet 25 maj.