I korthet går mina förslag ut på att:
1. Öka fokus på humanitära stöd i biståndet.
2. Pressa Gulfstaterna att betala mer till FN:s hjälporgan
3. Stärk Libanons kapacitet och stabilitet
4. Slussa svenska icke-utnyttjade biståndsmedel direkt till FN:s hjälporgan
Här är artikeln i dess helhet:
Den syriska flyktingkatastrofen tar
inte semester. Just nu är 5 598 780 syrier registrerade flyktingar i
grannländerna. Majoriteten av dessa, drygt 3,5 miljoner finns i Turkiet, nästan
1 miljon i Libanon, knappt 670 000 i Jordanien och 250 000 i Irak (främst i Kurdistanregionen).
Därutöver finns miljoner internflyktingar kvar i Syrien, och ytterligare
omkring 1 miljon på andra ställen, främst i Europa.
Syrienkriget har skapat
flyktingströmmar som tillsammans med en rad andra konflikter (i Jemen, Libyen,
Irak, Afrikas horn etc) skapar en humanitär härdsmälta som kommer att vara
omöjlig att hantera utan betydligt större ansträngningar från omvärlden. Jag
vill i denna text resonera kring detta och ge några förslag.
Det finns idag inga tecken på någon
omfattande återuppbyggnad i Syrien. Dels är syriska regimen fullt upptagen att
fortsätta kriga, och dels vägrar USA och Europa att bidra med något
återuppbyggnadsstöd till Bashar al-Assad. Att syriska regimens allierade
Ryssland och Iran skulle finansiera någon återuppbyggnad är inte heller att
tänka på. Dessutom är omfattningen av en återuppbyggnad så att större skaror
flyktingar skulle kunna återvända så stor och skulle ta så lång tid att det
inte skulle kunna lätta på trycket i närtid. Många som har flytt den syriska
regimen lär inte heller våga återvända.
Samma sak gäller i flera andra
konfliktområden i Nordafrika och Mellanöstern. Den härdsmälta vi nu bevittnar
är mer permanent än temporär. En rimlig uppskattning är du som läser detta
kommer att få leva med denna katastrof vid Europas husknut under resten av ditt
liv.
En mindre grupp av dessa miljoner
flyktingar kan och bör vidarebosättas som kvotflyktingar till Europa och andra
håll. Men det säger sig självt att detta inte på långa vägar löser den enorma
mänskliga tragedi vi nu ser. Sverige tar i år emot 5 000 kvotflyktingar och
detta från olika konfliktområden, och då är vi dessutom bland de mest generösa
länder. Lösningen ligger i att få slut på krigen, att mödosamt bygga upp samhällen
igen och att ge ett större stöd till grannländerna i regionen för att integrera
flyktingar och ge möjligheter till utbildning och jobb. Detta kompliceras av
den bräckliga säkerheten, att regimerna är hårdhänta, korruptionen är utbredd
och misstron mot flyktingarna är stor.
Här är några av mina konkreta
förslag:
1. Stärk Libanon
Libanon är det grannland som
påverkats mest av Syrienkriget när det handlar om flyktingströmmar. Samtidigt
har Libanon en bräcklig statsapparat och komplicerad maktdelning mellan
folkgrupper. Den libanesiska staten måste ges ett betydligt större stöd för att
hantera landets läge och gräns. Det finns en risk att Libanon kommer att köra
ut syriska flyktingar och eftersom många ursprungligen flydde från regimen lär
de inte behandlas barmhärtigt i Syrien. Min bild är att det är helt osannolikt
att Libanon kan tänka sig att tillåta formell naturalisering av syrier i någon
större skala. Men EU bör agera för att Libanon inte ska tvångsrepatriera syrier
utan i stället ordna anständiga villkor så länge människor behöver stanna.
Samtidigt bör det skapas en mer långsiktig garanti från omvärlden att stödja
stabiliteten i Libanon. Detta är förstås betydligt lättare sagt än gjort, det
förstår jag också. I ganska hög grad gäller situationen för Libanon även
Jordanien, om än läget i Libanon av olika skäl är mer allvarligt och akut.
2. GCC-länderna måste öppna
plånboken
Gulfstaterna, inte minst
Saudiarabien, Qatar och UAE är Mellanösterns Krösus Sork. De badar i
oljemiljarder. Men dessa länder gör alldeles för lite för att bidra till
stabilitet och förbättringar i regionen. Tvärtom har de eldat på konflikter och
bidragit till den härdsmälta vi nu ser. De vägrar ta emot flyktingar, men i
relation till deras rikedomar gör de också för lite för att förbättra den
humanitära situationen (med undantag för Kuwait).
Om Gulfstaterna inte vill ta emot
flyktingar så bör de ställa upp humanitärt. De är grannländer, del av samma
arabiska demos och riskerar dessutom själva att dras med i sönderfallet när
konflikter regionaliseras. Sverige bör agera för ett betydligt hårdare tryck på
GCC-länderna att öppna plånboken och stödja FN:s humanitära appeller. Den som
vill kan gå in på UNOCHAS:s databas för finansiering av humanitär nödhjälp
(FTS, Financial Tracking Service) och själv beskåda den kroniska
underfinansieringen av den humanitära nödhjälpen. När det gäller den humanitära
appellen för Syrien och appellen för de syriska flyktingarna så är ingen av dem
finansierade till 40 procent för detta år, trots att det återstår mindre än
fyra månader av året.
3. Omdirigera svenskt bistånd
Sverige bör dimensionera om i vårt
bistånd. Vi bör lägga en större del på humanitärt bistånd (till World Food
Program, UNHCR, UNOCHA etc) och vi bör lägga en större tyngdpunkt på Europas närområde.
Det senare handlar inte om att vara eurocentrisk, utan att inse att behoven är
så enorma nu.
När vi nu går in i årets sista
månader bör icke-utnyttjade biståndsmedel slussas direkt till de humanitära
hjälporganen. Sverige bör behålla enprocentsmålet i biståndet.
Fredrik Malm
Riksdagsledamot för Liberalerna
