Problemet är brist på frihet, inte brist på bygglov

Nyligen presenterade den rödgröna regeringen rapporter över situationen för mänskliga rättigheter i en rad länder.

I rapporten om Iran beskrivs förtrycket i landet på ett övergripande sätt. Men när det kommer till landets minoriteter breder tystnaden ut sig. Situationen för balucher och azerier nämns knappt alls.

Och regeringen beskriver situationen för kurderna endast med några meningar. Låt oss titta på dessa meningar.

För många kurder i Iran, särskilt de som är politiska oppositionella, väntar fruktansvärd tortyr, mångåriga fängelsestraff eller döden om de blir gripna.

Men den rödgröna regeringen väljer en annan infallsvinkel. Man konstaterar att de flesta kurder är sunnimuslimer och lägger därefter till ”Nya sunnitiska moskéer ges inte bygglov i Teheran”.

Detta är att förminska problemen. Det handlar om politiskt och kulturellt förtryck. Inte brist på bygglov.

Regeringen sammanfattar därefter situationen så här: ”Många kurder anser sig diskriminerade på arbetsmarknaden och de kämpar för en större roll för det kurdiska språket i Iran. Flera kurder har avrättats för brott mot rikets säkerhet. Ett antal kurdiska organisationer är förbjudna.”

Detta är också ett exempel på att förminska ett problem. Den diskriminering som är genomgående i det iranska samhället, inte bara mot kurder, beskrivs som i huvudsak ett arbetsgivarproblem på arbetsmarknaden.

Därtill skriver regeringen att kurder har avrättats för ”brott mot rikets säkerhet”. Men detta är ju den brottsrubricering som den iranska regimen använder. Officiellt heter det Moharebeh, vilket betyder Guds fiende. (Se t ex). Det kan betyda praktiskt taget vad som helst som är emot regimen eller Gud. En person kan bli gripen för att ha skickat ett email till Amnesty International. Vägrar personen sedan att samarbeta med säkerhetstjänsten så väntar i stället avrättning för något påstått brott, t ex narkotikalangning, brott mot rikets säkerhet eller något dylikt.

Avrättning i Iran

Den som läser rapporten ser att regeringen beskriver Moharebeh på ett annat ställe, men just när det gäller kurderna kallar man det brott mot rikets säkerhet.

Avslutningsvis konstaterar regeringen att ”ett antal” kurdiska organisationer är förbjudna.

Detta är en synnerligen mjuk skrivning. Sanningen är att alla politiska organisationer är förbjudna om de argumenterar för något annat system än den teokrati Iran är sedan 1979. De dominerande kurdiska politiska partierna är inte heller bara förbjudna. De är landsförvisade. Deras ledare har avrättats av iranska dödspatruller i Wien och Berlin.

Detta som kommenteras ovan är det enda den svenska regeringen nämner om kurdernas situation i Iran.

Regeringen nämner inte den omfattande militariseringen och inte heller hur den iranska regimen använder narkotika för att passivisera befolkningen och skapa sociala problem. 

Man berör inte heller upploppen i Mahabad efter att en kvinna som arbetade på ett hotell begick självmord genom att hoppa från ett fönster efter att ha utsatts för övergrepp av iranska militärer. Detta skedde mitt under bevakningsperioden för regeringens rapport.

Inte heller nämner rapporten det faktum att tiotals kurder (så kallade kolbars) dödas godtyckligt varje år för att de fraktar varor över gränsen från Irak.

Inte heller nämns upptrappade strider mellan gerillagrupper och militär, med följden att hundratals kurder har arresterats på mycket vaga grunder.

Det bör betonas att inget av de större kurdiska partierna kräver självständighet från Iran. Det man eftersträvar är federalism med kurdiskt självstyre. Det är ett rimligt krav som den svenska regeringen borde ställa sig bakom.

Erdogan’s taxonomy

I have published an article in the latest issue (June 2017) of Axess magazine about how Turkey has changed scientifically established Latin animal names in order to remove any references to Armenia and Kurdistan.

The article is available in the magazine (in Swedish) and in English here below.

--------------------------------------

Turkish Taxonomy

Even certain Latin animal names are seen as a threat to Turkey and so the animals will have to be called something else, writes Fredrik Malm, a Liberal Party member of the Swedish parliament.

No country in the world is under such great threat as Turkey - or at least that is what it seems like if you listen to President Recep Tayyip Erdogan.

The list of threats is long: Kurds, Armenians, critical journalists, the religious leader Fethullah Gulen, angry Twitter-users, Israel, the United States, and Jihadists (ever since Turkey stopped supporting them).

A lesser-known fact is that the Ankara government is trying to neutralize three more serious threats against Turkey: the red fox, the roe deer and the wild sheep.

Yes, it is in fact true. The Turkish government has decided to change the scientific names for these animals.

In 1758, the Swedish botanist, zoologist and physician

Carl Linnaeus, published his book Systema Naturae. Ever since, Linnaeus’ taxonomy has formed the scientific basis for the systemization of the world’s animals and plants. Step by step, new species – or variants of already known species – have been added to Linnaeus’ classification. Some of these species have regional descriptions and, for Erdogan, that is where the shoe pinches.

Carl Linnaeus' taxonomy from 1758.

In Linnaeus’ classification, the Latin names for the species red fox and roe deer and for the animal family that wild sheep are part of are, respectively, Vulpes vulpes, Capreolus capreolus, and Ovis. There are several variations or sub-species of the first two, while the sheep family also consists of several different breeds. When, around a century ago, the Russian zoologist Konstantin Satunin discovered several fox variants in the Caucasus and further south, he gave one of those variants the name Vulpes vulpes kurdistanica. That was in 1906.

Ten years later, in 1916, the zoologist W. Blackler found roe deer in the Caucasus that were similar to those that existed in the Alps and in the Carpathians in Europe. The roe deer in the Caucasus received the name Capreolus capreolus armenius. Three years after that, in 1919, Nikolai Nasonov discovered wild sheep in the same area and they were named Ovis armeniana.

These animals’ species/sub-species names kurdistanica and armenius/armeniana have been scientifically approved ever since their establishment. Their designations are comparable to, for instance, the moth known in Swedish as “åsjordfly” and the plant known as “hönsbär”. In their Latin designations, they bear references to Sweden: Spaelotis suecica (Aur.) and Cornus suecica (L.).

But then, one day in March 2005 the Environment and Forest Ministry in Ankara issued a press release, which stated: “Unfortunately there are many other species in Turkey which were named this way with ill intentions. This ill intent is so obvious that even species only found in our country were given names against Turkey's unity.”

It is an interesting statement. For one, it is perfectly reasonable to question whether these animals exist only in Turkey. For instance, the other day I saw a fox at a car park in southern Stockholm. Ovis-species and Capreolus capreolus also contain older references to the Caucasus, which can hardly be deemed to be part of Turkey.

Furthermore, the animals received their regional names several years before the Turkish republic had even been declared, which was in 1923.

However, such details are beyond the Ankara government’s comprehension, which instead simply changed the animals’ names. Vulpes vulpes kurdistanica was lumped together with the nominate species Vulpes vulpes. Ovis armeniana was renamed Ovis orientalis anatolicus and Capreolus capreolus armenius was merged with the nominate sub-species Capreolus capreolus capreolus.

The scientific community has not greeted Turkey’s politicization of Latin animal names with any enthusiasm. A catalogue of mammals in the Caucasus, published by the National Museum of Georgia, lists the scientifically established names of the animals. Under these listings are footnotes, which state:

“The Turkish government has changed the Latin names of several animals in order to remove references to Kurdistan and Armenia. The old names were a threat to Turkey’s unity, according to Turkey’s Environment and Forest Ministry.” 

The footnotes also mention that Andrew Polaszek, director-general of The International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN), makes clear that it is forbidden (verboten) to change species’ names for political reasons. At the same time, the changes do not necessarily break the law since the new names are scientifically acceptable alternatives.

The images above are from "Catalogue of the type specimens of Caucasian large mammalian fauna in the collection of the National Museum of Georgia".

This attempt at politicizing taxonomy is of course deplorable. It is indicative of a conspiratorial mindset, where any reference to Armenia and Kurdistan are claimed to be an attack on Turkey, and this despite the fact that the term Kurdistan has been used since the twelfth century, or in other words for around 900 years.

At the same time, this incident helps us understand the mentality that informs Erdogan and his rule. If someone, with such zealousness, clamps down on century-old animal names, it is not so surprising that they also shut down newspapers and imprison oppositional individuals.

However, there were no reactions from the EU. Instead, Brussels approved, with pomp and circumstance, chapter 25 in the accession process. The chapter is titled “Science and Research”.

To conclude, you can't fault Erdogan for not paying attention to details. But Carl Linnaeus is surely spinning in his grave.

Fredrik Malm, Liberal Party MP

Partiledarvalet i Liberalerna

Jag vill här ge min syn på valet av partiledare i Liberalerna.

Det måste tydligt slås fast att vi inte är nöjda med stödet i opinionen. Liberalerna pendlar mellan 5-7 procent. Det är för lågt. Stödet har dock varit stabilt utan stora skiften, vilket i dagens landskap av alltmer rörliga väljare, framför allt inom det borgerliga blocket, inte nödvändigtvis är negativt.

Min uppfattning är att Jan Björklund bör väljas om på landsmötet i höst. Det finns två starka skäl till det. Det rör ledarskap och politik.

Min samlade bild är att både Jan Björklund och hans politiska inriktning har stöd i partiet. Inte av alla och inte överallt. Men stödet är brett sett till hela landet och till politiska beslut på våra landsmöten. Samma övergripande bild reflekteras i partistyrelse och riksdagsgrupp.

Jan Björklund är skicklig på att hantera politiska processer. En central komponent i det är ett omfattande arbete internt. Sådant som sällan märks utåt. Frågor måste dras genom partiledning och riksdagsgrupp. I en del fall också genom partistyrelsen. Det handlar om att lyssna in ståndpunkter, väga fördelar och nackdelar och landa i en slutsats som har brett stöd. Ibland har vi landsmötesbeslut som vägleder, men ibland saknas sådana. Hela detta arbete bygger på att det finns ett lag runtomkring och ett tydligt, men samtidigt öppet, ledarskap.

Jag uppskattar Jan Björklunds ledarskap. Han tar ett brett ansvar och inkluderar såväl sina anhängare som dem som är mer kritiska. Och när han väl har lyssnat in och partiet har fattat beslut så driver han den linjen. Det är inte någon lätt uppgift. Liberalerna är ett parti med många individualister, många olika viljor.

Vi har byggt ett lag och professionaliserat organisationen inför valet nästa år. Laget är förstås hela partiet, men på riksnivå inkluderar det inte bara partiledaren utan också partisekreteraren, en rad centrala talespersoner, gruppledare i riksdagen etc. Vid ett partiledarbyte kommer inte allt annat vara lika. Stora delar av detta lag på riksnivå lär få byggas om. Det riskerar innebära att erfarenhet och kunskap försvinner kort tid före ett val. Jag kan inte se logiken i att göra detta nu – det är betydligt bättre att göra större förändringar av ledarskap efter ett val eller under mandatperioden, än nära före ett val.

Liberalerna är ett borgerligt parti. Den absolut största delen av våra väljarflöden går till och från andra borgerliga partier. De mätningar som gjorts visar att Jan Björklund har med råge störst förtroende av kandidaterna bland borgerliga väljare. Det har förstås att göra med Liberalernas skolpolitik och försvarspolitik, som är de områden där vårt parti har ett betydligt högre förtroende hos väljarna än vad vi har i stort. Dessa frågor är nära kopplade till Jan Björklund. Om Liberalernas ombud skulle ge honom sparken mindre än ett år före valet så skulle vårt förtroende sannolikt minska avsevärt i dessa två politikområden. Det skulle också öppna fältet fritt för andra partier att ta för sig mer i dessa frågor.

Man kan förstås anse att den profil partiet har är fel. Man kan anse att de låga siffrorna beror just på dessa prioriteringar. Men att ändra den inriktningen kort tid före ett val är mer riskabelt än vad många tror. Det har inte heller stöd i partiet eftersom den politiska linjen är fastslagen i beslut på våra landsmöten.

Jag är ingalunda okritisk. Liberalerna måste fortsätta förnyelseprocessen. Vi behöver se över fler delar av vår politik. Vi bör gå in djupare i exempelvis klimatpolitiken och hur den generella välfärden bäst utvecklas. Vi måste kritiskt granska våra egna heliga kor.

En stark liberalism som organiserad politisk kraft och som värderingsbärare är viktigare än på länge. Och det finns en framtid för Liberalerna i svensk politik.

Därför ger jag mitt stöd till Jan Björklund att leda Liberalerna i valrörelsen 2018.

Alliansen: Max 30 dagar för ett beslut om jobb i Sverige

Reglerna för arbetskraftsinvandring måste förändras, skriver vi alliansledamöter i riksdagen som ansvarar för migrationspolitik.

Artikeln publicerad i Expressen, går att läsa här.

Erdogans taxonomi

Jag skriver i senaste numret (juni 2017) av tidskriften Axess om hur Turkiet ändrat latinska vetenskapligt vedertagna namn på djur för att ta bort hänvisningar till Armenien och Kurdistan. 

Artikeln finns i tidskriften, och här nedan:

--------------------------------------

Turkisk Taxonomi

Även vissa latinska djurnamn ses som ett hot mot Turkiet. Och då får djuren heta något annat, skriver Fredrik Malm, Riksdagsledamot Liberalerna.

Inget land i världen är så hotat som Turkiet. Så låter det i alla fall om man lyssnar på president Recep Tayyip Erdogan.

Listan över hoten är lång: kurder, armenier, kritiska journalister, religiöse ledaren Fethullah Gulen, arga twittrare, Israel, USA och jihadister (sedan de slutat få turkiskt stöd).

Mindre känt är att regeringen i Ankara försöker neutralisera ytterligare tre allvarliga hot mot Turkiet: rödräven, rådjuret och fåret.

Ja, det är faktiskt sant. Turkiets regering har fattat beslut om att ändra de vetenskapliga namnen på dessa djur.

År 1758 publicerade Carl von Linné sitt verk Systema Naturae. Sedan dess har Linnés taxonomi varit den vetenskapliga ryggraden i systematiseringen av världens djur och växter. Steg för steg har nya arter eller varianter av redan upptäckta lagts till i klassificeringen. En del av dessa arter har regionala beteckningar, och det är där skon klämmer för Erdogan.

Carl von Linnés taxonomi från 1758

De latinska namnen för arterna rödräv och rådjur samt släktet får i Linnés klassifikation är Vulpes vulpes, Capreolus capreolus respektive Ovis. De två förstnämnda finns i flera olika varianter eller underarter och fårsläktet innehåller ett flertal olika arter. När den ryske zoologen Konstantin Satunin fann flera varianter av räv i Kaukasus och söderöver för drygt hundra år sedan fick en av dem namnet Vulpes vulpes kurdistanica. Året var 1906.

Tio år senare, 1916, fann zoologen W. Blackler rådjur i Kaukasus, snarlika dem som finns i Alperna och Karpaterna i Europa. De kaukasiska rådjuren fick namnet Capreolus capreolus armenius. Tre år därefter, 1919, fann Nikolai Nasonov vildfår i samma område, vilka fick namnet Ovis armeniana.

Arts-/underartsbeteckningarna kurdistanica och armenius/armeniana har varit vetenskapligt godkända för dessa djur sedan dess. De kan jämföras med exempelvis åsjordfly och hönsbär som bär hänvisningar till Sverige: Spaelotis suecica (Aur.) respektive Cornus suecica (L.).

Men så en dag i mars 2005 kom ett pressmeddelande från miljö- och skogsdepartementet i Ankara: ”Tyvärr finns många arter i Turkiet som fått sina namn på grund av onda avsikter. Dessa onda avsikter blir uppenbara eftersom arter som bara upptäckts i vårt land fått namn som går emot Turkiets enhet.”

Det är ett intressant uttalande. Dels kan man rimligen ifrågasätta om dessa djur endast finns i Turkiet. Jag såg till exempel en räv på en parkering i Huddinge häromdagen. Ovis-arter och Capreolus capreolus har också äldre referenser till Kaukasus, vilket svårligen kan påstås ligga i Turkiet.

Därtill fick djuren sina regionala beteckningar flera år innan republiken Turkiet ens utropats 1923.

Men sådant är överkurs för regeringen i Ankara. Man ändrade istället namnen på djuren. Vulpes vulpes kurdistanica klumpades ihop med nominatarten Vulpes vulpes. Ovis armeniana döptes om till Ovis orientalis anatolicus och Capreolus capreolus armenius slogs ihop med nominatunderarten Capreolus capreolus capreolus.

Turkiets politisering av latinska djurnamn har inte lett till någon förtjusning i forskarvärlden. I en katalog över däggdjur i Kaukasus, utgiven av Georgiens Nationalmuseum, listas de vetenskapligt vedertagna namnen på djuren. Under dessa finns fotnoter:

”Den turkiska regeringen har ändrat de latinska namnen på flera djur för att ta bort referenser till Kurdistan och Armenien. De gamla namnen hotade Turkiets enhet, slog Turkiets miljö- och skogsdepartement fast.”

Där nämns också att Andrew Polaszek, generalsekreterare för Internationella kommissionen för zoologisk nomenklatur (ICZN), klargör att det är förbjudet (verboten) att ändra arters namn av politiska skäl. Samtidigt behöver inte ändringarna bryta mot reglerna eftersom de nya namnen är vetenskapligt godtagbara alternativ.

(Bilderna ovan är hämtade från "Catalogue of the type specimens of caucasian large mammalian fauna in the collection of the National Museum of Georgia".)

Detta försök att politisera taxonomin är förstås bedrövligt. Det visar på ett konspirativt tänkande, där varje hänvisning och referens till Armenien och Kurdistan påstås vara ett angrepp på Turkiet. Detta trots att termen Kurdistan har använts med säkerhet sedan 1100-talet, alltså i ungefär 900 år.

Denna incident hjälper oss samtidigt att förstå den mentalitet som präglar president Erdogan och hans styre. Om man med sådan nitiskhet jagar hundra år gamla djurnamn är det inte så konstigt att man också stänger tidningar och fängslar oppositionella.

Men reaktionerna från EU uteblev. Istället godkände Bryssel under pompa och ståt kapitel 25 i anslutningsprocessen. Avsnittet bär titeln ”Vetenskap och forskning”.

Slutsatsen av detta är att Erdogans konspirationsteorier även syns i detaljerna. Och att Carl von Linné vänder sig i sin grav.

Fredrik Malm, Riksdagsledamot Liberalerna