Jag vill här ge min syn på valet av
partiledare i Liberalerna.
Det måste tydligt slås fast att vi inte
är nöjda med stödet i opinionen. Liberalerna pendlar mellan 5-7 procent. Det är
för lågt. Stödet har dock varit stabilt utan stora skiften, vilket i dagens
landskap av alltmer rörliga väljare, framför allt inom det borgerliga blocket,
inte nödvändigtvis är negativt.
Min uppfattning är att Jan Björklund bör
väljas om på landsmötet i höst. Det finns två starka skäl till det. Det rör
ledarskap och politik.
Min samlade bild är att både Jan
Björklund och hans politiska inriktning har stöd i partiet. Inte av alla och
inte överallt. Men stödet är brett sett till hela landet och till politiska
beslut på våra landsmöten. Samma övergripande bild reflekteras i partistyrelse
och riksdagsgrupp.
Jan Björklund är skicklig på att hantera
politiska processer. En central komponent i det är ett omfattande arbete
internt. Sådant som sällan märks utåt. Frågor måste dras genom partiledning och
riksdagsgrupp. I en del fall också genom partistyrelsen. Det handlar om att
lyssna in ståndpunkter, väga fördelar och nackdelar och landa i en slutsats som
har brett stöd. Ibland har vi landsmötesbeslut som vägleder, men ibland saknas
sådana. Hela detta arbete bygger på att det finns ett lag runtomkring och ett
tydligt, men samtidigt öppet, ledarskap.
Jag uppskattar Jan Björklunds ledarskap.
Han tar ett brett ansvar och inkluderar såväl sina anhängare som dem som är mer
kritiska. Och när han väl har lyssnat in och partiet har fattat beslut så
driver han den linjen. Det är inte någon lätt uppgift. Liberalerna är ett
parti med många individualister, många olika viljor.
Vi har byggt ett lag och
professionaliserat organisationen inför valet nästa år. Laget är förstås hela
partiet, men på riksnivå inkluderar det inte bara partiledaren utan också
partisekreteraren, en rad centrala talespersoner, gruppledare i riksdagen
etc. Vid ett partiledarbyte kommer inte allt annat vara lika. Stora delar av
detta lag på riksnivå lär få byggas om. Det riskerar innebära att erfarenhet och kunskap
försvinner kort tid före ett val. Jag kan inte se logiken i att göra detta nu –
det är betydligt bättre att göra större förändringar av ledarskap efter ett val eller under mandatperioden, än nära före ett val.
Liberalerna är ett borgerligt parti. Den
absolut största delen av våra väljarflöden går till och från andra borgerliga
partier. De mätningar som gjorts visar att Jan Björklund har med råge störst
förtroende av kandidaterna bland borgerliga väljare. Det har förstås att göra
med Liberalernas skolpolitik och försvarspolitik, som är de områden där vårt parti
har ett betydligt högre förtroende hos väljarna än vad vi har i stort. Dessa
frågor är nära kopplade till Jan Björklund. Om Liberalernas ombud skulle ge
honom sparken mindre än ett år före valet så skulle vårt förtroende sannolikt
minska avsevärt i dessa två politikområden. Det skulle också öppna fältet fritt
för andra partier att ta för sig mer i dessa frågor.
Man kan förstås anse att den profil
partiet har är fel. Man kan anse att de låga siffrorna beror just på dessa prioriteringar.
Men att ändra den inriktningen kort tid före ett val är mer riskabelt än vad
många tror. Det har inte heller stöd i partiet eftersom den politiska linjen är
fastslagen i beslut på våra landsmöten.
Jag är ingalunda okritisk. Liberalerna
måste fortsätta förnyelseprocessen. Vi behöver se över fler delar av vår
politik. Vi bör gå in djupare i exempelvis klimatpolitiken och hur den generella
välfärden bäst utvecklas. Vi måste kritiskt granska våra egna heliga kor.
En stark liberalism som organiserad
politisk kraft och som värderingsbärare är viktigare än på länge. Och det finns
en framtid för Liberalerna i svensk politik.
Därför ger jag mitt stöd till Jan
Björklund att leda Liberalerna i valrörelsen 2018.
