Krönikan handlar om situationen i Turkiet, ett passande ämne med tanke på president Abdullah Guls besök till Sverige i september.
Krönikan går att läsa här och klistras också in här nedan.
Pressfrihet, kurder, rasism.
I dag skriver Fredrik Malm (FP) ett inlägg i debattserien "Politikens skillnader".
Den 10-12 september kommer Turkiets president Abdullah Gul till Sverige. Det är första gången en turkisk president kommer på officiellt besök till Sverige.
Turkiets roll i Mellanöstern, våldet i Syrien och anslutningsprocessen till EU lär stå på dagordningen.
Men mindre ofta diskuteras det som är mest väsentligt av allt, nämligen vad som händer inne i Turkiet. Där är problemen betydligt större än vad regeringsföreträdarna från Ankara vill medge.
Politikens skillnader
Här är några punkter som borde stå på dagordningen när Abdullah Gul besöker Sverige.
Pressfriheten. Turkiet har idag ca 100 journalister i fängelse. Det är nästan dubbelt så många som för ett år sedan. Landet sägs vara världsrekordhållare i att fängsla journalister. Förra året yrkade en åklagare på 3000 års fängelse för en journalist. Misshagliga journalister kan också avskedas. Till exempel fick Ali Akel sparken från dagstidningen Yeni Safak för att han kritiserade premiärminister Erdogan i en kolumn den 25 maj i år.
Kurderna. Turkiska staten har de senaste åren fått någon sorts fnatt när det gäller arresteringar. Flera tusen kurdiska politiker, skribenter och aktivister har gripits. De kan hållas i många månader utan rättegång, och åklagarna yrkar ofta på tiotals år i fängelse. Officiellt är detta en kampanj mot gerillan PKK, men i praktiken slår batongerna betydligt vidare än så. Vem som grips är ett lotteri. Till exempel fick en man 8 års fängelse (åklagaren yrkade på 25 år) för att ha bedrivit "propaganda" - trots att han är döv, stum, analfabet och illiterär. För en månad sedan dömdes två studenter till 8 års fängelse för att de hållit upp en banderoll som krävde gratis utbildning.
Rasismen. Det är hemskt att behöva säga det, men Turkiets regering understödjer motsättningar och hat. Premiärminister Erdogan hotade för två år sedan att deportera 100 000 armenier från Turkiet. Han uttalade att kurder som inte älskar Turkiet borde lämna landet. För några månader sedan talade Turkiets inrikesminister Idris Naim Sahin vid ett möte där deltagare höll upp plakat med texten "alla armenier är horungar" (?Hepiniz Ermenisiniz, Hepiniz Piçsiniz?). Vid ett stödmöte för Gazaflottiljen/Mavi Marmara, med tydliga kopplingar till Turkiets regering, hölls det upp plakat med hakkorset och texten "Vi tackar er" (?Ellerinize Saglik?). Detta är bara ett axplock.
Journalister och politiker måste våga ställa de obekväma frågorna till Abdullah Gul. Annars kommer hans besök att reduceras till ett gemytligt kafferep i Arvfurstens palats och några kindpussar på Slottet.
