torsdag 19 juli 2012

Ingmar Karlssons plagiat

För några år sedan läste jag Sveriges förre generalkonsul i Turkiet Ingmar Karlssons bok "Kurdistan - landet som icke är" (Wahlström & Widstrand, 2008). Jag skrev också i Expressen om boken.

Jag upptäckte då att flera passager i boken var i stort sett rakt av plagierade från en rapport av International Crisis Group. Jag skrev då ett inlägg på bloggen, men inlägget försvann när jag sedan dödade bloggen, men jag sparade ned det på datorn.

Nu har Torbjörn Jerlerup gjort en granskning av ett citat i Ingmar Karlssons senaste bok. Det är bra att detta granskas och jag lägger därför upp min genomgång igen så att den finns tillgänglig på nätet.

...................................................................

tisdagen den 9:e september 2008

Ingmar Karlssons plagiat i "Kurdistan - Landet som icke är"


Sakine Madon berättade förra veckan om avslöjandet 2004 att Ingmar Karlsson plagierat en artikel i SVD i en av sina böcker.

Detta återgavs också i Expressen, den 1/4 2004 (obs, inget aprilskämt):


Toppdiplomaten Ingmar Karlsson anklagas för plagiat. Flera stycken i hans bok är stulna från en debattartikel.

- Så beter man sig bara inte, säger upphovsmannen Carl Johan Gardell.

Knappt har stormen bedarrat efter Arne Rebergs indragna bok om Astrid Lindgren. Då seglar nästa författarkonflikt upp. Nu handlar det om Sveriges generalkonsul i Turkiet, Ingmar Karlsson och hans bok "Tro, terror och tolerans".

- Jag upptäckte snabbt att boken innehåller meningar och citat från en artikel jag skrivit i Svenska Dagbladet, säger historikern Carl Johan Gardell.

Artikeln handlade om en bok av den franske islamexperten Gilles Kepel. Carl Johan Gardell har hittat 13 stycken i Ingmar Karlssons bok som är snarlika eller exakta med formuleringarna i artikeln i SvD.

- Inom forskarvärlden är det tabu att inte ange källan. Jag förstår inte hur Ingmar Karlsson har resonerat, säger Carl Johan Gardell.

Ingmar Karlsson bad då om ursäkt och lovade att rätta till felet om fler upplagor skulle ges ut.

När jag läser "Kurdistan - Landet som icke är" så inser jag att Karlsson har gjort precis samma sak en gång till.

Nu handlar det inte om en artikel i SVD utan om en 20-sidor rapport av International Crisis Group (ICG) från 2007. Det handlar om delkapitlet i boken som rör normalisering och folkomröstning i Kirkuk. Att notera är dessutom att denna 20-sidor korta rapport tycks vara den enda källan Karlsson använder sig av i den del av boken som rör den mest brännheta frågan för Irak och Kurdistan under detta årtionde.

Vad som är slående är att ICG-rapporten inte ens nämns i litteraturförteckningen längst bak i boken, och inte heller i inledningen där Karlsson klargör att ett annat kapitel är en utvidgning av ett kapitel i en av hans tidigare böcker. Därmed blir det extra besvärligt att faktiskt upptäcka detta.

(För läsare som inte känner till Kirkuk hänvisar jag till en kort beskrivning längst ned i detta inlägg, där det också finns lite lästips.)

Låt oss gå igenom detta sakligt.

I Karlssons bok på sidorna 161-163 och 166 (se bilder nedan) så återges i stort sett direkta översättningar från ICG:s rapport (sidorna 2-4, 8, 12-13, 15 och 19). På ett ställe i boken anges ICG som källa, då för en detaljuppgift om återvändande shiitiska araber. I övrigt berättas aldrig för läsaren att hela avsnittet är så nära en direktöversättning av ICG-rapporten det går att komma.

Se bilderna nedan, och jämför med ICG:s rapport som finns att ladda ned här.






De stycken som är markerade i gult är i stort sett direktöversättningar från ICG-rapporten, och du hittar dem i rapporten enligt följande:

2 - sida 2 i rapporten sista stycket
3 - sida 3 inledningen andra stycket vänsterspalt (här nämner IK källan)
4 - sida 4 ungefär mitten vänsterspalten
5 - sida 9 ungefär i mitten vänsterspalten
6 - sida 9 strax under nr 5
7 - sida 9 direkt efter nr 6
8 - sida 8 högerspalten
9 - sida 2 andra stycket
10 - sida 12 högerspalten första delen
11 - sida 13 först i vänsterspalten
12 - sida 19 inledningen av sammanfattningen
13 - sida 3 överst vänsterspalt
14 - sida 3 strax under nr 13
15 - sida 3 direkt efter 14
16 - sida 8 en bit ned i vänsterspalten
17 - sida 8 efter nr 16
18 - sida 13 längst ned i vänsterspalten (notera att detta är ett citat från en turkmensk politiker, men återges av Karlsson som ett faktum)
19 - sida 15 sist i vänsterspalten

Hur gör Karlsson? Jo, han tar ett stycke här, ett stycke där och klistrar sedan in dem i boken så att styckena hamnar i stort sett i en direkt följd. Totalt handlar det om tre hela sidor i Karlssons bok som är snudd på direkta översättningar från ICG-rapporten.

Detta görs dessutom selektivt. ICG för i rapporten flera viktiga resonemang, som i kort sammanfattning går ut på:

1. Hård kritik mot de kurdiska partierna för deras agerande i Kirkuk, men ICG anser också att de ser en förändrad och mer lyssnande attityd från de kurdiska ledarskapet senaste året.
2. Betoning av vikten av större engagemang från USA:s sida och en mer långsiktigt hållbar strategi.
3. Rekomendationer till samtliga inblandade parter (Krg, Irak, Turkiet, PKK, de olika grupperna i Kirkuk samt USA)
4. Att Turkiet dämpar sin retorik rörande Kirkuk och erbjuder PKK amnesti (ej högsta ledarskiktet som föreslås avväpnas och integreras i Kurdistan-Irak) mot att de lägger ned vapnen.

Av dessa punkter återger Ingmar Karlsson endast punkt ett, och då endast första bisatsen. USA:s roll nämns inte, inte heller ICG:s kritik mot Turkiets agerande eller signalerna om en förändrad attityd från kurdiskt håll.

Eftersom Karlsson inte berättar för läsaren att de långa resonemangen är inklippta från en rapport så tror förstås läsaren att detta är Karlssons egna analyser. Om han däremot berättade om källan så skulle en uppmärksam läsare se att den dessutom återges mycket selektivt.

Ett exempel är ett Crisis Groups stycke om hur grupperna i Kirkuk ser på folkomröstningsfrågan. Karlsson i stort sett direktöversätter stycket (nr 5 markerat gult sid 163 och nr 6 markerat gult sid 165). Men det finns en liten hake. När Karlsson delar upp ICG-stycket i två så väljer han att inte översätta en viktig mening som finns i mitten.
Den lyder: "Some of their opponents may accept the 1957 census as a baseline but will question the legitimacy of identity papers held by Kurds claiming a Kirkuki ancestry" (sida 9 i rapporten, vänsterspalten).

Denna mening innebär nämligen att ICG inte definierar synen på folkomröstningsfrågan som en tvådimensionell fråga, utan komplicerar den ytterligare. Detta passar uppenbarligen inte Ingmar Karlssons tes varför han låter meningen utgå och därmed sätter den kurdiska uppfattningen och den icke-kurdiska uppfattningen i motsatsförhållande, och inga uppfattningar tycks finnas där emellan.

Nu ska klargöras att Ingmar Karlsson (tack och lov!) aldrig hävdat att hans bok är något vetenskapligt verk. I sitt rättshaveristmejl om sina kritiker hävdar Karlsson att en tidigare bok blivit ett "standardverk", så förmodligen anser han att Kurdistan-boken är något liknande, en sorts encyklopedi över bergsfolket.

Men detta betyder förstås inte att man kan hantera källor hur som helst. Det betyder inte heller att man kan förvänta sig att gå fri från kritik. Och det betyder framför allt inte att man bör plagiera på samma sätt som tidigare, när man redan fått göra avbön en gång och be om ursäkt.

Guns N' Roses skulle förstås kunna skriva "Lyrics: W Axl Rose" ovanför texten till Knockin on heaven's door i CD-fordralet till Use your illusion 2, men Bob Dylan skulle inte tycka om det.

Kort beskrivning av Kirkuk:
Kiruk är en stad i norra Irak, en mosaik där kurder, araber, turkmener och assyrier lever. När Baathpartiet styrde fördrevs hundratusentals icke-araber (främst kurder) och regimen betalade araber för att flytta in till staden. På så sätt förändrades demografin och regimen försäkrade sig om arabisk kontroll över de stora oljefyndigheterna, och försökte göra slut på kurdiska anspråk att införliva staden i sin autonomi (på 1970-talet) och eventuellt i en framtida självständig kurdisk stat.

Efter Saddam Husseins fall har fördrivna kurder återvänt och många araber har lämnat Kirkuk. Enligt Iraks konstitution ska en folkomröstning hållas senast 31/12 2007 om framtida status för Kirkuk och andra områden runtomkring - om de ska tillhöra arabiska Irak eller det kurdiska självstyret. Folkomröstningen har skjutits upp och ännu inte hållits. Svensk-italienaren Staffan de Mistura är FN:s sändebud i Kirkuk och försöker att hitta en lösning på problemen, något som är svårt eftersom kurder, araber och turkmener har olika krav och visar upp stor oförsonlighet mot varandra.


 Lite läsning för den som är intresserad att lära sig mer om Kirkuk och Baathpartiets ohyggliga brott mot befolkningen där:

- Henry Astarjians "The struggle for Kirkuk" som är både personlig och läsvärd. Handlar inte så mycket om arabiseringen, men desto mer om tiden fram till Qassem-kuppen 1958.

- Min och Gulans artikel i Expressen 2005 om Kirkuk.

- International Crisis Groups första rapport om Kirkuk.

- Noury Talabanis uppsats "Arabization of the Kirkuk Region" (jag har ej hittat på nätet, men den gavs ut vid Upsala Universitet).

- Gå in på turkmen.nl för ett turkmenskt perspektiv.