Bosnien-Hercegovina och framtiden

I lördags arrangerade Folkpartiet liberalerna, tillsammans med liberala biståndsstiftelsen Silc och europeiska Alde-partiet ett seminarium i Sveriges riksdag om Bosnien-Hercegovina. Det var mycket intressant, och extra roligt att över 160 personer letat sig dit.

Jag höll ett välkomstanförande på seminariet, vilket går att läsa här nedan:

-----------------

Fredrik Malm
Anförande Bosnienseminarium 23 november 2013

Det talade ordet gäller.


Hjärtligt välkomna hit,

Det är väldigt roligt att så många har kommit hit och jag hoppas att alla har fått lunchmackor och hittat en plats här inne i salen. Vi befinner oss nu i Riksdagens Förstakammarsal. Fram till 1970 hade vi ju ett tvåkammarsystem i Sverige, och ledamöterna i första kammaren träffades alltså i denna sal. Nuförtiden används det här rummet för seminarier och det är i trappan som ni gick upp här utanför som Kungafamiljen, talmannen och riksdagsledamöterna vandrar in när riksdagens arbetsår Riksmötet inleds i september varje år.

Mitt namn är Fredrik Malm. Jag är riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna och sitter i utrikesutskottet.

Vi är väldigt glada att kunna arrangera detta seminarium, med rubriken ”Bosnien-Hercegovina och framtiden”. Vi vill signalera vårt stöd för en fortsatt EU-integration för Bosnien-Hercegovina, vi vill tydliggöra hur viktigt det är att Bosnien-Hercegovina bygger gemensamma statsstrukturer för att landet ska kunna fungera och inte delas upp ytterligare, och vi vill markera vikten av att stärka liberala principer om individens rättigheter i Bosnien-Hercegovina.

Vi har flera talare på seminariet idag, och jag vill presentera dem en i taget.

Ola Svenningsson är chef för enheten för utvidgning på Utrikesdepartementet och kommer att berätta mer konkret var Bosnien-Hercegovina befinner sig i EU-processen, vad som krävs för att få klartecken att börja förhandla mer mera.

Jasenko Selimovic är statssekreterare hos integrationsminister Erik Ullenhag, och kandiderar för Folkpartiet liberalerna i valet till Europaparlamentet nästa år. Jasenko kommer att tala om vikten av ett stärkt europasamarbete med Bosnien.

Sumeja Tulic är en av våra gäster från Bosnien, hon är expert på frågor som rör mänskliga rättigheter och arbetar på den svenska organisationen Civil Rights Defenders fältkontor i Sarajevo. Sumeja kommer att tala om situationen för mänskliga rättigheter i Bosnien, och du är hjärtligt välkommen hit.

Jovan Divjak är vår andra gäst från Sarajevo. Jovan Divjak leder organisationen ”Utbildning bygger Bosnien och Hercegovina”. Herr Divjak var en av de ledande i försvaret av Sarajevo under belägringen 1992-1995 och är djupt respekterad i Bosnien. Vi är väldigt glada att Jovan Divjak har kommit till Sverige för att medverka i detta seminarium och vi vill önska dig hjärtligt välkommen till Sverige och till Sveriges riksdag.

Vi vill också välkomna Bosnien-Hercegovinas ambassadör för Sverige och Estland, H.E. Jadranka Kalmeta till seminariet, och vi vill också välkomna Sveriges tidigare ambassadör i Sarajevo, Lars-Erik Wingren, samt partiordföranden och generalsekreteraren Dennis Gratz och Albin Zuhric från det liberala partiet Nasa Stranka i Bosnien-Hercegovina.

Vänner,

Europa brottas idag med svåra ekonomiska problem. Men vi måste inte bara lösa den ekonomiska krisen, utan också tänka framåt och fortsätta utvidgningsprocessen. Detta är särskilt angeläget när vi den senaste månaden har sett hur både Armenien och Ukraina har avbrutit förhandlingar om associationsavtal med EU för att i stället ingå närmare allians med Ryssland.

Bosnien-Hercegovina är idag en bra bit från ett EU-medlemskap. Men om landet kan lösa problematiken kring det så kallade Sejdic-Fincimålet så finns möjlighet att lämna in en ansökan före valet nästa år.

I slutet av 1800-talet fanns det, grovt sett, endast tre stater i Östeuropa – det var Ryssland, dubbelmonarkin Österrike-Ungern och det Osmanska riket. Idag består Östeuropa av drygt 20 stater, varav 7 stycken tidigare var sammanfogade i Jugoslavien.

Alla länderna i Östeuropa har sina historiska trauman från världskrigen och från kommunismen. Men inget land fick sin självständighet efter ett sådant blodbad som Bosnien-Hercegovina. Kriget i Bosnien; med den etniska rensningen, belägringen av Sarajevo, koncentrationslägren och sommaren 1995 också folkmord som tydligaste symboler, är det mörkaste kapitlet i vår nutida historia i Europa.

Kriget var resultatet av ultranationalism, dess yttersta skuld bär de politiska ledare som drev fram kriget. Men omvärlden bär också ett ansvar. Man lyckades inte överbrygga politiska motsättningar mellan olika regeringar, men framför allt upprätthöll omvärlden ett vapenembargo och agerade inte i tid för att få ett slut på kriget. Världssamfundets misslyckande i Bosnien var i det närmaste kapitalt när säkerhetszonerna föll en efter en.



Jasenko Selimovic (FP) talar om Bosnien och EU

År 1992 tog Sverige emot över 60 000 flyktingar från Bosnien-Hercegovina. Totalt tog vi emot drygt 80 000 bosnier under kriget. Det var ingen lätt uppgift. Vi befann oss i en djup lågkonjunktur med massarbetslöshet, i september 1992 höjde Riksbanken styrräntan till ofattbara 500 procent. Samtidigt hade främlingsfientliga Ny Demokrati kommit in i Riksdagen och Lasermannen satte skräck i invandrare i Stockholm. Under 1991 och 1992 begicks 117 attentat mot flyktingförläggningar i Sverige, och 151 attentat mot invandrare utanför förläggningarna.

Jag är väldigt stolt över att Sverige tog emot så pass många flyktingar från Bosnien som vi gjorde. Vårt land ställde upp nästan mest i Europa, trots att vår regering kände sig tvungen att införa visumtvång sommaren 1993, och trots att vårt lilla land hade en ekonomi i fritt fall just dessa år i början av 1900-talet.

Det fanns många i Sverige och Europa som ställde upp för civilbefolkningen på Balkan. Det samlades in mediciner och kläder, och det hölls fackeltåg och manifestationer för att mana till stöd för de nödställda. Men det fanns inte någon som samsyn om det som var allra viktigast – att få slut på kriget. Kriget i Bosnien, och den efterföljande etniska rensningen i Kosovo, tvingade fram en förändring av folkrätten, det som vi idag kallar för ”Skyldigheten att skydda” – på engelska ”Responsibility to Protect”. Men om denna doktrin i den internationella rätten hade funnits på plats när kriget bröt ut, då hade omvärlden tvingats att agera tidigare.

Det yttersta ansvaret för vad som händer i ett land bär politikerna som styr landet och det etablissemang som dominerar debatten och till stor del formar attityder och förhållningssätt hos många invånare.

Men omvärldens svek mot befolkningen i Bosnien-Hercegovina förpliktigar oss att öka våra ansträngningar för att bidra till en positiv utveckling i framtiden. Det finns idag stora utmaningar för Bosnien, och svåra politiska knutar som måste knytas upp. Detta förutsätter att det finns ett fortsatt engagemang från Europeiska Unionens sida.

Det är viktigt att EU inte bara signalerar att man är engagerad för Bosniens framtid. Man måste också vara tydlig med vad man vill. I dagsläget upplever vi att EU gärna påpekar hur viktigt det är att Bosnien-Hercegovina tar steg framåt, men det händer alldeles för lite konkret. Vår uppfattning är att Europeiska Unionen på allvar måste engagera sig för Bosniens sak och formulera tydligare mål och ställa tydligare krav på ledarna i landet för att fortsatt vara en relevant aktör.

Låt mig peka på några punkter som vi anser är viktiga liberala ståndpunkter:

• Vi vill fortsätta att stödja ansatser till nya partibildningar, som dyker upp då och då, och som inte är förankrade i någon särskild folkgrupps intressen, alltså partier som grundar sig på en liberal ideologi snarare än enbart riktar sig till en viss grupp. Vi vet med säkerhet att detta är mycket svårt i ett land där såren efter krig och skövling fortfarande sitter så djupt – men vi är övertygade om vikten av att det finns liberala, icke-nationalistiska, alternativ för väljarna.

 

• Vi menar att det är viktigt att beslutsfattare i Bryssel och på andra håll inte ger vika för Republika Srpskas särintressen. Detta är dock en uppenbar risk, inte minst av ren utmattning över Republika Srpska ständiga obstruktion.

• Vi menar att det centrala kravet på bosniska politiker måste vara att bygga effektiva gemensamma bosniska statsstrukturer inför ett framtida EU-inträde.

• När vi talar om försoning som titel på detta seminarium då talar om rättvisa och upprättelse.

• Det är också viktigt att betona att Daytonavtalet endast var tänkt som ett kortvarigt provisorium. Bosnien-Hercegovina behöver en modern konstitution som garanterar individuella fri- och rättigheter. Invånarna i Bosnien har olika religioner och traditioner, men å andra sidan har man samma historia och språk och en gemensam samlevnad under århundraden, förutom en kortare period för drygt hundra år sedan till följd av olycklig konsekvens efter ottomansk och österrikisk-ungersk dominans.

 

• Vi vill också verka för ett samhälle där religion och politik hålls isär. Vi ser runt om i världen hur antisemitismen fortfarande är stark, hur islamofobin växer och hur kristna förföljs och attackeras. Vare sig det handlar om stormuftin, patriarken eller kardinalen i Bosnien så anser vi att religiösa ledare inte ska ta på sig rollen att vara politiska ledare.

I vårt parti Folkpartiet liberalerna har vi på olika sätt engagerat oss för Bosnien-Hercegovina. Vårt parti var mycket tydligt att försvara Bosniens självständighet, när detta erkännande ifrågasattes och påstods vara förhastat. Under kriget ansvarade vi för invandringsfrågorna i regeringen, och agerade då för ett omfattande svenskt mottagande av flyktingar. Våra dåvarande ledande politiker krävde tidigt att Nato skulle intervenera mot Ratko Mladic styrkor, och vi är sedan mitten av 1990-talet det enda partiet i Sveriges riksdag som förespråkar ett svenskt medlemskap i Nato.



Klotter på svenska i centrala Sarajevo.

Folkpartiet liberalerna initierade en särskild debatt om Bosnien i riksdagens kammare 1993. Under kriget organiserade vårt ungdomsförbund LUF hjälpleveranser där deras medlemmar forslade in mediciner till det belägrade Sarajevo genom tunneln under flygplatsen. Jag besökte Sarajevo första gången 1997, i ett av de tidigare samarbeten vi hade med liberaler i Bosnien efter kriget. Genom vår biståndsstiftelse Silc har vi samarbetat med liberala partier, även om dessa tyvärr varit små och svaga, för att bidra till att bygga upp ett liberalt partiväsende. Vi har också ett samarbete med liberalerna i Serbien, LDP som leds av Cedomir Jovanovic, och vi har goda kontakter med liberaler i Kroatien och även med liberaler såväl bland albaner och serber i Kosovo.

I somras tog vår partiordförande och vice statsminister Jan Björklund upp minnet av Srebrenica i sitt tal i Almedalen, och bland annat Jasenko Selimovic, jag själv och EU-minister Birgitta Ohlsson skrev artiklar i ämnet och höll tal på minnesmöten. Vår integrationsminister Erik Ullenhag markerade också sitt stöd för JMBG-protesterna i Bosnien.

För oss är det naturligt att fortsätta driva frågan om Bosnien-Hercegovinas framtid. Vi hoppas att detta seminarium ska bli ett ytterligare steg i detta arbete.

Tack så mycket – Hvala.

EU och Kurdistan

Jag skriver i Upsala Nya Tidning om EU och Kurdistan tillsammans med Erik Scheller, Liberala ungdomsförbundet kandidat till Europaparlamentet i valet 2014.

Artikeln går att läsa här.



Erbil, huvudstad i Kurdistan-Irak

Internationellt nyhetsbrev

Jag har startat ett nyhetsbrev. Vill du få information om Folkpartiets internationella aktiviteter och utrikespolitiska kommentarer - anmäl då din email på denna länk. Syftet är att förbättra informationen om våra aktiviteter och nå personer som inte alls, eller mindre ofta, följer Facebook.

Jämställdhet i skolan

Jag skriver i Norrtelje Tidning om jämställdhet i skolan, tillsammans med jämställdhetsminister Maria Arnholm.

Artikeln kan läsas här.