Jag sprang på en artikel på Svenska Kyrkans hemsida. Den skrevs i juni i år. Företrädare för Svenska Kyrkan och några biståndsorganisationer skriver att Israels ockupation av palestinska områden måste upphöra.
Artikeln finns här.
Åsikterna är kända sedan tidigare, inte mycket att orda om här.
Men jag studsade på en mening som i mitt tycke är problematisk.
Artikelförfattarna skriver: "
Det arbete för fred och mänskliga rättigheter som görs av oberoende organisationer i Israel och Palestina står idag för det kanske enda hoppet om att en fredlig lösning på konflikten ska nås"
Denna mening belyser en ganska allmän uppfattning, inte minst i biståndsvärlden, nämligen att länder byggs upp av "oberoende organisationer", vilket är ungefär liktydigt med det civila samhället.
I fallet Israel och Palestina är det problematiskt att sätta hoppet till dessa oberoende organisationer av flera skäl.
Till att börja med finns det inte särskilt många oberoende organisationer i Palestina, och särskilt inte på Gazaremsan. Organisationer är politiserade och arbetar på nåder från de palestinska myndigheterna. Många är helt beroende av biståndsmedel.
Men den huvudsakliga invändningen är att enda sättet att nå en fred och bildandet av en palestinsk stat är genom politiska beslut. Och politiska beslut fattas av politiker, inte av oberoende organisationer. Vad som krävs är politiker (och diplomater) som förhandlar, enas och skriver på avtal. Och i Israel krävs politiker som fattar kloka beslut (i motsats till många beslut som nu tyvärr fattas av israeliska politiker) om att avbryta expansion i bosättningar, för att nämna exempel.
På den palestinska sidan behövs politiker som genomför demokratiska reformer, stopp för bidrag till terrorister och mycket annat.
Vad artikelförfattarna istället borde fokusera på är hur de politiska krafterna som verkar för fred kan stärkas. Dit hör den israeliska mitten och vänstern. Och dit hör demokratiska krafter på den palestinska sidan.
På samma sätt behövs rättsstaten stärkas i Palestina. Men detta sker inte av sig självt - det förutsätter politiska beslut. Att stärka rättssamhället innebär inte bara att det finns duktiga jurister, framför allt krävs att det finns lagar och regler som vilar på demokratiska grund. Och dessa lagar beslutas av politiker.
Jag skulle önska att mer fokus lades på att stärka oppositionspolitiker och bygga ett demokratiskt partiväsende, än att främst plöja in pengar i projekt som inte nämnvärt påverkar de faktiska besluten.
Oberoende organisationer och civila samhället är viktigt. Jag säger inget annat. Dessa kan bidra till opinionsbildning och mycket annat som kan förändra politiken. Men att påstå att dessa organisationer är det kanske enda hoppet om en fredlig lösning på Mellanösternkonflikten är att retirera från målet att nå en fred baserad på lag och rätt.
