Ett krig mellan civilisation och barbari

Just nu pågår en fruktansvärd utveckling i Irak, Syrien och Kurdistan. Islamiska Staten (IS, tidigare ISIS) har under sommaren ryckt fram i delar av Irak och stärkt sina ställningar i Syrien. De har tillskansat sig tunga vapen i strid och från militära förråd. De attackerar nu i alla väderstreck.

Islamiska Staten är namnet på det ”kalifat” som ledaren Abu Bakr al-Baghdadi har utropat över de områden IS kontrollerar, med staden Raqqa som starkaste fäste. Gruppen har sina rötter i den forna irakiska grenen av al-Qaida.

IS utgör ett dödligt hot mot praktiskt taget alla som inte delar dess totalitära tolkning av sunniislam. Kristna assyrier/syrianer/kaldéer på Nineveslätten öster om Mosul och jezidier i Sinjar väster om Mosul har drabbats skoningslöst med mord och massflykt. Samma öde gick turkmener till mötes i Tal Afar.

Bilderna från Sinjarbergen dit jezidikurder flydde undan IS är hjärtskärande. Tusentals människor utan vatten och mat. Många har nu evakuerats men flera hundra har dött. Det vi nu bevittnar är inte ett krig mot terrorismen, det är mer omfattande än så – det är ett krig mellan civilisation och barbari.

På Ninevehslätten har kristna assyrier/syrianer/kaldéer levt i årtusenden. Men nu har de flytt. IS forcerade österut från Mosul in på slätten och tog över Baghdede (Qaraqosh/al-Hamdaniya), Bartella och andra städer och byar. Nu trängs invånarna i läger, kyrkor och hos släktingar i Duhok och Erbil. IS svartvita fana vajar över platser som tidigare har sjudit av liv. Det går inte att med ord beskriva den tragedi terroristernas framfart innebär för de människor som drabbas. I Sverige går telefonerna varma i Södertälje, Botkyrka och Märsta när folk ringer till anhöriga i den kristna oasen Ankawa i Erbil för att höra desperationen och gråten i andra änden.

Den kurdiska fronten mot IS är uppemot 130 mil och sträcker sig grovt uttryckt från Kirkuk i Irak till Kobaneenklaven i Syrien. Striderna i Irak mellan kurderna och IS har koncentrerats runt Kirkuk och Makhmour, men också närmare Syriens gräns. Därtill är IS på offensiven i Syrien såväl mot Assadfästen och mot kurdiskkontrollerade områden i norr (Kobane och Hassakah).

Kurdisk peshmerga utanför Kirkuk

Situation i Kurdistan blir allt tuffare och det är osäkert om peshmergastyrkorna kan stå emot IS attacker. Därtill finns närmare 1,5 miljon flyktingar i Kurdistan och regeringen i Bagdad har vägrat betala ut Kurdistans regionala regerings andel av irakiska statsbudgeten det senaste halvåret.

Detta är en ny fas i Syrien och Iraks sönderfall. Utvecklingen är oförutsägbar och kommer till största del att avgöras av vad som sker på marken. Följetongen lär fortsätta, detta kommer inte att ta slut i morgon. Det är nödvändigt att IS besegras militärt, men också att få en fungerande politisk process som kan bidra till stabilitet och utveckling. Om Irak kan få en ny premiärminister vore ett stort steg i rätt riktning.

Omvärlden måste stödja kurderna militärt, vilket jag krävde förra veckan. Så sker också nu, genom amerikanska flygattacker och leveranser av tyngre vapen. Sverige bör driva på i EU-kretsen för detta. Det kommer att krävas ett mer omfattande engagemang från omvärlden för att säkra de långa fronterna mot Islamiska Staten.

Hundratusentals, kanske miljontals, liv står på spel.